Sök
Det är jätteroligt att äntligen lyckas med något som tidigare misslyckats. Det gör mig peppad inför nästa säsong, då jag ska odla mer kinesisk salladskål.
I mitten av november nås köket av skördar som gjorts för allra första gången, samtidigt som annat är på upphällningen. Brysselkål och vintersallat ger en kick nu.
En sak som är väldigt roligt med att dokumentera arbetet i trädgården i en blogg är att hela året finns i både bild och text.
Nog för att sallat är gott, men en sallad kan göras på så många fler saker än just sallatsblad. Det är en bra - då finns användning för så mycket mer från trädgården.
Efter en hel säsong med läckra grönsaker känns det bedrövligt att säga att jag ändå känner mig svältfödd på en del. Jag har inte fått frossa i...
Det växer fortfarande fint på friland. Rädisorna frodas i november och de andra snabbväxande grönsakerna ger mat att skörda de med. Jag blir glad.
Hösten är en utmärkt tid för att utöka trädgården med nya bäddar och land. Jag samlar material och förbereder ny yta så ofta jag kan.
Pytt, bräserad kål, soppa och ugnsbakade rotsaker. Årstiden sätter avtryck i matsedeln. Med mat från egna trädgården varierar maten stort under året.
Jag hoppades på att hitta ett sätt att kunna odla kål utan varken nät eller bekämpningsmedel. Förra året gjorde jag ett test. Och så här gick det.
Jag odlar gärna stjälkselleri som inte behöver blekas. Då kan de växa fint utan omvårdnad och plantorna behöver inget annat under säsongen än näring då och då. Mycket bekvämt.
Den yta som ska sås så tidigt behöver jag ägna lite extra uppmärksamhet nu under hösten. För när jag sätter igång att odla redan under vintern är marken ofta frusen och är svår att bearbeta.
För mig är växtföljden ett stöd. Den ger mig en grundstruktur. En ram. När den är satt fyller jag på med övrigt från paletten och målar vidare på min grönsakstavla.
