Till jul kan stora stänglar av grönkål skördas direkt i landen, fastän det varit kallt en tid.

Grönkålsblad är supernyttiga, med flera hälsosamma effekter, och användbara på många sätt. Trots alla smaskiga rätter som går att klämma ner grönkål i brukar vi ändå oftast äta den färsk, det tycker vi är godast.

Jag sår i regel grönkål två gånger per år. Tips för att lyckas med sådden läser du här. Eftersom det finns gott om grönt att skörda tidigt på året brukar jag inte lägga tid på att så grönkålen bland de allra första grönsakerna utan väntar gärna till april-maj. Då finns mer plats till sådderna. Sedan sår jag mer undre sommaren för att få späda lyxplantor att skörda av. När plantorna stått länge i backen blir ju bladen så väldigt stora och då är det fint att ha lite av primörblad att välja på vid vissa tillfällen.

Under sommaren har grönkålen flankerats av rosenskära 'Rubenza', kardon och andra kålväxter, täckta av gardinen Lill från Ikea.

Jag väljer gärna att sätta grönkålen för sig, eller tillsammans med annan kål som ska stå riktigt länge i landet. Det blir det lättare för mig att till exempel täcka och förbereda ytor som skördats tidigare för vintervila om all sen kål står för sig. Just nu står några enstaka kålstänglar kvar i de höga bäddar jag förberett inför våren.

Grönkålen är mycket härdig och kan stå länge i landet. Här har plantorna helt enkelt fått stå kvar på sin växtplats och så har jag byggt bäddarna runtomkring, med täckmaterial och jord från gångarna. När plantorna skördats klipper jag med en grensax av de kraftiga stjälkarna och låter sedan plantan stå kvar i backen. Ofta är mina vintrar för kalla eller för blöta för att kunna få en andraskörd på plantorna. I Halland kallas det visst för spirkål, då växer det upp nya kålrosetter längs den kvarlämnade stammen och ger en nätt liten skörd till våren innan plantan går i blom, om den nu överlevt vintern vill säga.

Varianter för alla trädgårdar

Det finns många sorters grönkål, i olika färger och former. Jag gillar särskilt den typ som kallas för purpurkål med kraftigt lila färg på bladen. De är så läckra hackade i en sallad tillsammans med blad av vintersallat, spenat eller annat som finns att skörda i min vinterodling. Svartkål odlar jag också, liksom sibirisk bladraps (ny för i år i min köksträdgård och en riktig salladsfavorit) och vanlig krusbladig grönkål. Se gärna mer om hur jag planterar kål i min täckodlade köksträdgård här.

Två stora grönkålsplantor står kvar och ger skörd länge i bäddarna som förberetts för vårsådd.

De höga sorterna av grönkål är pampiga i köksträdgården. Det finns också låga sorter - de gillar jag nästan bättre. På höga sorter tycker jag att de nedersta bladen längs stammen gärna gulnar och behöver plockas bort. Dessutom blir själva plantan ofta så tung att den kan behöva stödjas, vilket ger lite mer jobb. Men, å andra sidan är plantorna ståtliga utropstecken i en annars slutskördad trädgård och är fina att ha. Det tycker också rådjuren som gärna letar sig in i trädgården för att äta. Har de väl hittat plantorna brukar de inte nöja sig förrän de ätit upp allt.

Rådjurstips

Ett tips för att lura rådjuren är att plantera grönkålen, då gärna låga sorter, i en formation som ryms inom en pallkrage. På sommaren växer de på friland som vanligt men när höstkylan kommer sätts en eller flera pallkragar runt kålplantorna och på toppen av anordningen spikas kompostgaller eller en lastpall. Ingen kommer åt att nalla av julkålen där inte.

Det sägs att grönkålen blir finare i smak om det passerat några frostnätter. Jag vet inte det jag. Vi äter den oavsett och tycker den är jättegod. I början av sommaren hade jag som ambition att göra mängder av grönkålsdrinkar, inspirerad av en fantastik bok jag fick av min man; Superkålen, av Amelia Wasiliew. Men i vårt matliv visade det sig vara svårt att knö in också tillverkningen av en specialdrink till mamman varje frukost så det blev liksom ingenting av det där, det får bli sen. Istället gör vi som sagt sallader av bladen, gärna hackade och blandade med annat vintergrönt från trädgården och sötsyrliga äpplen, solroskärnor och god dressing. Citron är mycket gott till grönkål, det blir lite som smak av tabouleh. Har jag tid och lust blandar jag gärna grönkål i vanliga vardagsrätter, som i ugnspannkaka med äpple och pyttipanna och soppa.

Purpurkålen är tålig och står fint genom många frostnätter. Svartkålen är känsligare och fryser sönder mycket tidigare.

Den huvudsakliga anledningen till att jag odlar grönkål och låter den stå så länge i landet är förstås för att kunna göra halländsk långkål efter min pappas och farmors recept. Med rötterna i Falkenberg var grönkålen helig på julbordet hemma på ön utanför Göteborg. Och nu är den livsviktig på vårt julbord här i Småland. Vi gör också rödkål, men jag tror nästan att grönkålen är snäppet vassare.

Och idag har den skördats och kokats, i skinkspad förstås. När vår äldsta pojk var knappt ett år var han ute och lullade i trädgården i sin stora overall och när vi sammanstrålade både luktade han och såg konstig ut. Han hade hittat en hel kastrull med något kul utanför trappen och lyckats välta hela den stora kastrullen med kallnat skinkspad över sig. Den julen smakade både kål och doppigrytan lite annorlunda...
/Sara Bäckmo