En av utmaningarna jag står inför varje säsong är att välja att odla rätt sorters grönsaker och dessutom lagom mycket eller lite av dem. Det är ett pussel och vad jag förstår så förändras det inför varje säsong. Jag har inte brytt mig om att ta fram någon slags mall för vad jag behöver odla för att få hushållet att gå runt eftersom önskemålen ständigt ändras. Just nu känner jag mig säker på att vi äter upp de grönsaker jag kan odla fram och odlar helt enkelt så mycket jag kan av det mesta. Men jag har förstås en känsla för vad vi äter mest av.

Karin skriver i en kommentar på bloggen om en sak som är viktig att grunna lite på: "Jag tycker det är svårt att veta vad som är mest lönt att odla. Vi odlar i zon 7, så de mest lagringståliga varianterna av många växter (till exempel vitkål, som vi älskar) är svåra att odla."

Vad som är mest lönt att odla är nog väldigt individuellt. Jag vet till exempel odlare som inte lägger möda på att odla basvaror som potatis och morot i köksträdgården. Det köps av lokala odlare i närheten och istället används ytan i den egna trädgården till annat.

Broccolo är en riktig lyxgrönsak som passar fint att äta både färsk och tillagad och kan dessutom enkelt frysas, likt broccoli.

Vill odla nästan allt
Jag odlar för att vara självförsörjande på grönsaker under så stor del av året som möjligt, men jag inser också mina begränsningar. Vår fastighet saknar ekonomibyggnader och därför är det stört omöjligt att odla allt vi behöver under året. Men jag är så nära ändå. Min prioritering handlar är att välja att odla mycket av det vi kan äta direkt från trädgården, lagom av det vi kan äta direkt men dessutom lagra på olika sätt och betydligt mindre av det som inte kan lagras alls eller som vi generellt sett äter lite av under året. Vilka grönsaker som placerar sig i de olika grupperna är förstås olika från familj till familj.

Om jag ändå skulle ge mig på att lista några av de mest odlingsvärda grönsakerna ur just vårt självförsörjningsperspektiv så skulle det kunna se ut så här:

Morot - används kokt och stekt i matlagningen, som tillbehör i sallad.
Lök - uppåt sexton sorters lök gör oss självförsörjande under året och vi använder den i princip i all matlagning.
Vitlök - ovärderlig som smaksättare och superlätt att lagra.
Potatis - används både ensam och tillsammans med andra rotsaker i olika rätter.
Märgärter (gröna ärter) - används kokta som tillbehör eller som en del av och utfyllnad i olika rätter.
Mangold - används mest i olika röror och såser, gärna till pasta. Vi äter cirka 500 gram frysta blad varje vecka.
Brytbönor - används kokta som tillbehör och som ingrediens i grytor och maträtter.
Rotselleri - används gärna tillsammans med potatis, riven i olika grytor eller gratinerad.
Palsternacka - används med fördel i mos tillsammans med potatis, men också riven i till exempel köttfärssås eller andra röror.
Huvudkål - vi äter kålsallad i princip varje dag, det är barnens favorit. Jag gör också olika mjölksyrningar.

Dessa grönsaker är lätta att odla mycket av och de är dessutom enkla att lagra under lång tid också för ett hushåll utan särskilda lagringsmöjligheter. Lök och vitlök lagras inomhus i rumstemperatur, bönor, mangold och ärter lagras i frysen, sen vitkål lagras på en hylla i kall farstu, rotsakerna lagras i stuka i trädgården eller i landet där de odlats eller i torv i en kall farstu:

En del saknas under året
Ovan nämnda grönsaker äter vi flera gånger varje vecka i olika maträtter. Om de kan sägas vara en slags bas i matlagningen är allt annat som odlas det som sätter guldkant på maten. De är lika viktiga även om de inte återkommer fullt lika ofta i matlagningen. Hade vi inte den skulle maten bli enahanda och tråkig och då skulle vi helt förlora lusten att äta mat som baseras på våra egenodlade grönsaker.

Som jag skrev tidigare så resonerar odlare på olika sätt. Vissa köper in basgrönsakerna och låter den egna ytan producera lyxgrönsakerna. Medan andra satsar på att göra också basgrönsakerna till vardagslyx och odlar allt hemma. Så gör vi. Här finns både den yta och tid som behövs för att få fram den mat vi vill ha och vi tycker att smaken också på basgrönsakerna skiljer sig så mycket från köpta grönsaker att vi hellre odlar rubbet själva. Men det är som sagt inte möjligt att odla tillräckligt mycket av alla basgrönsaker, därtill också de som skördas och äts färska, för att vara helt självförsörjande.

Betydelsen i självförsörjande?
Att odla för att vara självförsörjande kan ju vara så mycket, det verkar de flesta som odlar vara överens om. Någon är självförsörjande på kryddor, en annan på rödbetor. Få kan vara självförsörjande på allt, men av en eller flera grönsaker kan många odla så mycket att det räcker för en årskonsumtion. Och det är ju faktiskt att vara självförsörjande. Vår familj är till exempel helt självförsörjande på morot, lök, vitlök, brytbönor, bondbönor, majs, spenat/mangold, palsternacka, rotselleri, persilja, dill, bladkål och en hel del annat. Under vintern behöver vi stödköpa en del, främst smörgåsgrönsaker.

För mig betyder inte självförsörjande att vi kan snaska alla läckerheter trädgården kan erbjuda under hela året. Vi har lärt oss att avstå från många grönsaker under den del av året då de saknas i utbudet och av den anledningen köper vi dem heller inte när de inte är i säsong. Det tycker jag är en viktig del i vår strävan att vara självförsörjande; att helt enkelt avstå från en del.

När det gäller Karins funderingar kring odlingszon norröver och hur lagringsdugliga grönsaker kan odlas där, så har Agneta Andersson skrivit ett fint gästblogginlägg om hur hon odlar för att vara nästintill självförsörjande på grönsaker i Lappland. Läs hennes superinspirerande inlägg Agneta odlar nästan allt - i zon 7!

Hur tänker du kring det här med att odla för att vara självförsörjande?
/Sara Bäckmo