07. februari 2016

Delad hemmatid är bra för vår familj

"Det finns barn i småbarnsgruppen som är kvar på dagis EFTER att jag gått hem. Va, men då är det ju mörkt! Ja, men de fikar inte med sina föräldrar."

Familj, jobb och odling hand i hand. Idylliskt och sådär småputtrigt som en anar. Eller? Njae, inte alltid förstås.

När vi väntade vårt första barn var vår önskan att kunna vara hemma tillsammans under ett år, lediga med föräldrapeng. Det gick inte alls eftersom Försäkringskassan bestämt att föräldrar inte fritt får disponera sin föräldrapeng och till exempel ta ut den samtidigt under en längre period. Vår lösning för att kunna tillbringa mycket tid hemma blev istället en annan, som förfinats genom åren och nu är högst aktuell igen när vi har en fjärde småknodd att ta hand om.

Jag har med stort intresse följt debatten om barn på förskola och barn med hemmaföräldrar, som bland annat förts på Dagens Nyheters debattsidor. Det slår mig att det oftast är två typer av hemmaföräldrar som hörs och syns i debatten; par där en förälder, oftast mamman, väljer att vara hemma på heltid för att ta hand om barnen medan mannen jobbar heltid för att försörja familjen och par som valt en något mer alternativ livsstil och till exempel jobbar aktivt i ett självhushåll.

Vår familj hör inte till någon av de grupperna - vi har istället valt att gå ner i arbetstid bägge föräldrar för att dela lika på både arbetstid och hemmatid. Det finns mängder av familjer likt vår, men de hörs och syns väldigt sällan. Det är synd.

 

Finaste fördelarna för familjen
Fördelarna med att dela lika på både jobbtid och familjetid är många. Kortfattat ser vi till exempel att barnen är väldigt trygga i att ha mycket tid och bra rutiner med bägge föräldrarna. De är också nöjda med att vara hemma och hinna leka, fika, gosa, busa och bråka i sin takt. En fin dialog mellan våra två mellanbarn lät ungefär så här för några år sedan:

-Vet du, det finns barn i småbarnsgruppen på dagis som är kvar EFTER att jag gått hem. Dom äter frukost på dagis och går hem jättesent, sa Viggo som är 5 år med tid på förskolan några timmar tisdag, onsdag, torsdag och går därifrån klockan halv två. 
-Va, men då är det ju mörkt, sa Alba som är 3,5 år och började några timmar på förskolan först när hon fyllde fyra. 
-Ja, jag vet. Men de fikar inte med sina föräldrar, förtydligade Viggo. 

Och sen landade det på mig att förklara varför det är så och varför vi inte vill ha det så. Vi skulle just spela ett spel till eftermiddagsfikat och alla var överens om att det var toppen att kunna göra det, även om barnen varje dag måste städa sitt rum innan kvällsmat.

Genom att dela lika på tiden får vi som föräldrar stor förståelse för den andre parten och vad det innebär att spendera mycket tid med barnen, med alla slags höjdpunkter, vardagskonflikter och bestyr som ingår i hemmalivet. Det ger väldigt lite gnissel oss emellan.

 

Stärker relationen att utvecklas i samma takt
Kanske är det viktigaste av allt med att dela jämnt på både familjetid och arbetstid att det stärker relationen mellan mig och min man - navet i vår familj. Vi är liksom i fas både hemma och jobbmässigt. Vi arbetar och utvecklas rent yrkesmässigt, har lika mycket/lite tid för egna projekt, lika mycket tid med barnen. Jag upplever aldrig att jag får stå tillbaka för min mans yrke och han står inte tillbaka för mitt. Vi har bägge två kapat arbetstiden till förmån för vårt gemensamma projekt - familjen. På det här sättet kan vi fortsätta vara kreativa och också minst lika attraktiva för varandra, ungefär som innan vi blev en familj, fast nu också med allt det härliga i familjelivet runt omkring oss.

