28. maj 2019

Kofta med puffärmar och taggig krage

Här kommer en bildkavalkad till dig som är nyfiken på hur min kofta med puffärmar och taggig krage blev. Jag började sticka den i vintras och är till slut färdig nog för att bära den. Gissa om jag är nöjd!!! Den är precis så personlig som jag önskat, med detaljer som just jag älskar.

Sara med utfällda armar i lila kofta och gräslöken som blommar i förgrunden.

Den lila koftan är färdig just som de vackra gräslöksblommorna slår ut i trädgården. Vilken kombo!

 

Äntligen är min härliga kofta färdig! Det har dragit ut på tiden lite eftersom småpyssel med knappar och justeringar inte är alls lika roligt som att plantera grejer i trädgården vid den här tiden på året. Ännu fattas en knapp och en liten justering med extra resår i mudden runt midjan - men jag bär koftan i väntan på de små tillskotten.

Eftersom ni är många som följt koftan på Instagram ända sedan start kommer här några enkla selfies för att visa hur det blev. Tröjan är stickad efter ett grundmönster och modifierad efter eget huvud vad gäller längd, puffärmar, knäppning och den maffiga kragen. Jag har anteckningar till mönstret och ska försöka få till det så snart tiden tillåter.

 

En stående selfie som visar den lila tröjan i helbild.

Så här ser koftan ut i något som liknar en helbild. Den är stickad av ullgarn i olika färgbad.

 

Närbild på kragen som är full med små utstickande stickade piggar.

Nacken är hög baktill och är stickad i resår med massor av "taggar" på. Det ser avancerat ut men är väldigt enkelt att få till.

 

Sara ligger på träflis och hela tröjan syns.

Ärmarna är puffiga. Jag har stickat dem extra långa och med en extra lång resår nertill så de liksom väller över lite nertill.

 

Den taggiga kragen når hela vägen upp till öronen.

Kragen är högre bak och lägre fram - perfekt för mig som har så kort hår och ofta fryser om nacken.

 

Sara sitter vid blommande gräslök.

Koftan är precis så fin och personlig som jag hoppades. Jag håller redan på med en ny version.

 

Sara står upp och tittar ut över kohagen och visar tröjans ok.

Koftan är stickad nerifrån och upp på rundstickor och uppklippt (det kallas för att steeka) i mitten för att fixa knäppning.

 

Sara liggandes på flisen och visar koftan framifrån.

Kanterna vid knäppningen är täckta av ett kantband i krossad sammet på insidan och stora tryckknappar i metall håller koftan stängd.

 

Sara sitter vid blommande lila gräslök.

Jag älskar långa ärmar på tröjor och koftor, som man kan dra ner över handryggen om det blåser kallt.

 

Så himla nöjd med färgvalet, förresten. Det är min vän Katinka som råkade ha massor av det här garnet hemma i gömmorna, så jag köpte en laddning och trollade ihop nåt. Kul att gräslöken blommar nu, i samma färgskala som koftan. Det gör det extra roligt att ha den i trädgården.

 

Läs mer: Mönster till min virkade gallermössa

 

Flera som kommenterar på Instagram och Facebook undrar hur sjutton jag vågar bära mina fina stickade tröjor i trädgården. Blir de inte smutsiga och riskerar att gå sönder? Jag tycker det vore förfärligt att ha så fina kläder och inte använda dem. En stor del av min tid är jag ju ute i trädgården och visst blir jag smutsig ibland, men jord går att tvätta bort. Det känns härligt att belöna mig själv med trädgårdstid i något fint jag stickat. Och så är det ju inte världens lyxigaste garner eller mest finstickade alster jag gör heller. Just nu, i alla fall.
/Sara Bäckmo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *