Jag kan inte låta bli att drömma mig bort lite. Just nu är trädgården en enda stor färgskala av brunt, lite gult, svart och en massa toner däremellan. Från fönstret i arbetsrummet ser jag en ganska kraschad odling och det känns avlägset med all den där prakten och de läckra färgerna som för bara några månader sedan fanns här.

När jag valde bilder till senaste artikeln till Land (jag skriver ju en artikel om min odling varje månad till tidningen Land) så var det kålväxter som var mitt fokus. Jag älskar kål. Min man satt bredvid mig i soffan och jag var flera gånger tvungen att vända mig mot honom och peka på bilder: "Kolla, är det inte helt fantastiskt! Tänk att de kan se ut så här!" Och så försökte jag sätta ord på pirret i min mage som kommer när jag ser grönsakerna. Hur jag längtar till nästa sådd och allt som kan komma att bli av den. Det låter knäppt för en som inte känner samma närhet och passion till grönsakerna, jag vet.

Här är några kålbilder som jag tycker mycket om. Alla går att odla i en tämligen vanlig köksträdgård. Men mycket vilja, en del knep och stor portion jädrar anamma. Dröm dig bort du med och ladda för ett kål-år!

Den läckra spetskålen 'Kalibos' har jättefina foderblad i grönt och lila. Hela det spetsiga huvudet är mörkt lila. Vilken skönhet!

För sexåriga Viggos skull odlar jag kinakål. Att se honom vagga omkring med ett huvud på 3,5 kilo i famnen och kärleksfullt säga till mig: Du är den bästa mamman som odlar den här salladen till mig!

Färgen på en rimfrostklädd purpurkål får mig nästan att trilla baklänges. Jag blir knockad av skönheten. Den är dessutom extremt köldtålig och därför mycket odlingsvärd.

Ja, jag älskar de lila färgerna på kål. En lagringsduglig rödkål tycker jag att alla ska odla. Den sätter färg till maten och är ett smycke i trädgården. Det är ganska lätt att odla upp ett huvud på fyra kilo och det är väldigt mycket mat!

I januari sår jag några snabbväxande sorters kål att plantera ut för tidig skörd i tunnelväxthuset. Det här är savoykålen 'Vorbote 3' som skördades med början tidig maj. Det ljusa huvudet skördas blad för blad och blir vitare i färgen ju längre tiden går.

En av mina favoriter är savoykålen 'San Michele'. Ett närmast vitt huvud innanför gröna foderblad med lila bladnerver. En måste-ha-kål!

Det är förresten inte bara jag som längtar efter och älskar kål. Alla mina barn älskar kål i olika former. Det är underbart att se dem äta kål direkt i landen och hur de ser på plantorna med längtan efter mat. Nu åtta månader gamla Loa krälar gärna omkring på golvet med en kraftig bladbit från kål i handen som han gnager på. När tänderna börjar titta fram är det perfekt att ge bebisarna grönsaker att gnaga på. Two-in-one som man säger. Lindrar kliande tandkött och vänjer sig vid smak på samma gång.

På bilden överst i inlägget odlar jag grönkål tillsammans med rosenskära.

Mer om hur jag odlar kål kan du se under kategorin Kål här på bloggen. Det finns också ett gäng klipp att se på min YouTube-kanal. Och förstås kan du lyssna på vår nya podcast Två odlare emellan, där vi pratar om kål-larver i avsnittet nedan.
/Sara Bäckmo