Den lila koftan är färdig just som de vackra gräslöksblommorna slår ut i trädgården. Vilken kombo!

Äntligen är min härliga kofta färdig! Det har dragit ut på tiden lite eftersom småpyssel med knappar och justeringar inte är alls lika roligt som att plantera grejer i trädgården vid den här tiden på året. Ännu fattas en knapp och en liten justering med extra resår i mudden runt midjan - men jag bär koftan i väntan på de små tillskotten.

Eftersom ni är många som följt koftan på Instagram ända sedan start kommer här några enkla selfies för att visa hur det blev. Tröjan är stickad efter ett grundmönster och modifierad efter eget huvud vad gäller längd, puffärmar, knäppning och den maffiga kragen. Jag har anteckningar till mönstret och ska försöka få till det så snart tiden tillåter.

Så här ser koftan ut i något som liknar en helbild. Den är stickad av ullgarn i olika färgbad.

Nacken är hög baktill och är stickad i resår med massor av "taggar" på. Det ser avancerat ut men är väldigt enkelt att få till.

Ärmarna är puffiga. Jag har stickat dem extra långa och med en extra lång resår nertill så de liksom väller över lite nertill.

Kragen är högre bak och lägre fram - perfekt för mig som har så kort hår och ofta fryser om nacken.

Koftan är precis så fin och personlig som jag hoppades. Jag håller redan på med en ny version.

Koftan är stickad nerifrån och upp på rundstickor och uppklippt (det kallas för att steeka) i mitten för att fixa knäppning.

Kanterna vid knäppningen är täckta av ett kantband i krossad sammet på insidan och stora tryckknappar i metall håller koftan stängd.

Jag älskar långa ärmar på tröjor och koftor, som man kan dra ner över handryggen om det blåser kallt.

Så himla nöjd med färgvalet, förresten. Det är min vän Katinka som råkade ha massor av det här garnet hemma i gömmorna, så jag köpte en laddning och trollade ihop nåt. Kul att gräslöken blommar nu, i samma färgskala som koftan. Det gör det extra roligt att ha den i trädgården.

Flera som kommenterar på Instagram och Facebook undrar hur sjutton jag vågar bära mina fina stickade tröjor i trädgården. Blir de inte smutsiga och riskerar att gå sönder? Jag tycker det vore förfärligt att ha så fina kläder och inte använda dem. En stor del av min tid är jag ju ute i trädgården och visst blir jag smutsig ibland, men jord går att tvätta bort. Det känns härligt att belöna mig själv med trädgårdstid i något fint jag stickat. Och så är det ju inte världens lyxigaste garner eller mest finstickade alster jag gör heller. Just nu, i alla fall.
/Sara Bäckmo