En del av min purjolök är nu begravd i jord i tunnelväxthuset. Foto: Ida Sjöö.

Har du purjolök kvar i landet? När vintern är i antågande kan du gräva upp din purjolök och plantera den provisoriskt på en mer skyddad plats. Då kan du lättare skörda löken på vintern, utan att behöva spetta upp den ur stenhård jord. Det här är ett jättesmart knep för dig som vill vara självförsörjande på grönsaker, eller åtminstone odla så att skörden räcker länge.

Läs mer: Odla lök från frö - lyckas med sådden

I en bädd i köksträdgården har jag tre rejäla rader med purjolök. De har vuxit fint i år och jag har mycket mat att spara till vintern. Foto: Ida Sjöö.

Skörda innan marken fryser

Jag har purjolök i två land och har valt sorter som är tåliga för kyla. De har ofta lite mindre vätska i bladen och blir inte lika slibbiga och fula när det blir kallt. De härdigaste sorterna kan till och med stå kvar utomhus på vintern, till och med i zon 3. Men det hänger mycket på hur vintern är, om det tinar och fryser omvartannat ofta, om det är blött, snö som isolerar. Jag brukar inte förlita mig på vintervädret utan skördar hellre och sätter in i tunnelväxthuset. Där kan jag skörda hela vintern.

Purjolöken skördas innan marken fryser, eller när marken är tillfälligt tinad. Jag brukar putsa bort de yttersta fula bladen, men låter så mycket som möjligt sitta kvar.

Det gör inget om vissa blad är lite slitna efter sommaren. Under vintern kommer fler blad att klappa ihop och om jag tar bort för mycket blir det istället de fina bladen som tar stryk, tycker jag.

Se så lång en enda purjolöksplanta är! Upp till min näsa.

Tänk så lång en purjolök är. Det är mycket som klipps av av toppen innan den säljs i butik... Foto: Ida Sjöö.

Jag brukar ta bort de fulaste yttre bladen från löken innan den jordslås, men rotsystemen får vara kvar. Foto: Ida Sjöö.

Glad och nöjd med en rejäl skörd av purjolök! Foto: Ida Sjöö.

En del lökar är stora och fina, medan några utvecklats sämre. Gissar att de fått för lite utrymme. De minsta brukar jag äta först. Foto: Ida Sjöö.

Jordslå - gräva ner provisoriskt

I tunnelväxthuset har jag luckrat upp jorden på en rejäl yta där jag planerar att sätta ner purjolöken. Jorden är vattnad vid några tillfällen för att vara fuktig och inte så torr som då jorden stått oanvänd en tid. Jag har grävt ett rejäl dike och i det diket sätter jag ner purjolöken på rad. Bäst blir det om en större del av stjälken ligger täckt av jord, det skyddar mot kyla.

Som du ser har jag också gjort en knut av den långa blasten. Det är första gången jag testar det. Just den här sorten (minns ej vilken) hade så galet lång blast och jag ville helst inte klippa av den. Så det blev en knut. Jag har sett några andra som gjort likadant och tänker att det kanske funkar. Vi får se hur det går.

Purjolökar som har bildat en blomstängel sorterar jag bort. De äter vi upp inom kort istället. När växten blommar brukar växtdelarna inte vara lika tåliga mot kyla, de yttre bladen kan mjukna och så småningom ruttna.

Läs mer: Purjolök tål kyla

I år provar jag att knyta en knut i toppen av löken, för att inte blasten ska spreta så. Foto: Ida Sjöö.

Jag blir glad av att se de gröna växterna mot svart jord. Så vackert! Foto: Ida Sjöö.

Så här ser en blomstängel ut på purjolök. En kraftig stängel växer ut från plantans mitt och från toppen bildas likt en knopp. När växten går i blom bildas inte längre blad som rullas runt växtens mitt. Foto: Ida Sjöö.

Här är mitt dike som jag jag grävt till löken i en av tunnelväxthusets bäddar. Foto: Ida Sjöö.

Jag brukar lägga löken lite på snedden i diket så att jag kan ösa på jord som täcker stjälkarna rejält. Foto: Ida Sjöö.

Se mer: Purjolök från sådd till skörd

Så här ser det ut; en rad purjolök begravd i jorden. Och mer är på väg in. Fast nu blev det kallt och resten av flytten får ske när det tinar en dag. Nu prioriterar jag skörd på friland och väntar till senare med att skörda här i växthuset. Det är så lätt att gå hit och hämta mat när det är kallt. Vissa år har jag haft purjolök kvar till maj - femton månader efter sådd. Underbart!
/Sara Bäckmo