Ligustersticklingar står och rotar sig inomhus i kallt utrymme.

Det är inte allt levande som är vackert.

-Levande och levande, tänker kanske du. De där fula pinnarna ser stendöda ut.

Förvisso. Men du tittar på delar av det som kan ha varit min bästa investering förra hösten – en ligusterhäck.

Vår trädgård är platt. Stenig och platt. Det finns lite fruktträd och en snart ihopramlad stenkällare. Och stenmur förstå. Inte så mycket som egentligen formar en trädgård.

För att rama in köksträdgården hade jag först tänkt mig en mycket låg spaljé av äpplen. Men det föll på att marken där spaljén skulle stå är så väldigt stenig att det inte går att få ner stolpar som stöd för träden. Istället blir det en häck. Eftersom jag aldrig planterat en häck förut bestämde jag mig för att prova en annan sträcka än den vid köksträdgården. Det blev en som gränsar till vår parkering.

Beställde ett gäng ettåriga spön. Grundjobbet gjordes ordentligt. Grävde djup ränna. Blandade befintlig jord med gödsel och lyxjord. Men plantorna kom aldrig. Sent på säsongen ringde jag – de hade glömt min beställning. Som kompensation fick jag rejäla plantor med några år på nacken. Till nästan samma pris. Eftersom hösten var mild rotade de sig fint.

Beskärningen gör jag först senare i vår eftersom jag så länge som möjligt vill ha spröten som markering för barn och hundar, men redan under tidig vinter tog jag sticklingar. Och det var möjligt eftersom de plantorna var så kraftiga.

Jag älskar sticklingar!

Det du ser är några av de ca 40 sticklingar som sedan några månader står i ouppvärmt rum på övervåningen, med fötterna nedstuckna längs kanten i godisbyttor fyllda med jord. I kväll var jag uppe och räknade dem. 30 st har gröna fina små knoppar. Om jag bara kan hålla mina ivriga fingrar i styr när det blir varmare och låta dem stå kvar i sina byttor för att rota sig ordentligt kommer jag att ha fina plantor att rama in min köksträdgård med fortare än kvickt, nästan. Och så är de i princip gratis.

När våren kommer och beskärningen av den planterade häcken görs tar jag ännu fler sticklingar. Så fortsätter arbetet med att plantera och sedan skapa de böljande, vågformade ligusterhäckarna som ska följa mig genom livet.

/Sara Bäckmo