Jag vill tipsa om en riktigt värdefull bladgrönsak. Jag hör väldigt sällan odlare prata om den och vill gärna lyfta den lite eftersom det är en mycket odlingsvärd och enkel grönsak.

Nyzeeländsk spenat är inte släkt med vanlig spenat, men är en bladgrönsak som kan användas till precis allt som vanlig spenat används till. Jämfört med vanlig spenat har den många fördelar vilket gör att den är riktigt fin att odla. Jag har alltid ett helt gäng plantor på olika platser i köksträdgården.

I vår familj äter vi mycket spenat och just nyzeeländsk spenat är toppen i familjer där det finns små barn. Spenat, mangold och andra bladgrönsaker som innehåller nitrat. Det omvandlas i kroppen till nitrit, som kan vara skadligt. Nyzeeländsk spenat däremot bildar inte nitrit lika lätt och är alltså ett utmärkt alternativ till spenat och mangold.

Jag försår gärna många plantor på en gång och sätter sedan ut de små plantorna var helst de finns plats. De gillar näring och gula blad eller stillastående plantor ger en hint om att växterna inte är helt nöjda. Här är de sådda i ett pluggbrätte för skogsplantor.

Sådden får gärna stå i ett av mina tunnelväxthus innan de planteras ut. I tunneln som står i skugga växer de långsamt utan att torka ut av solvärmen, vilket ger mig lite andrum när mycket ska planteras ut på en gång.

Försådd på våren

Plantorna är roliga att odla. Jag har för vana att alltid förså nyzeeländsk spenat på våren och sedan sätta ut färdiga plantor där det finns plats i landet. Anledningen till att jag försår är att fröna kan ta upp till en månad på sig att gro och det är svårt att underhålla en sådd så länge ute i landen. De små plantorna är knubbiga och fina och växer bra så snart de etablerat sig på växtplatsen. Framför allt växer de fort!

Nyzeeländsk självsår sig lätt i landen och ger ofta fina småplantor på försommaren där den växte föregående år. Bara att gräva upp och plantera på nytt ställe.

Täcker och ger stor skörd

Jag gillar att sätta ut nyzeeländsk spenat som marktäckare bland andra grönsaker. De får alltså ingen egen plats i köksträdgården utan samplanteras med andra växter, gärna på väl gödslad och fuktig jord. Under tomater, majs och sparris växer de fint, eller bland sommarblommorna. De kan också växa som kantväxt i en plantering men då måste det finnas med i beräkningen att plantan kan bli väldigt stor. Min syster Hanna visade ett praktexemplar som såg ut som en fluffig grön kudde med drygt en meter i diameter. Mina plantor blir betydligt mindre än så eftersom jag skördar dem så ofta.

Plantan blir ganska låg och skjuter långa spröda stjälkar i marknivå. Bladen kan bli stora som handflator och är läckert gröna och lite köttiga i konsistensen. Plantan blommar efterhand, men blommorna är så små och påverkar inte smaken alls att växten utan vidare kan stå hela sommaren och ge skörd, till skillnad från vanlig spenat.

Sent på säsongen bildar plantan en stor tuva av köttiga blad, under förutsättning att den inte skördats hårt tidigare förstås. Mina plantor blir sällan så här tjusiga eftersom vi äter efterhand skotten går att skörda.

Jag knipsar av stjälkarna och repar av bladen efterhand de behövs. Späda blad är goda färska i sallad medan de större bladen är finast om de förvälls och används i matlagningen. Ju fler stjälkar som knipsas desto fler växer ut. På så sätt är nyzeeländsk spenat suverän att odla för barnfamiljer. Barnen kan enkelt skörda plantan utan att den förstörs, även om de kan se lite halvdassiga ut efter någons framfart. Nyzeeländsk spenat är vår femårings favorit och han beställer alltid plantor till sin lilla odling. De syns knappt under säsongen eftersom han skördar och äter allteftersom nya blad växer ut. När besökare i trädgården frågar femåriga Viggo vad som är hans favorit bland grönsakerna briljerar han genom att säga nyzeeländsk spenat - något flertalet besökare aldrig hört talas om!

Nyzeeländsk spenat växer fint på hösten. Jag brukar så ett tråg med frön som får stå till sig på skuggig plats i trädgården och fyller sedan ut skördade "hål" i landen efterhand. Det är inte alltid plantorna hinner bli jättestora men om en planta ger en måltid så är det ett värdefullt sätt att använda både yta och den näring som finns i jorden på.
/Sara Bäckmo