För några år sedan hade vi en glad ettåring som älskade vatten. Och en trädgård som frodades och också älskade vatten. Jag samlade regnvatten i tunnor och där hämtade de tre barnen vatten till sina projekt.

En sommardag lekte barnen vid vattentunnan, en oanvänd svart latrintunna som var fylld till brädden och stod stadigt på marken. Jag var med och höll ett öga på dem. Men så behövde jag gå in och fixa något. Det skulle bara ta en kort stund och jag var i köket några meter från tunnan. Skulle kunna hålla koll ändå. De större barnen var kvar ute.

Efter att jag gått in hörde jag ett illvrål från sovrummet bredvid köket, varpå min man kom utrusandes ur rummet och vidare ut. Han hade sovit middag, vaknat och satt sig upp i sängen just för att titta ut och se hur ettåringen med huvudet före välte ner i den uppfyllda tunnan. Han fick upp henne raskt och ingen skada skedde.

Jag blev helt svimfärdig och jag tror inte att vi tillsammans pratat om händelsen sedan dess. Ingenting mer behöver sägas.

Här har jag hunnit tömma ur vattnet ur de flesta tunnorna och vattnat ut i växthusen.

Ovanstående är det absolut värsta jag upplevt som förälder. Jag börjar gråta varenda gång jag tänker på det och kan inte banna mig nog för att ha varit så korkad. Du vet hur lätt det är att tänka sådär; det är bara en kort liten stund, jag hör om hon trillar, de stora barnen är ju där, tunnan välter om det händer nåt och så vidare. Men olyckan sker på en tiondels sekund och det är mitt ansvar att se till att så många som möjligt av fallgroparna är undanröjda. Den gången kunde ha varit den sista och det är så jävla hemskt att tänka på det!

Nu har vi en ny ettåring i familjen - som älskar vatten. Och mina tunnor är förseglade med lock! Sätt lock på dina tunnor med! Vattenkannorna står fyllda utan att vara skyddade, men jag har lock både på vattenfyllda dasstunnorna och större vattentunnor. Jag har en liten badbalja ståendes under ett lågt utkast och där är jag noga med att skopa ur vattnet så det bara finns precis så mycket som Loa kan leka med.

Badbaljan har fått bli vattenuppsamling. När det regnat tömmer jag den ner i en tunna så att inte farligt mycket vatten blir ståendes där.

Annars är jag väldigt generös med vatten, som ju är det roligaste som finns. Jag häller gärna upp vattenskål efter vattenskål som han kan lägga flisbitar i eller äppelskruttar. Eller sätta sig i eller hälla över sig. Allt är lika roligt och jag har inget emot att torka kläder för glatta livet. Jag gör hellre det än att plocka upp ett barn som tippat i en vattentunna.

Sätt lock på tunnorna! Och lock på alla större byttor du samlar vatten i!
/Sara Bäckmo