En brysselkålsplanta i upplösning.

Som två trötta kroppar hänger det ena kålbladet bredvid det andra över den rostiga skrotcykeln i kvällningen. Snart släpper det ena taget om stammen, halkar av stänkskärmen och hamnar på backen. Sedan i backen.

Det andra bladet klamrar sig fast vid livet ett tag till. Hoppas på ett tillskott av kraft som ändå inte finns. Blir slappare. Ger upp. Kopplar loss. Återgår.

Mitt förhållande till döden har ändrats sedan jag blev en grönsaksodlande nörd.
/Sara Bäckmo