24. januari 2019

Kärlek och trädgård i podd med Philip

I veckans avsnitt av Skillnadens får du möta min man, psykoterapeut Philip Bäckmo. Han är ingen odlare, men applåderar mina insatser i trädgården. Hör vårt samtal om trädgård och kärlek.

En man i stickad tröja och keps, med lite skägg och glasögon, fotograferad ute i naturen.

 

Jag har i flera år önskat att göra något till mina kanaler tillsammans med min man Philip Bäckmo. Äntligen, äntligen är det dags! Det här är vårt första avsnitt till podden Skillnadens och det kommer fler senare i vår. Vi plockar upp några av frågorna som skickats till oss. Det handlar bland annat om vad som är rimligt att sikta på för en ny odlare, om omställning, gemensamma intressen saker vi beundrar hos varandra.

 

 

Philip är psykoterapeut med egen mottagning i Växjö, där han bland annat arbetar med många par i terapi. Han håller också utbildningar och har skrivit boken Själen är ett verb. Tipsar också om att boken finns inläst att höra via streamingtjänsterna som Storytel och BookBeat. Läs mer om Philip på hans hemsida här.

 

Mer om vår familj

Jag har skrivit en del på bloggen om hur vi tänker kring fördelad tid mellan oss hemma med barnen och hur vi skapar tid i vår relation för att till exempel odla eller göra andra saker som vi brinner för. Nedan hittar du länkar till relevanta inlägg om du vill läsa mer.

Delad hemmatid är bra för vår familj
Är ni hemma jämt?
QA till "Är ni hemma jämt?"
Hur en kärleksfull relation kan ge tid för trädgård
Vårt geniala städschema

 

Om podden

Min podd heter alltså Skillnadens av Sara Bäckmo. Du kan höra den via följande plattformar:

Skillnadens på Spotify
Skillnadens på Libsyn
Skillnadens på YouTube

Podden har ingen egen hemsida eller undersida här på bloggen, men du når den genom blogginlägg för varje nytt avsnitt. Välkommen att höra av dig om du har frågor, kommentarer eller vill önska innehåll till kommande avsnitt.

Tack för att du lyssnar!
/Sara Bäckmo

12 svar till “Kärlek och trädgård i podd med Philip”

  1. helens.halsocenter skriver:

    Tack kära ni!!! ❤️❤️❤️
    Så härligt att lyssna till er!
    Bamsereikikramar till er båda
    Helen

  2. Anncie skriver:

    Vilket fantastiskt samtal! Det var så mysigt att lyssna på er och er historia 💏
    Tack!

  3. andersthorsander skriver:

    Fantastiskt intressant och roligt samtal, mer sånt!! Tusen tack till er båda/Häls Aila

  4. Kerstin skriver:

    Stort tack för att vi fick lysna på detta samtal mellan er.
    Jag googlade ordet/begreppet 'självexpansion' som Philip nämnde, eftersom det var ett helt nytt begrepp för mig.
    Det som kom upp var hur man byter expansionskärl själv, och snarlika ting!

    • Sara Bäckmo skriver:

      Ha ha ha ha! P får förklara sig i nästa avsnitt vi gör, ska försöka påminna mig om det. Tack för handskarna snälla du!

  5. kerstin.h.olsson skriver:

    Vassego!
    Ja, allt jag fick upp handlade om expansionskärl (installer, byta, kontrollera). Mycket lustigt! Men google håller ju (läskigt nog) reda på vad man sökt på tidigare, och även om jag inte har sökt på 'byta expansionskärl själv' tidigare, så är nog mina sökningar mer av den mer jordnära karaktären, än av avancerade psykologiska begrepp. Dock är jag öppen för att lära mig 🙂

    • Sara Bäckmo skriver:

      Om man googlar självexpansion psykologi så får man en hel del träffar dock =) Och det kom jag på alldeles själv utan att fråga P! He he.

  6. madeleineslife.blogg skriver:

    Hej Sara och Philip,

    Tack för ert fina podavsnitt som jag fick dela med er. Det gav mig många bra tankar. Jag jobbar hela tiden på att utvecklas som person, sambo, mamma och matte. Ikväll fick jag precis det jag behövde som mest just nu. Stod i stallet och mockade till hästarna, för att sen sätta mig ner en stund med min kanin i famnen som för första gången somnade hos mig medan jag lyssnade till ert avsnitt.
    Härligt att höra resonemanget kring ska jag eller inte. Har fått så mycket insperation från dig Sara, våga testa, mycket och du har allt att vinna. Jag har under många år inte fysiskt klarat av så mycket som önskat, som har gjort att det är svårare att våga. Men känslan nu är att jag har inget att förlora. Klarar mer idag och du hjälper mig med det. Tack!

    Jag har hört dina andra podavsnitt också. Dessa till när jag inventerade mina fröpåsar. Så inspirerande. Jag tycker det går alldeles utmärkt att göra en pod själv. Du har en behaglig och intressant berättar röst. Jag väntar spänt på nästa avsnitt.

    Varma hälsningar

    Madeleine från Roslagen

    • Sara Bäckmo skriver:

      Tack snälla Madeleine! Glöm inte bort att vi är så många som kan känna igen oss i känslan av att inte mäkta med varken psykiskt eller fysiskt. Det är guld att ha alla odlarvänner online! Jag känner varje dag att det är okej att misslyckas också, eftersom jag rör mig i miljöer där det är okej. Tycker till exempel att jag får mycket energi av gruppen Trädgårdsskafferiet och alla som generöst delar sina tankar om odling där. Suveränt!

  7. karolinfrykholm skriver:

    Hej,
    Vill börja med att instämma i tidigare beröm: ni har väldigt behagliga röster att lyssna till, båda två! Och ett lyssningsvänligt sätt att prata, det tror jag gör mycket till upplevelsen!
    Jag har en reflektion kring diskussionen om omställning av matvanor, där Philip pratade om att om föräldrarna är övertygade så hänger barnen på. Jag tror att det förhållningssättet är lättare ju yngre barnen är. Är barnen sedan tillräckligt stora funkar kanske vuxenargumentationen, men jag tror att det kan finnas en mellanperiod (10-årsåldern/tidiga tonår) där det kan vara svårare.
    Jag tog till mig något du skrev i ett annat sammanhang, att alla inte behöver äta (jättemycket) av allt, att det kan vara ok om någon bara äter spenatblad och en annan bara morötter vid en måltid. Så är det ofta hemma hos oss, och efter att jag läste om din nöjda inställning till en motsvarande situation har jag kunnat vara mer tillfreds med det. Kanske kan vara något att ha i tanken för den som ställer om matvanor.
    Tycker också att samtalet om relationer var jätteintressant och inspirerande att höra. Ser fram emot fortsättningen!

    • Sara Bäckmo skriver:

      Tack för fina orden! Och ja, jag tror också det är lättare ju yngre barnen är. Vi ser också att de små tagit efter de stora i mycket av rutinerna kring mat. Är de stora positiva äter de små med, när det är grinigt och gnälligt tar de efter det. Det som är bra med att jag odlat så länge nu är att jag vet att barnen kan äta och när de trilskas slår jag helt enkelt näven i bordet och säger att de får ge sig och äta det som serveras. Ha ha!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *