Jag har knött in ett helt gäng plantor på en lyxig plats i köksträdgården där jag passerar ofta. Då blir jag påmind om att både skörda och sköta plantorna.

Liksom allt annat i köksträdgården täcker jag också rabarbern under säsongen. Mest med ogräsrens.

Förra året fick vi fin rabarber mycket tidigt på året genom att lägga över höga, svarta hinkar över några plantor och sedan isolera den med en hög halm ovanpå. I mörker och värme får plantan bråttom att växa och sätter i rask takt spröda, fina stjälkar.

I år ska jag maximera skörden på rabarber med ett tips jag fick från Inger förra året. I juli kapar hon alla rabarberplantorna genom att på vanligt vis dra upp stjälkarna. Därefter får plantan växa till sig igen och det blir gott om nya tunna, spröda stjälkar att skörda under sensommaren. På så sätt tas alltså de riktigt grova och träiga stjälkarna bort och lämnar plats till de som verkligen är fina att använda i matlagningen.

Kommande säsong blir den första då jag kan skörda mina plantor på allvar. De har behövt några år för att etablera sig på nya platsen, först nu är de riktigt kraftiga och fina och kan ge en verkligt användbar skörd. Och den ska jag ta hand om!

Rabarber är fina att skiva och stoppa i frysen, råa, till kräm, pajer och annat. Dessutom gör jag en god sylt enligt Tareq Taylors recept, med kardemumma i. Den är en storfavorit hos Alba, 2 år, och med många burkar i skafferiet är jag ett steg närmare att vara självförsörjande på sylt.

Så en liten knorr på slutet. Jag har en syster som odlar mycket grönsaker på Irland, dessutom säljer hon en del av överskottet i en liten bod längs vägen. Gissa en av de saker hon säljer mest av? Rabarber! Tänk att något av det som är så lätt att producera kan vara så eftertraktat hos den som inte har det...

/Sara Bäckmo