I måndags åkte vi för att hämta hem lilla Kuling. Vi har väntat länge på att få en ny valp i huset men har haft otur och missat valpar från tre tikar vi stått i kö på. Det föds mycket få newfoundlandshundar i Sverige jämfört med många andra raser. Nu är vi jätteglada över att ha fått följa Kuling (Gamla Bodens Gonna Be Captain) från Gamla Bodens kennel utanför Oskarshamn under hans första veckor i livet och hoppas få många fina år tillsammans.

I november somnade Kulings föregångare Kapten Kolja in. Samma kväll äntrade rådjuren trädgården och satte i sig all kål. Under månaderna som gått har också vildsvinen tagit sig närmare och närmare, inte längre bortjagade av stora nuffeskall om kvällarna. Med hund i trädgården igen ska vi förhoppningsvis få ha grönsakerna för oss själva.

Men det blir förstås en utmaning att dela trädgården med en valp. Vår förra hund kraschade i purjolöksplanteringen några gånger och visade sig ha förkärlek för jordgubbar som han med stor precision pillade bort från plantorna med den stora nosen. Undrar vad den här lilla krabaten ska hitta för favoriter? Han har redan hittat en genväg genom lökplanteringen och gillar att gömma sig under purpurkålen bakom buskarna av blåbärstry.

En liten valp vid 8 veckors ålder väger ungefär 8 kilo och äter 8 deciliter mat om dagen.

Newfoundlandshundar är, i vårt tycke, de härligaste och finaste hundar som finns. De blir mycket stora. En hanhund kan väga uppåt 70-75 kilo. Det har hänt att matbordet promenerat iväg när en vilande hund därunder plötsligt rest sig upp och gått. I gengäld är de här hundarna vänliga, trofasta och jämförelsevis lugna. Barnvänlig är bara förnamnet. Alla våra barn lärde sig att gå genom att dra sig upp i pälsen på vår förra hund.

Men det är också mycket jobb med en newfoundlandshund. Den stora pälsen kräver skötsel och det gäller att hitta fina arbetsuppgifter så att jycken får känna sig duktig och värdefull. Jag kommer att träna Kuling till att bära saker i munnen, till exempel en korg som jag kan lägga grejer i när vi går i trädgården. Vår förra hund bar utan problem barnens dockvagn på promenaden när de tröttnat på att dra den, liksom en korg med mjölkpaket hem från affären och svampkorgen i skogen.

Nuffar är framförallt väldigt duktiga på att bli blöta. De har simhud mellan tårna och dras till allt som är blött. De är fenomenala simmare. Det finns vattentävlingar där olika typer av övningar kopplade till livräddning i vatten praktiseras. Våtdräkt, flytväst, livboj och diverse apporteringsföremål ligger och väntar på att få följa med till stranden framöver. Att simma i kvällssolen med en stor och vacker newfoundlandshund som är kommenderad fot vid min sida och som sedan bogserar mig till stranden är alldeles underbart!

Kapten Kuling och jag på väg hem från kenneln. Om några veckor är han för stor att bära.

Vill du läsa mer om newfoundlandshundar kan du kolla på Svenska Newfoundlandshundsklubben.

Så. Det var nog sagt om ett annat intresse i livet. En liten avstickare. Nu går jag ut och skördar rödbetorna.
/Sara Bäckmo