Från ogräshärd till bäddar
Det var inte alls meningen att jag skulle ägna en förmiddag åt det här, men så härligt ändå att jag gjorde det. Nu har jag tre nya land att så och plantera. Det blir nog mycket grönsaker, men jag drömmer mest om att odla blommor till bina.
Jag har en fantastisk plätt på baksidan av vårt hus, där jag våren 2016 började skapa ett jättestort land. Det gränsar till mitt skäms-område, med lilla tunnelväxthuset, min röriga ute-förvaring och barnens "lekplats". Konstant oreda överallt. Jag har inte ens ansträngt mig med bilderna till det här inlägget, ingenting ser särskilt piffigt ut oavsett vinkel eller bildtänk.
Ytan gjorde jag genom att gräva en kant runt ett cirka 30 kvadratmeter stort område, täcka med tidningar och kartong och massa ensilage. Du kan se i videos på YouTube hur jag gjort nedan. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag odlat alla år, men första året odlade jag pumpor och förra året blev det solrosor. Sen växte det igen rätt mycket förra året när det var så mycket annat med att hålla trädgården vid liv. Det här området prioriterades inte särskilt.
Ny täckodlad bädd - del 1
Ny täckodlad bädd - del 2
Ny täckodlad bädd - del 3
Att det varit igenvuxet har inte bekymrat mig särskilt. Ogräs stressar mig på vissa platser, men här inte alls. Jag vet att det är ganska ytliga ogräs och eftersom marken varit täckt är rotsystemen lätta att ta bort under ett lager av kartong och tidningar. När tid finns kändes det absolut görbart.
Att rensa är kul!
I lördags hade jag en förmiddag i trädgården och full att-göra-lista. Men så var det så härligt på den här sidan av trädgården, med morgonsol och alla ungarna var glada och nöjda och lekte så fint intill. Så då började jag röja. Oj, oj, oj! Vilken feeling!
Jorden här är inte kanonfin, men allt ensilage har blivit jord under åren. Och om ogräs kan växa här kan mina grönsaker det med. Det enda orosmolnet är asken som står med sin krona precis lite för nära bädden. Men vi kan nog samsas några år, tror jag.
I rätt rask takt rensade jag bort mängder med ogräs, med början i ena kortsidan och bortåt den andra. Först hade jag tänkt börja i längdriktningen och röja hela landet, till en enda stor plätt igen. Men sedan ändrade jag mig och kom på att jag ska göra bäddar här med, aldrig tänkt på det förut. Då rensade jag istället en bit, grävde upp jord från gångarna och lade på nya bäddarna och fortsatte sedan till ännu en plätt, eller bädd. Innan klockan var tolv hade jag tre nya bäddar.
Impulsiv plantering
I ett huj hade jag också planterat sallat, svartkål, stjälkselleri, persilja, sockerärter, blåklint samt sått honungsfacelia. Nu när vi har bin i trädgården ska jag så ännu mer sommarblommor, men jag blev grönsakgirig och sköt upp övriga blommor till kommande bäddar. Plantorna är sådda i tunnelväxthusen, i små tråg eller rakt ner i landen.
Under sommaren måste jag gödsla här, det är inte gjort sedan ensilagen lades på, och nässelvatten är det som står närmast till hands. Om jag har fuktslang så det räcker kommer jag att lägga den över den här odlingsytan med.
Läs mer: Fyra snabba gödsel till trädgården
Mina försök förra året med att odla grönsaker i skugga gav tillräckligt bra resultat för att jag ska våga så och plantera en hel del här. Om sommaren blir varm och torr kommer det inte att ge sämre skörd här i alla fall, jämfört med en uttorkad plats i stora köksträdgården. Att sprida ut mina grönsaker till fler växtplatser är ju en av mina strategier inför året, så det blir toppen.
Bakre kanten av hela den här bädden är planterad med snöbollsbuskar (en av få prydnadsväxter som fanns i trädgården då jag köpte huset 2004) och frösådda rabarberplantor mellan dem.
Läs mer: 13 tips för grönsaksodling i torka
Att vilja, orka och klara
Det här med att emellanåt få ett ryck och för mig själv bevis att jag kan, orkar, vill och klarar en massa grejer är så viktigt! Trädgården är en underbar arena för mitt välbefinnande och min utveckling. Det påverkar hela mitt jag att sätta händerna i jorden och se resultatet. Särskilt viktigt är det under åren med små barn. Allting går periodvis såååååå långsamt och ingenting blir färdigt. Massor med plantor har dött i år på grund av kyla och brist på vatten och för trånga krukor, när jag varit ute och rest och dessutom varit trött efter lång förkylning. Och när vi väl ska vara ute behövs jag ibland på så många ställen att jag inte ens hinner sätta mig ner innan jag måste gå in och förbereda kvällsmat. Så är det att odla med barn och jag vill inte ha det annorlunda. Jag behöver inte det heller, för jag är skitnöjd med att göra prioriteringarna som är just nu. Dessutom vet jag att de där stunderna kommer, när jag känner mig helt upplyft av att se en ful plätt få liv. Jag ger den liv. Hallelulja!
Det här med att hitta tid och handskas med besvikelser när den inte finns skriver jag massor om i boken Odla med barn. Om du inte har läst den än finns den att köpa, signerad förstås, i min webbutik: Odla med barn, av Sara Bäckmo.
Så, nu är tron på min trädgårds-vår tillbaka, hand i hand med att förkylningen verkar ha släppt. Hoppas du har energi att göra ett kraftryck nånstans där det behövs och känna lite power!
/Sara Bäckmo