Nyskördad nakenfröpumpa i Skillnadens Trädgård.

Idag har jag kunnat glädja barnen med ett nytt begrepp. PUMPAPUNKA. Succé. Skottkärrans ena däck blev platt under tyngden av alla nakenfröpumpor vi skördade. Ett tjugotal klumpar blev det, i varierande storlekar. 

Förutom enstaka plantor av andra pumpasorter är det just nakenfröpumpan jag odlar. Vi är nämligen inga pumpaätare, dessvärre. Jag använder endast pumpa i brödbak och gör det både mycket och gärna. Men inte så mycket att jag odlar galet många bara för att baka bröd på. Det som blir, blir. 

Istället odlar jag nakenfröpumpa. För det äter vi mycket av. I huvudsak inte själva pumpan, det är nämligen det som är grejen med nakenfröpumpor. De innehåller pumpafrön utan skal. Såna som går att köpa på påse i affären. De skördas ur pumpan och äts färska, rostade eller torkade utan att behöva skalas. 

I vår familj är det ett populärt fika tillsammans med frukt, eller tillbehör till måltiderna rostade med grönsakssalt på. 

Jag skördar pumporna nu och låter dem ligga och mogna inomhus i rumstemperatur. Ofta hamnar de på golvet där det finns plats i någorlunda skyddat läge från barn, katter och hund. 

Snart har de blivit vackert orangea. Då skär jag dem mitt itu och låter barnen hjälpa till att gröpa ur fröna. Jag sköljer dessa i ett durkslag så det inte är kvar fruktkött runt fröna och lägger sedan på en kökshandduk att torka en stund.

Färska pumpafrön är en riktig delikatess, som mig veterligen inte går att köpa i butik. 
Ska du odla en enda pumpasort nästa år röstar jag för någon nakenfröpumpa! 
/Sara Bäckmo