Förstås kan våra yrkesliv eller ersättningen i det inte alls utvecklas så snabbt som om vi jobbat heltid, det har vi inte tid till. Men det är av mindre betydelse eftersom vi har en så bra kombination av saker i livet, det går lite långsammare bara. När barnen är större kan vi jobba mer om vi vill. Men det lutar mest åt att vi investerar den tiden i varandra; i att få samtala till punkt, promenera, äta goda hemmaluncher och kanske till och med få några minuter alldeles på tu man hand bakom stängd dörr.

 

Kaos på pengafronten
Det är bitvis en påfrestning ekonomiskt när två familjeförsörjare jobbar deltid. Vi har ju samma utgifter som familjer med två heltidsarbetande. Mat, bilar, uppvärmning, vinterkläder, fibernät och annat kostar lika mycket för oss - men vi drar in betydligt mindre pengar. Hur har vi löst det?

För oss har det varit viktigt att använda föräldrapengen på absolut bästa sätt. Och här har vi gjort tvärtom mot alla andra föräldrar vi känner. Det vanligaste är att den som tjänar minst i hushållet tar ut föräldrapeng, det motiveras med att familjen "förlorar" minst pengar då. Vi har istället valt att "tjäna" mest pengar på föräldrapengen och har låtit den förälder som har bäst inkomst ta ut så mycket som möjligt. Eftersom vi ändå velat jobba deltid bägge två de senaste åtta åren har det funkat kanon. Det ger ungefär samma pengar i kistan som om den med sämst inkomst tagit ut störst del medan den som tjänat mest fortsatt jobba, men vi kan dela på hemmatiden. För statistikens skull är det förstås katastrof, det är nämligen jag som har bäst inkomst och har tagit ut den största delen av föräldrapengen. I statistiken är alltså vårt hushåll väldigt ojämställt eftersom det ser ut som om jag mer eller mindre varit en hemmamamma de senaste sju åren. Men min man har tillbringat lika mycket tid hemma - obetald. Och eftersom systemet nu ser ut som det gör syns den insatsen överhuvudet taget inte alls.

Skillnaden mellan våra ersättningar från Försäkringskassan är mycket stor och gör stor skillnad i vardagsekonomin. Den lägsta ersättningen för att vara hemma med barn är cirka 124 kronor per dag, efter skatt. Den som har en bra inkomst och får ut max ersättning kan få så mycket som upp till 640 kronor, efter skatt.

I övrigt hänger vi lite på gränsen hela tiden, ganska mycket utan marginaler. Vår marginal är att vi har kapacitet att jobba mer under perioder det behövs. Och så skalar vi förstås bort onödiga utgifter. Vi gör inga utlandssemestrar, har ingen dyr teknik eller lägger pengar på sånt som kostar mycket. Vi är rika på tid och kärlek, men inte pengar - det låter lite flummigt men så är det. Krasst är vår hund den största enskilda utgiften utöver det hemomkring som inte går att dra ner på. Men han är å andra sidan en livlina som ger oss lite egentid i skogen emellanåt och skänker glädje och bus till hela familjen.

Så. Att dela lika på både hemmatid och jobb är vår melodi. Inkomsterna är inget att skryta med, men i gengäld har vi en tämligen glad familj med föräldrar som aldrig har dåligt samvete över att de inte tillbringar nog tid med sina barn. Det kommer vi aldrig att ångra.

Hur har ni fördelat föräldrapengen - och varför?
/Sara Bäckmo

21 svar till “Delad hemmatid är bra för vår familj”

  1. Ellinor skriver:

    Vi har delat så lika som möjligt på antalet dagar (för att få Max jämställdhetsbonus, den är riktigt bra). Dagarna har vi dock disponerat lite olika eftersom inkomstbortfallet annars blivit för stort. I praktiken betyder det att vi varit hemma olika mycket tid. Min man har varit hemma kortare föräldraledig tid. Han tar dock igen det eftersom hans jobb tillåter honom att vara hemma fler "vanliga dagar".

