Även om vädret är bra och bäddarna mycket väl skulle kunna fyllas med späda kålplantor föredrar jag att vänta tills plantorna vuxit till sig. Jag vill helst ha kålen i kruka åtta-tio veckor efter sådd, beroende på storlek, innan jag sätter ut dem. Anledningen är att stora och starka plantor kommer att klara sig bättre på den nya växtplatsen där de är hett villebråd för fjärilar, sniglar, spindlar och mal. En liten planta kan drabbas hårt innan jag hinner upptäcka eländet medan en stor planta hämtar sig mycket bättre. Alltså föredrar jag att ha dem på skyddad plats i kruka, fastän det egentligen inte finns något hinder för att sätta ut dem. Det är tråkigt att ha land som står tomma, men det ger mig finare grönsaker senare.

Stora plantor med bra rotsystem etablerar sig snabbt och klarar angrepp hyfsat.

Under tiden de växer har jag i år valt att ha plantorna ståendes under ett nät i en av odlingstunnlarna. Men det går precis lika bra att ha dem utomhus i skuggan av ett träd eller så, gärna under nät som skydd mot kålfjäril och kålmal.

Kålkvarteret täcks av ett tjockt lager täckmaterial som ger näring åt jorden.

Kålkvarteret är den del av köksträdgården som jag täckodlar mest intensivt. Jag började förbereda årets odling redan förra hösten genom att mata jorden med mängder av täckmaterial. Alla växtdelar som producerats i det årets potatiskvarter (inte själva potatisblasten dock) under sensommar och höst lades på bädden. Det var tjocka mattor av krasse, atlasblomma, buskbönor och annat. Över det lades löv och hö inför vintern. Under våren har jag dessutom gett bädden ensilage och gräsklipp.

När jag krafsar i materialen för att komma ner till jorden har täckmaterialet sjunkit till en cirka tio centimeter tjock matta. Så fort jag når fram till jorden pilar en mängd små kryp iväg för att hitta skydd mot ljuset. Mängder av mask försvinner från ytan och jag ser hur många små maskbebisar som helst där i jorden. De har det bra under täckmaterialet som ger dem all näring de behöver. Maskarna smaskar i sig materialet och bajsar ut stora mängder gödsel som min kål behöver.

Under täckmaterialet döljer sig ett myller av mask i den fuktiga jorden.

Om jag kan väljer jag att plantera en dag då det inte är så väldigt soligt och varmt, det är lätt att plantorna tar stryk om de rycks upp från sin kruka och sätts direkt i gassande sol. Om lämplig dag dröjer föredrar jag att plantera på kvällen.

Plantorna sätts på platsen för att avgöra lämpligt avstånd.

Det är lätt att plantera i en täckodlad bädd. Först sätter jag ut plantorna så jag ser att avstånden blir rätt.  Särskilt huvudkål tar stor plats i landen och behöver gott om utrymme. Spetskål kan sättas lite tätare, liksom bladkål som växer mest på höjden. Därefter krafsar jag ett hål i täckmaterialet så jag kommer ner till jorden. Med en handspade luckrar jag upp jorden och gör ett hål där min planta sätts ner, gärna lite djupare än den stod i krukan. I en täckodling är jorden ofta porös och fin och enkel att gräva i.

Sen buffar jag tillbaka jorden runt plantan. Kål har ett stort näringsbehov. För att ge plantan en extra kick lägger jag rejält med kompostjord runt plantan innan jag vattnar. Det är en blandad kompost, både köksavfall och trädgårdsskräp blandat.

Nyplanterad huvudkål av sorten 'Durham Early'.

Täckodlingen gör underverk med kålen. På bara tre veckor har kålen bredvid etablerat sig fantastiskt och vuxit till fina knubbiga plantor. Täckmaterialet gör att det alltid är fuktigt och fint i jorden och där finns dessutom en jämn tillförsel av näring i och med att maskar och mikroorganismer hela tiden bearbetar materialet. Den fuktiga och porösa jorden är lätt för rötterna att växa i, de behöver inte anstränga sig mycket för att breda ut sig och svarar genom att växa otroligt bra. De gånger jag behövt plantera kål i bar jord har skillnaden varit stor just den första tiden då plantan etablerar sig. Täckodlingen ger kål som växer i raketfart medan den stampar betydligt längre i bar jord.

På bara tre veckor har den utplanterade kålen vuxit betydligt.

Alla typer av kål jag odlat har älskat täckodling. Men se till att vara försiktig med att knö färskt gräsklipp nära broccoli och kålrabbi. De tycks ta smak av gräsklippet.

Under sommaren klarar sig kålen ganska bra med den fukt som når plantorna i form av regn. Blir det mycket torrt vattnar jag någon gång då och då.

Du som har mördarsniglar eller gott om trädgårdssnäckor grunnar säkert på hur du ska göra med täckmaterialet, som ofta ses som rena snigelfabriker. Det ska jag skriva om imorgon när jag berättar hur jag gör för att skydda kålen från angrepp, både luftburna och markburna sådana. Men redan nu kan du gärna kika på några tips från min syster som har en fantastisk täckodling som hon delar med alldeles för många mördarsniglar.

Tidigare inlägg om kål:
Att planera kål-året
Så lyckas jag med kålsådden
/Sara Bäckmo