I juli är sommaren lagom varm, bitvis. Vissa mornar har vi endast två plusgrader och jag blir ombedd att kontrollera om termometern verkligen fungerar. Det gör den, fortfarande. Värmekrävande grönsakerna är fortfarande sega och vi skördar endast enstaka tomater och gurkor, men mängder av annat grönt som står tåligt på friland. Överallt har jag nya sådder på gång att fylla luckorna efter skörd i landen. De första bondbönorna skördas och jag får många frågor om de läckra bönorna. Trädgården lockar cirka 1 000 personer under Land Öppen Trädgård, jag tillbringar många fina morgontimmar med barnen för att skörda bär till frukostfilen och välkomnar äntligen vår efterlängtade newfoundlandshundsvalp - Kapten Kuling.

I juli kommer värmen och jag ser resultat av de fina täckodlingarna jag skapar. Morötter, bönor, potatis och annat behöver aldrig rensas och växer sig stora med alla näring som finns att tillgå.

En underbar julidag lockade trädgården nära 1 000 besökare under årets Öppen Trädgård. Utedasset svämmade över och jag var glad i flera dagar över den otroligt fina respons. Tack!

I augusti skördar jag klart all vitlök och sår genast mängder av vintersallat för att skörda sent under vintern. Vi frossar i kål och förbereder vinterodling i tunnelväxthuset. Överraskande nog säger min man att jag gärna får odla upp norrsidan av trädgården också varpå jag börjar anlägga nya markbäddar där. Höstens föreläsningar tar fart och jag passar på att hämta inspiration hos Anette Nilsson som odlar Boäng i Skåne - så fint hon har det! Mer och mer skördas för att frysas in och barnen och jag lapar sol på trappen medan vi pillar bönor och rensar mangold. Och så tar vi omslagsbilden till Skillnadens bok, Maria Fors Östberg, Ninnie Edheimer och jag. Kul!

Nu när Alba är tre år börjar jag kunna tyda vad hon tycker är roligt att göra i trädgården. Det bästa är att göra saker tillsammans med mig eller syskonen, som att skörda, gräva hål och leka att hon gör olika bon och maträtter till sin leksakssköldpadda. Här rensar vi bondbönor för infrysning.

På min födelsedag får jag sedvanlig trädgårdstid i present och börjar täcka de nya markbäddarna på norrsidan. Det är så roligt att se trädgården utvidgas. Om några veckor kommer ett videoklipp om hur jag gör.

När september kommer mår jag pyton under första delen av min fjärde graviditet. Lycka och glädje tillsammans med en del frustration över det som inte blir gjort. Jag prioriterar bäst jag kan och försöker slutföra de projekt jag påbörjat, som hugelbädden, den nya uteplatsen och att iordningställa de nya odlingsbäddarna i köksträdgården. Mer än jag kunnat tro finns att skörda men en tidig frost kniper alla gurkväxterna, vilket får mig att lova barnen en storsatsning på just gurkor inför nästa år.

I september ändrar tomten karaktär när den jättestora jordhögen på södersidan (fån när köksträdgården grävdes) jämnas ut och används som fyllnad till nya uteplatsen. 40 kubikmeter träflis beställs - det är ännu vid årets slut ett oavslutat projekt. Men det kommer en vår...

Jag skjuter upp saker, låter mig luras av att hösten ändå är mild. I oktober skördar barnen och jag all vår majs under en varm eftermiddag och gläds åt de många kolvarna. Överblivna växtdelar blir täckmaterial till redan skördade bäddar. Och jag täcker, täcker och täcker. Fådda äpplen blir till mos under sena kvällar efter att vi krattat trädgården på löv, jag lagrar rotsaker i torv, planterar ut bladgrönsaker i tunneln och lyckas övertala min man att prova på att sätta vitlök. Han gillar´t.

Jag har odlat mängder med köldtåliga sallatssorter och andra blad för att plantera ut i tunnelväxthuset. Min förhoppning är att de ska överleva vintern och ge skörd tidig vår.

Varje år byter barnen grönsaksfavoriter. Nya tillkommer, andra försvinner, vissa består. Viggo, 5 år, älskar fortfarande grön sallad, nyzeeländsk spenat, spenat och svartkål och tycker för första gången att det är gott med majs.