  2. Madeleine skriver:

    Men då kompenserar vi varandra! Jag har alltid varvat a-kassa och jobb inom kulturen, när vi fick barn försökte jag blanda in föräldrapenning i det hela, helt hopplöst! Så min man, egenföretagare som jobbar mycket hemifrån har tagit ut alla dagarna!

  3. Farid Ghazzawi skriver:

    Jag har läst att ni väntar fjärde barn.jag vill gratulera er . Grattis

  4. Josefina Erlandsson skriver:

    Senast när jag var hemma med bebis så arbetade min man 80%. Han var då ledig på fredagarna och fick då ta ut 3 dagar fp i veckan. Han har högre SGI än jag, så hans 3 dagar är lika mycket värda som 4 av mina. Vi sparade alltså både tid tillsammans, fp-dagar och pengar! Efter ett år började jag ta ut fp och då fick vi bonus dessutom! Önskar så att vi gjort så med de första barnen.

  5. Renate Glesnes skriver:

    Flott innlegg,Sara.

  6. Emma skriver:

    Bra inlägg i en väldigt viktigt fråga Sara! Vi tillhör den där förstnämnda kategorin och försöker självhushålla så mycket sim möjligt för att leva så billigt som möjligt. Tanken är att vi båda ska klara oss på deltid, helst bara 50% vardera men så är inte fallet ännu tyvärr så just nu är jag hemma 80% och jobbar20% (kväll) och maken jobbar 100%.

  7. Ida skriver:

    Med vårt första barn studerade jag och därför fick min man vara föräldraledig för att vi båda skulle kunna vara hemma så mycket som möjligt, som student var jag ju ändå bara hemifrån max 50 %. Med andra barnet studerade min man och då var jag föräldraledig, alltså helt tvärtom. Utslaget på två barn har vi plockat ut exakt lika många dagar men jämställdhet räknas för ett barn i taget och således blir vi i försäkringskassans ögon hemskt ojämställda. Därefter har vi valt att båda jobba 80% och få 20% hemmatid med barnen! Med trean kommer vi inleda med fyra månader gemensam ledighet och därefter dela 50/50 och den som arbetar får hålla sig till 80%. Men dagarna blir ju såklart inte helt lika fördelade eftersom en förutsättning för att kunna vara hemma lite längre ju blir att spara dagar under det första året när inte SGI:n påverkad. Har man möjlighet att vara mer med barnen när de är små så borde man vara det. Jag har dock full förståelse för de familjer där det inte är ekonomiskt möjligt av olika anledningar och vill inte på något sett moralisera över andras val!!

    Tråkigt att jämställdhet ska behöva bedömas utifrån hur många betalda dagar som beviljas och inte utifrån faktisk tid som vardera föräldern lägger på jobb kontra barn och hemmatid. Uppenbarligen är vi ju många som aktivt vill dela lika utan att det "syns" eller uppmärksammas.

  8. Agneta Andersson skriver:

    Min syster och hennes man sparade alla dagar under det första året när SGI:n inte påverkades. Efter 1:a året turades de om att vara hemma med fp och gick samtidigt de ned i arbetstid, 50% (han) 75% (hon). Samtidigt pusslade de med bådas arbetstidsschema så att barnet fick vara hemma hela tiden med minst en förälder. Så gjorde de också när nästa barn föddes. Barnen fick alltså vara hemma med en eller båda föräldrarna ända tills de började förskoleklass som är obligatorisk. När min syster fick sitt 3:dje barn för 15 månader sedan blev det lite ändringar, hon var själv hemma ett år utan fp och började efter ett år ta ut full ersättning föräldrapenning. Pappan jobbar i ett annat land, heltid med ett schema som innebär 11 arbetsdagar borta och 11 lediga dagar hemma. Deras målsättning är att även det 3:je barnet ska få vara hemma tills barnet är 6 år och det är dags att börja förskoleklass, som innebär att barnet då är hemifrån några timmar per dag.

