De här oansenliga bladen är de godaste av alla gröna blad om du frågar vem som helst i vår familj! De är som godis. Jag odlar flera sorters portulak; trädgårdsportulak och vinterportulak, och dessutom olika färger av dem; gul och grön. Två stavningar förekommer, om du själv vill söka mer fakta om växten - portlak och portulak.

När jag besökte Hornuddens trädgård berättade ägarna att de drivit upp plantor av portulak men de visade sig vara svårsålda. Få känner till grönsaken. Men när samma blad var en del av sallader i deras restaurang frågade många vad de goda bladen var för något. Jag hoppas att följande rader ska få dig nyfiken på att odla portulak.

Med lite undervärme gror fröerna snabbt på lätt fuktad jord. Enklast är att strö ut en nypa frön i varje plugg/kruka eller att bredså en större mängd frö i ett tråg.

Bladen är ganska små och ovala. Köttiga. Ungarna kallar dem för köttblad. I konsistens och smak är de liksom smöriga med nån liten eftersmak av nöt, kanske något syrliga. Vi använder dem främst som smörgåsgrönsak men också i sallader. Har vi riktigt mycket lyxar vi till det och gör ett fat bara med köttblad och lite olja på - ungarna slukar bladen i ett nafs.

Det finns all anledning till att bli glad över att just barnen älskar portlak, även om de gör gott också för vuxna kroppar. Portulak innehåller omega 3, vilket roar oss jättemycket. Omega 3 är ju fettsyra som finns i fisk och barnen tycker det är festligt att de äter blad som innehåller samma sak som firrar. Utöver omega 3 innehåller bladen också antioxidanter och höga halter av A och C-vitamin. Det är med andra ord en toppengrönsak att äta mycket av.

När de små plantorna blivit hanterbara är de lätta att sära på och pilla ner i jorden, alternativit sätta ut små ruggar av plantor som får växa tillsammans.

Mindre plantor grenar sig efterhand, extra lätt om topparna skördas. Här växer plantorna i en avsvalnad varmbänk under tidig sommar.

Fröerna är pyttesmå och jag sår dem i glesa rader eller grupper. Eftersom de är så rysligt små när de gror tycker jag det är allra enklast att förså dem för att sedan plantera ut när det de blivit hanterbara. Sådder direkt på friland riskerar att lätt förstöras och är svåra att underhålla med vatten och rensning. Fröerna behöver bara strös ut över fuktig jord, de är så små att de inte behöver täckas.

Plantorna gillar inte alls kyla. Står plantorna ute en kall sommar växer de nästan inte alls. Jag får finast skörd om jag odlar den i varmbänk eller i odlingslådor ute som kan skyddas med en fiberduk eller lock om sommaren skulle vara mycket kall.

Precis som nyzeeländsk spenat är portulak en guldgruva för den som odlar med barn. Plantorna skördas på enklast möjliga sätt genom att topparna nyps av, då producerar plantan nya. Tacksam och svår att förstöra.

Vinterportulak blir ingen grenad planta utan bladen sitter på spröda stjälkar som växer ut direkt från plantans bas. Plantorna är sådda glest i rader i tunnelväxthuset och skördas genom att klippas av längs marken. Både blad och stjälk äts.

Den bladgrönsak som heter vinterportulak är betydligt tåligare än trädgårdsportulak och har både annorlunda utseende och lite annorlunda smak. Den odlar jag i tunnelväxthuset nu under vintern. Trots att plantan säckar ihop under perioder med minusgrader hämtar den sig när det blir milt och ståtar med ett välsmakande bladverk som passar fint i både sallader och på toppen av en god smörgås. Jag är dock lite osäker på om den har samma fina innehåll av vitaminer och omega 3, uppgifterna är lite otydliga.

Jag odlar gärna flera omgångar av portulak, både vinter- och trädgårdsportulak. Den är användbar och omtyckt och dessutom är de fetbladslika bladen mycket vackra. Om du ännu inte köpt alla sommarens fröer föreslår jag att du skriver upp portulak på inköpslistan - och för all del, köp två påsar på en gång!
/Sara Bäckmo