Otto äter minisallaten 'Little Gem' till lunchomeletten.

Jag har börjat förbereda barnen på att vi inom kort kommer att äta grönsaker bara från vår egen trädgård. Inga mer köpta. Fram till jul ungefär. Reaktionen från barnen blev ungefär ett kort "Okej!" innan de sprang iväg till annat.

Våra barn äter mängder med grönsaker. Ofta äter de mer av grönsakerna än av övrig mat på bordet. Dessutom smaskar de grönt under dagarna då de rör sig i köksträdgården. Det gör förstås oss som föräldrar stolta och glada, och särskilt mig som odlar grönsakerna de äter.

Vid våra måltider finns en del regler. Det låter tråkigt men gör det enklare att dinera med barn i olika åldrar då alla, inklusive vuxna, vet vad som förväntas vid matbordet. Enkla saker, som att inte skrika, inte prata om kiss och bajs, säga tack för maten, gå från bordet först när två av barnen ätit färdigt. Och smaka på allt som serveras.

Det är provocerande att prata om barn, och regler. Ska du tvinga dina ungar att smaka?!? Barn dör inte av att smaka på grejer. De gör det hela tiden, också äckliga saker. Som snor. Sniglar. Och egenkomponerade kakor. Poängen är inte att barnen ska äta en hel massa av mat de inte gillar. Men genom att smaka får de en uppfattning om vad de gillar och inte. Och smaken förändras. Förra året åt vår yngsta inte en enda rädisa. I år är det hennes favorit. Genom att smaka har hon upptäckt det.

När vår äldsta son var ganska liten valde han varje frukost att pilla bort grönsaken från smörgåsen och lägga den på bordet. Och där fick den ligga. Men varje dag låg ny grönsak på smörgåsen. En dag glömde vi. Och vad hände då? Han protesterade för att han inte fått någon grönsak. Sedan den dagen äter han gärna berg av grönt. Idag är han sex år och gjorde en riktig grönsaksmacka till lunchomeletten: Smörgås, smör, majonnäs, salladsblad, ost, persilja och en liten plutt majonnäs som topping. Han åt två såna mackor till sin omelett. Plus två små salladshuvuden som han doppade i ramslöksås, citronolja och chilisalt.

Barnen älskar att äta grönsaker som kommer från vår trädgård. En av de vanligaste frågorna kring maten vi äter är: "Kommer det från vår trädgård?" Och jag tror på allvar att det är avgörande för mängden grönsaker de stoppar i sig. Deras förväntningar är så stora. Färger och former på ätbart som de följt genom olika stadier. Den som själv stavat "VINBÄRSTUMAT" på en plantetikett och sått fröna i krukan är förstås väldigt nyfiken på att smaka frukten av det som nu blommar. Och bland allt det där jordfärgade som dominerar i köksträdgården just nu blir förstås en tvååring nyfiken på det enda gröna som sticker upp på friland. "Gräslök. Jaha, det var gott. Kan vi ha det i maten?" Och busfröet i skaran kan bara inte låta bli att äta jättemycket sallat direkt från varmbänken eftersom jag blir låtsas-arg och måste kittla honom.

Nu ser vi fram emot en underbar matsäsong, både stora och små. Barnen frossar i krispiga sallatsblad, tuggar i sig nävar av persilja, pillar försiktigt på det första lilla gurkembryot och tjyvskördar rädisor när jag inte ser. Jag älskar´t!
/Sara Bäckmo

Läs gärna mer här:
Ranglig tomat trivs i hink
Odla tidig sallat i ditt växthus
Halvt om halvt täckodlad potatis hos Sara