När jag tittar ut över min köksträdgård ser jag meterhög färgprakt, och i vissa fall högre än så. Det är svårt att ta in hur det bara på några månader kan hända så mycket i växtväg. Från alla beiga toner som dominerar under våren till en sprakande matta som lämnar mycket lite jord synlig. Jag älskar när det växer.

Det som når mina ögon när jag ser växterna är inte bara all mat som senare ska nå vårt köksbord. Jag ser också potential i form av gödning.

Majs, virginiatobak, morötter och malva - allt ger växtmaterial som återgår till jorden i form av täckmaterial.

De senaste åren har jag strävat efter att minimera mina komposter och istället återbörda all växtmaterial till jorden det vuxit i. När jag först läste om odlare som gjorde så tyckte jag det var knasigt. Alla talar ju om komposter, om vikten av att kompostera, vända komposter och gödsla med kompostjord. Varför låta bli att ha en kompost?

Ända sedan jag flyttade hemifrån har jag komposterat. Och jag har verkligen jobbat med dessa komposter. Det är kul. Det blir jord. Men en trädgård av den här storleken producerar vansinnigt mycket material att det blir nästintill svårhanterligt. Nu när jag vet vad ett alternativ kan vara känns det så onödigt att underhålla en stor kompost.

Alternativet är helt enkelt att låta allt överflödigt växtmaterial komposteras på plats i köksträdgården. I takt med att växterna skördas, klipps ner eller lyfts upp, läggs växtmaterialet som inte äts tillbaka på jorden. De första åren var jag tveksam till nyttan med täckodlingen. Jag tyckte det såg skräpigt ut och trodde aldrig att materialet så att säga skulle försvinna. Den oron försvann några månader senare när jag såg resultatet.

Alla växtrester samlas i korgar för att på ett eller annat sätt läggas tillbaka i odlingen.

När växtmaterial läggs på jorden kryper mängder av maskar upp mot markytan. Maskarna drar ner växtmaterialet under jorden där de äter upp det. I andra änden av masken pluttas finaste maskbajs ut, i runda slängar ett gram gödsel varje dag. I en väl fungerande täckodling finns 500-1000 maskar på varje kvadratmeter, vilket ger minst 0,5 kilo gödsel per kvadratmeter varje dag då bädden inte är frusen. Inom några månader har de kraftigaste kålblad förmultnat och blivit ny jord.

Ett litet räkneexempel. Om vi antar att  250 kvadratmeter av min 350 kvadratmeter stora köksträdgård är täckodlad yta, blir det 125 kilo gödsel varje dag. Och om vi vidare antar att maskarna kan hålla igång minst 250 dagar om året så levererar de 31 250 kilo gödsel till min odling. Det är drygt 30 ton prima maskbajs! Det är ganska få köksträdgårdar som beställer hem trettio ton gödsel varje år. Inte undra på att mina grönsaker är stora och att jag kan få ut många skördar på intensivt odlade ytor.

Det blir många lass med blivande täckmaterial som samlas ihop. Här är det blomstänglar av mangold och gammal jord från krukodlingar som trängs.

Under året tillför jag en del gräsklipp som jag hämtar hos grannar, samt vår hushållskompost av Bokashi. Bokashi är en komposteringsmetod där avfallet mjölksyras och därför kan grävas ner direkt i jorden istället för att processa under flera år i en kompostbinge. Näringsmässigt är den fenomenal och sparar mig mycket arbete eftersom jag i princip gräver ner materialet direkt i köksträdgården istället för att underhålla en kompost.

Nu har jag bara en kompost för hönsströ och lanthandelns grönsaksavfall. Men hela min köksträdgård är ju i praktiken en kompost.

På kort tid blir de färska bladen sladdriga och mer och mer livlösa. Under nedbrytningen ger de mycket näring till jorden.

Utöver täckodling (med egenodlat täckmaterial och grannarnas gräsklipp och löv) och Bokashi gödslar jag ingenting i köksträdgården. Däremot återgår som sagt allt växtmaterial till jorden.

En del tycker det ser skräpigt ut med täckodling. Själv blir jag glad när jag ser vallarna som byggs upp mellan grönsakerna. De borgar för goda skördar också nästa år.
/Sara Bäckmo

Årets grönska blir näring till nästa års grönsaker. Med täckodlingen skapas ett fint kretslopp som underlättar arbetet i min odling.