Ett säkert vårtecken är att det gror. Samtidigt som krokusen tittar upp i den grå-beiga köksträdgården visar sig den vintersådda spenaten i sin kallbänk, den där pallkragen på bilden som är täckt med lock. Idag har jag vattnat de små bladen.

Om ett gäng veckor kommer den jordiga plätten framför vårt hus att vara betydligt grönare än den är idag. Det går fort. Liksom tidigare säsonger känner jag mig lite osäker på om jag kommer att hinna med allt, verkligen. Det gäller att prioritera rätt. Och vad är då det?

Rätt prioritering för mig är att så mer grönsaker. Att så går före allt. Städa, rigga grejer, vända kompost, bygga staket och förbereda ny odlingsyta - allt kan göras senare. Men om jag inte sår nu har jag ingen mat sen.

Någon kanske undrar om det verkligen är nödvändigt att så sådär många omgångar spenat. Och sallat. Och sallatslök och piplök och torpedlök. Och rädisor. Och rucola. Och mycket annat.

Flera av grönsakerna jag sår tidigt under våren går att skörda flera gånger då de börjar ge mat. När en rad rucola snabbt klippts ner måste den raden vila kanske två veckor innan jag kan skörda den en gång till. Likadant är det med andra grönsaker, de måste helt enkelt hinna producera mer mat innan jag skördar nästa gång. Och i det glappet måste jag kunna skörda någon annanstans. Därför sår jag överallt där jag har plats, på friland, i kallbänkar, varmbänkar och odlingstunnlar. Om det växer överallt kommer vi att vara mätta och belåtna när årets odlingsprojekt tar sin början.

Mina odlingar i den här skalan tidigare vårar har aldrig gett för mycket mat. Vi har ätit upp allt av det jag odlat, oavsett hur mycket som funnits att skörda. Med den erfarenheten i ryggen sår jag med gott samvete det som passar för säsongen. 
/Sara Bäckmo

Läs gärna också:
Grönsaker i kluster ger mer att skörda
Skippa gallringen
Lyckas med sådder i toapappersrullar