Så småningom börjar hösten bli så kylig att det är dags för slutskördar. Den kinesiska salladskålen har vuxit otroligt fint och blir kimchi i november. Mitt första försök, gjort på mangoldsstjälkar, exploderar i kylen men på salladskålen verkar det gå bättre. Vi tar vara på de sista eftermiddagsstrålarna efter att barnen hämtats på skola och förskola, varma kläder och grillad fika. Nu finns ett överflöd av kål och lika mycket bladgrönsaker och rädisor. Jag jobbar långsamt och tänker framåt, i sällskap av Kuling som hunnit bli en gänglig slyngel på sex månader. Tunnelväxthuset blåser sönder i stormen Gorm.

Den som inte känner rasen tycker att Kuling, nu 6 månader och 35 kilo tung, är en mycket stor hund. Han kommer att vara fullvuxen först vid cirka 4 års ålder och kan då väga mellan 65-80 kilo. Som unghund har han noll respekt för trädgården och jag behöver göra vissa justeringar inför nästa år för att kunna ha honom med i arbetet.

Det är tredje året jag ger mig på att försöka med kinesisk salladskål, bara för att femåringen tycker så mycket om den som sallad. Det lyckas! Plantorna väger över 3 kilo och ger mycket omtyckt mat, både som sallad och kimchi.

I december är det svårt att förstå att ännu ett år passerat. Det är alltid hektiskt veckorna innan jul och jag vill kunna klämma in åtminstone lika lite trädgårdstid då som annars. Hinns inte. Jag packar in morötterna på sin växtplats innan det blir kallt, frossar i sallader på bladkål, välkomnar jullov och tillbringar lyckliga strötimmar ute med barnen. Naturen gör ungefär så som jag tänkt mig och jag gläds över att jag planerat väl. I tunnelväxthuset finns mycket grönt att skörda och fastän vår gröna utmaning för året är slut i och med decembers början består allt grönt vi äter, utom smörgåsgrönsakerna, av egenskördat.

Jag har sparat stora huvuden av rödkål, cirka 4 kilo styck, i tunnelväxthuset och plockar in för att göra sallad och rödkål till julbordet. Kål är mina favoritväxter och jag förundras fortfarande över att det alls är möjligt att odla de här bjässarna i en vanlig trädgård - utan stallgödsel, bara med täckodling. Så enkelt - så bra!

Så avslutas året ungefär som det började, med lite snö och frusen jord. Vintersallaten, som såddes efter vitlöksskörden, är rasande fin och idag tar jag med mig våra gäster ut för att skörda till nyårslunchen.

Det var året 2015. Läs om första delen av året här.

Förutom att odla den köksträdgård jag är så stolt över har det här året inneburit så många roligheter på andra plan. Rent yrkesmässigt har jag gjort helt nya upptäckter och gått från att vara programledare och reporter i etermedia till att bli skrivande journalist med arbetsplats hemma. Jag har under året skrivit om köksträdgården för tidningen Land varannan vecka, bloggat, spelat in videoklipp, skrivit en bok och en mängd krönikor och gjort nära trettio föreläsningar över hela Sverige om hur jag odlar vår trädgård. Och jag älskar det! Vad framtiden bjuder på återstår att se, men jag har för avsikt att fortsätta trädgårda mig under 2016. Jag hoppas att du vill fortsätta följa och ge mig pepp och välbehövliga utmaningar då. Och om du behöver och vill finns jag här och bollar gärna idéer och frågeställningar om din odling. Tillsammans kan vi nog se till att det blir ett fint trädgårdsår på andra sidan tolvslaget.

Själv firar vi med hitresta vänner och ett brasvärmt hus fullt av väldigt små barn. Det är isande kallt och fruset ute. Stortuppen puttrar redan på spisen till en mustig lunchgryta, följt av fruktsallad med marängtäcke. Om vädret tillåter ska vi, till barnens stora förtjusning, elda ute när det blivit mörkt och grilla korv och pinnbröd. Den stora finalen blir att steka skrabbelurer över öppen eld och tända tomtebloss. Det blir en fin avslutning på det här året.

Gott Nytt År!
/Sara Bäckmo