Jag kan verkligen inte rita. Är bra på en massa saker, varav en del lutar åt det konstnärliga hållet. Men att rita, där brister uttrycken. Det här med att fånga saker skalenligt och detaljrikt, så att det dessutom ser ut att likna något från verkligheten är inte min grej.

En enda gång har jag gett mig på att rita något om trädgården. Den här skissen finns på baksidan av en glad presentation av mig själv till någon önskad arbetsgivare, daterad 2005. Jag jobbade på SVT då och var oerhört flitig med att skicka trevliga brev till folk och föreslå samarbeten och presentera idéer. Året innan hade jag köpt det här huset - mina drömmars stuga. Jag gjorde planer. Mestadels för huset, trädgården var mindre intressant.

När jag köpte fastigheten var det bara sly och en sabla röra i trädgården. Det hade delvis fungerat som nåt i stil med skrotupplag som vuxit igen. Förra ägarna rensade en del innan jag köpte så det var mest bara igenvuxet när huset blev mitt. Bara och bara. Det var ju jättemycket jobb med att ta hand om allt, så det fick stå medan jag ägnade mig åt att linoljemåla vacker spont i köket och kitta fönster och putsa murstockar. Jag var lite som Pippi Långstrump i mitt hus när jag klättrade om kring i härligt skitiga kläder och renoverade hus med en uppkäftig jag-kan-själv-stil. En underbar tid!

Det fanns en dröm om en trädgård. Som du ser på skissen har tankarna på en slags köksträdgård funnits med redan från start, till och med på samma plats där jag senare anlade en. Om jag vid 26 års ålder när jag köpte huset skulle vetat att det där med odling skulle bli min grej, vad hade jag tänkt då?

Köksträdgården blev mycket större, i runda slängar 400 kvadratmeter större. Och antagligen mycket roligare än om jag haft 30-50 kvadratmeter, eller vad nu den där plätten kan tänkas uppmätas till. Det är fortfarande ett av mina mest ihärdiga råd när någon undrar vad man ska tänka på när man ska göra en köksträdgård. Gör en stor!
/Sara Bäckmo