  9. MammaK skriver:

    Underbart att höra hur ni prioriterar tid med era barn framför statusprylar. Mina barn är stora nu (33, 31 och 18). Min f d man hade ingen lust att vara hemma med barnen, så jag hade turen att få alla dagar. Men jag gläds när jag ser hur många pappor som numera är ute och drar barnvagn på vardagarna, det måste betyda att dagens barn får mer tid med sina pappor. Hur man kan välja att ha större syskon på dagis när man själv är hemma med bebis övergår mitt förstånd. I alla fall när det gäller barn under fyra år. I min värld är barnomsorgen till för att föräldrar ska kunna arbeta.

  10. Marja skriver:

    Härligt med folk som gör medvetna val, tycker jag. Vi gjorde en ganska traditionellt "jämställd" uppdelning, jag var hemma 4,5 mån först och sedan har vi delat 50/50. När lillen började på dagis vid 1,5 år så gick han 20 tim/vecka, min sambo var hemma onsdagar, jag hämtade tidigt övriga dagar och kl 12 på fredagar. Nu när han strax fyller 3 år så jobbar vi ca 90% vardera, en lämnar sent och den andra hämtar tidigt, med varannan ledig fredag och varannan fredag tidig hämtning.
    Ibland kanske det finns fog för en väldigt traditionell fördelning, då tycker jag dock att man ska se till att kvinnan får kompensation för t ex förlorad pensionspoäng (eller mannen, om man gör tvärtom och kvinnan är höginkomsttagaren).
    Personligen hade jag haft svårt för att skaffa barn med en person som inte VILL umgås med sitt barn och ta halva ansvaret för det. I vår relation är det (just nu) jag som har överlägset högst inkomst men jag skulle aldrig valt bort tiden med barnet för att tjäna mer pengar och har oerhört svårt att förstå män som gör det (och kvinnor som hejar på). Precis som du skriver så är det inte bara en investering i relationen med barnen utan en investering i relationen med varandra. Vi har båda full koll på rutiner, tider m.m. med vårt barn och han känner sig lika trygg med oss båda. Det är ett jäkla pusslande med jobbet, vi båda har krävande jobb, och inte så mycket tid till annat än jobb och familj. Inredning, städning, träning och fritidsintressen får vi ägna oss åt när småbarnsåren är över.

  11. Smilla skriver:

    Tack för bra inlägg! Vi har delat lika för bägge barnen och arbetar fotfarande deltid med en 7-åring och en 10-åring. Vardera 75% idag. Värt varenda krona som vi gått miste om, då vi valt tiden med barnen istället. Tiden är så kort och man klarar sig då gott utan utlandssemester och kan ändå köpa nya prylar, i begränsad omfattning givetvis.

  12. Hanna skriver:

    Bra inlägg! Jag tycker att det är viktigt att diskutera olika sätt att lösa föräldraldighet, eftersom det är lätt att göra som "andra" gör.
    Vill dock påpeka att det inte är Försäkringskassan som bestämmer hur föräldradagarna får tas ut eller antal dagar som är reserverade åt respektive förälder - det är politiska beslut.

  13. Åsa skriver:

    För tydlighetens skull: förskoleklass är inte obligatoriskt, inte ännu i alla fall. Det finns en diskussion om att inkludera den i grundskolan och göra en 10-årig grundskola, men än så länge står förskoleklass utanför grundskolan och ingår inte i skolplikten.

  14. Malin skriver:

    Numera finns så kallade dubbeldagar i föräldrapenningen och ni kan då båda ta ut föräldrapenningen för samma barn, samma dag. Kolla upp det närmare, jag kan inte redogöra för hur det exakt funkar. Och ett tillägg, det är inte Försäkringskassan som bestämmer hur en försäkring ska funka, det gör lagstiftaren (regering) och de folkvalda. Försäkringskassan är satta att administrera.

