Lärdomar från 2014

Savoykål 'San Michele', Skillnadens Trädgård juli 2014.

2014 var året då jag odlade grönsaker i köksträdgården utanför vardagsrumsfönstret, så mycket att vi inte behövde köpa något grönt under perioden juni-januari. Sju av årets månader. I odlingszon 3.

Innan jag formulerar det den utmaning som ska prägla det här årets odlingar känns det angeläget att först summera det år som just passerat. Vad funkade och vad funkade inte? Vad var roligt och vad gjorde att jag ibland tappade gnistan? Vad var svårt och hur kan jag göra det annorlunda?

Våren
Att sluta köpa grönsaker i slutet av maj för att enbart äta egna grönsaker från den första juni var en enkel sak. Vi åt egenskördade grönsaker från och med mars. Bladgrönt, rotsaker, bladkål.

Det som saknades under några veckor i början på sommaren var i princip potatis, gurka och tomat. Att stå utan tomat och gurka under några veckor är ingen uppoffring alls. Det finns gott om saker att ersätta just de grönsakerna med på smörgåsar. Och maträtter som prompt behöver tomat går att skjuta upp några veckor till dess skörden kommit igång.

Det jag saknade i matlagningen var potatis. Men det gick också att kringgå genom att vi åt mer av till exempel tidiga betor och morötter. Och när skörden av potatis väl var igång hade längtan efter knölarna förstås också gjort sitt till den smakupplevelse som nykokt potatis med dill och smör för med sig!

Sommaren
Sommarens överflöd fick oss att känna oss rika som troll. Vi kunde välja mellan över hundra olika sorters grönsaker under många härliga månader. Maten var god, alla var nöjda och glada.

Jag jobbade heltid under en stor del av sommaren men kunde ändå någorlunda enkelt sköta den 400 kvadratmeter stora odlingen på de få timmar som fanns kvar av den vakna tiden.

Ibland var det dock lätt att bli fartblind. När väl sommaren var kommen var det lätt att tro att den skulle vara så väldigt länge. Sådderna inför hösten blev visserligen av, men i vanlig ordning blev lite för lite sått för att kunna ge den stora skörd under hösten som vi behöver, och som jag vet är möjlig.

Hösten
Början av hösten, i september-oktober, var det fortfarande full rulle i köksträdgården med mycket att skörda. Ingen frost att tala om, bara bladmögel som förstörde större delen av tomatskörden.

Den sallat jag sått under sommaren gav fin skörd, det som fanns kvar. Hönsen fick gå fritt några dagar och letade sig snabbt till köksträdgården, sedan fanns ingenting kvar av den späda rucolan, sallaten, rödbetsblasten och spenaten. Det misstaget ska jag aldrig göra igen! Där rök en stor del av de blad jag sått för vårt höstbehov.

Sen höst och vinter började det bli lite tråkigt. Jag jobbade mycket, kände inte att rätt saker blev gjorda i trädgården, förlorade min älskade hundkompis, fick besök av rådjur som åt upp mycket och blev irriterad över att jag inte lärt mig av tidigare års erfarenheter: Så alltid mer än du tror dig behöva till höstens förråd!

Det vi saknade mest under projektets sista månad var goda smörgåsgrönsaker. Om inte höns och rådjur varit framme hade vi kunnat frossa i gröna blad på smörgåsen, men nu började till och med jag att tröttna på picklade grönsaker och färsk persilja. De sena rädisor vi kunde skörda var välkomna på matbordet!
Summa summarum
Så, så, så. Hela tiden så. Nytt så fort det finns tillfälle egentligen. Tänka bäddar och ytor som kan frigöras för sådder i juli-augusti. Så och plantera smart så jag kan inhägna lätt när det blir dags.

Satsa på att odla gröna blad så sent det bara går så att vinterperioden utan gröna blad (eventuellt med köpta) blir så kort som möjligt. Köp köldtåliga sorter!

Påminner mig själv igen om att bara odla mycket av det jag vet att vi äter. Stjälkselleri är jättefint och gott, men vi har större nytta av sparris. Liksom pumpor är imponerande stora och goda i bröd, men våra måltider skulle vara roligare med majs.

Sist men inte minst. Mer blommor!

Nu ska jag fila på en plan inför årets grönsakssäsong. Har du några mål?
/Sara Bäckmo