  15. Jenni skriver:

    Första barnet var jag hemma drygt ett år. Min man tog ut dagar i samband med semester och då fick vi jämställdhetsbonus fastän det inte var särskilt jämställt. Jag studerade utan studielån och min man fick nytt jobb så då fick ekonomin styra.

    Andra barnet har vi varit hemma 9 mån var. Nu jobbar vi båda heltid och ung samma lön. Jag skulle gärna gå ner i tid men det är svårt med hus-, studie- och billån...

  16. Chelli skriver:

    Vi valde att skaffa barn lagom till jag skulle skriva c-uppsats och ta examen. Så med ett halvår högskolestudier kvar när lilla prutt kom valde vi att låta mannen som nästan når maxtaket ta ut föräldrapeng medan jag har studiebidrag och lån. Förvisso ska det betalas tillbaka men han tar ut halv peng och jobbar 50 % för att komma upp i ekonomisk. Så han jobbar då 7-8 pass i månaden pga långa arbetspass på ambulansen, och en hel del är natt. Så lyxigt att vara två hemma med bebis nästan jämt! Uppsatsen skriver jag ju hemifrån. ☺ vi har tänkt som ni att den med högst peng tar ut så mycket som möjligt än så länge. Och så var det viktigt för mig att han redan från början skulle få bygga en fin relation till henne med och få förståelse för livet hemma med bebis.

  17. Monika skriver:

    Jag vill bara säga att jag blir varm om hjärtat och glad i själen när jag läser det här inlägget. Så kloka ni är!

  18. Christine Persson skriver:

    Härligt att höra andra alternativ att leva. Det glädjer ett mormor/farmors-hjärta.
    Själv har jag "downshiftat" till deltid redan vid 55 för att bla kunna vara mina barn och barnbarn till mer hjälp och stöd. Inte för att jag måste utan för att jag vill. Relationen till barnbarnen känns viktigare än pengar. Vet av erfarenhet att småbarnsåren går så fort och att de band man bygger upp då är ovärderliga. Fort går det tills barnbarnen är i tonåren och farmor/mormor inte är lika spännande. Så skönt då att grunden finns där. Nu är det ju inte alla förunnat att bo så pass nära sina barn så man kan göra på detta sätt.

  19. Noomi skriver:

    Vi kommer göra likadant! Jag är den som tjänar klart mest, medan barnafadern tjänar mycket mindre (båda är egenföretagare men han är mer i uppstartsfasen än vad jag är). Vi väntar dessutom tvillingar, vilket gör att vi får lyxen med ganska många extradagar (160 om jag minns rätt). Så i statistiken kommer jag se ut som en traditionell hemmafru som tar ut större delen av föräldrapengen, men i praktiken kommer vi att dela lika, även om det innebär att han går hemma utan lön/ersättning större delen av tiden. Märkligt att det inte uppmärksammas mer, och bra att du skriver om det!

  20. Helen skriver:

    Intressant att läsa om någon som tänker som oss.
    Här blir det periodvis samma. Vi är lantbrukare och jag jobbar deltid som lärare vilket ger mig högst ersättning. Så jag har varit officiellt föräldraledig med alla barnen, men med sista började jag jobba redan när han var 4 månader några timmar i veckan eftersom det var lugnt på gården då och pappa kunde ta honom med hjälp av farmor och farfar. Så barnen har vuxit upp i traktorn med både mamma och pappa men det syns inte i statistiken. Pappa har tagit FL under den minst hektiska tiden på året och då har jag också varit hemma en del samtidigt eftersom jag inte gått upp i tjänst igen efter ledigheten. Att alla familjer fungerar olika är viktigt att ta hänsyn till. Annars blir det lätt att man raljerar och generaliserar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *