Att odla med barn är ett konststycke. En stor portion tålamod, påhittighet, förmåga att planera och därtill vara rasande impulsiv - då funkar det fint.

De senaste två åren har inneburit mycket bok-jobb för mig. I februari var manus till Vinterodling inskickat och parallellt med det hade jag börjat skriva på den fjärde; Odla med barn. Tillsammans med förlaget Roos & Tegnér har jag gjort en plan för hur jag vill ge ut mina böcker och de tajta inlämningstiderna var bestämda sedan tidigare.

Färdigt eller halvfärdigt?

Jag har hela tiden tänkt att var bok jag påbörjat kommer att vara lite enklare än den förra. Ha, ha, ha! Så fel. Istället ökar mina ambitioner eftersom jag samtidigt oroar mig lite för hur jag ska kunna matcha den senast publicerade boken, som också alltid är den jag är mest nöjd med. Som alla andra vill jag ju helst utvecklas och bli lite bättre på det jag gör efterhand. Det tror jag gäller de flesta av oss.

Något som jag försökt bli bättre på med mitt manusarbete är att se det första utkastet till var bok mer som just ett utkast och inte i första hand en version som ska tryckas. Det har varit min önskan redan när jag började skriva att böckerna skulle få ta form under samarbete, snarare än att vara huggna i sten då första synopsis lämnar min dator. Så har jag jobbat tidigare med andra projekt och det känns otroligt fint att ha flera åsikter om materialet i bagaget när den slutliga versionen tar form.

Jag tror att det känns extra viktigt i just den här boken, där det förutom odling också är min och barnens relation som står i fokus. Jag vill att boken i varje liten del andas respekt och kärlek och hoppas att de ska känna det när de läser boken om några år.

Annorlunda om att odla med barn

Nåväl. Den här boken handlar om hur jag lyckas odla min stora köksträdgård samtidigt som jag har fyra barn. Jag brukar tänka att för vart barn i sällskap tar det dubbelt så lång tid att odla. Och eftersom min odling görs på fritiden, då jag ju är hemma med barnen eftersom de inte går på fritids eller förskola, så är det många saker som ska synka för att vardagen ska gå runt. Jag odlar ju inte som en del av mitt jobb, det är värt att betona. Precis som de flesta andra försöker jag jonglera min hemmatid med alla vardagssysslor som ska göras och det är verkligen ett pussel att i den ekvationen putta in en stor grönsaksodling. Men jag lyckas ju ganska bra!

När min kollega Elin skummade igenom manuset blev hon överraskad av att jag inte skrivit en bok som mer liknar "vanliga" böcker om kreativa och gulliga sätt att odla tillsammans med barn. Det är liksom inte så många pyssliga projekt i min bok, att odla solrosor i glasburkar och måla barnmöbler i roliga färger. Jag ville skriva handfast om hur jag får till en odling mitt i småbarnsåren, där alla kan vara med, om att hitta tid att odla och skapa sätt att hantera de frustrerade stunderna när ingenting går som man vill. Kärnan i min bok handlar nog om att låta barn vara barn. Och att vara ute - herregud, många vet ju inte ens hur man gör när man är ute utan att ha ett batteri av föreningsaktiviteter planerade. När alla kan underhålla sig med kul saker hemma - ja, då kan mamman (eller pappan) odla!

Boken släpps våren 2019, preliminärt i mars. Min gissning är att läsekretsen är snävare än mina tidigare böcker, men jag känner så starkt för att berätta om hur jag får tid och ork att odla att den här boken får vara med på ett hörn. Jag vet också att ni är många föräldrar som är nyfikna. Oj, oj. Hur ska detta gå... !?!

Bus i trädgården

Till boken har jag gjort faktarutor á la kompisbok med hela familjen. Med trädgårdstema förstås. Festligt! Som en liten sneakpeak tänkte jag dela hela familjens svar på frågan ”Vilket bus har du gjort i trädgården?” Kan du gissa vem som sagt vad?

”En gång när du var arg på oss fick vi äta ute, då var maten så äcklig så vi hällde ut den i trädgården.”

”Gömt mig för barnen och druckit kaffe i smyg.”

”Jag äter alltid de första bären själv, fastän barnen tror att de hittar dem först.

”Ja, med Alba. 

”Bubbeldricka som jag hällde stinkvatten i och det bubblade över. Då hällde jag det på lilla bilen. Det luktade jätteilla, men det är inte kvar.”

”Att jag gräver ner mackor som är äckliga.”

Lite ledigt

Utan omsvep har jag vråljobbat de senaste två åren och inte varit varken föräldraledig eller haft semester ens efter att Loa föddes. Jag har fortfarande inte jobbat heltid, kanske sammanlagt åttio procent eller så, men det är ändå för mycket. Helt ärligt förstår jag inte hur småbarnsföräldrar klarar av att arbeta heltid, därtill på annan plats än hemma. Ni måste ju bli helt slut!

Särskilt mycket jobb har det blivit den här sommaren. Utan en fantastisk familj, med underbar support från min man Philip, hade det inte gått. Sommarlov, simskola, utflykter och därtill en del stora puckar i jobbet (boksläpp, frösläpp och release av webbutik), samt oroande sjukhusbesök efter en sprucken cysta på äggstocken, ja sånt som dyker upp helt enkelt, har gjort tiden knapp. Jag har sett fram emot hösten! I september ska jag jobba mindre, passa på att vinterbona barnens rum, ta hand om trädgården och avsluta mitt stora stickprojekt - den smalrandiga långkoftan i tjugofem olika färger, som jag påbörjade för ett år sedan.

Idag ser det ut att bli absolut strålande väder, med stor sol över Bökebacken och tjugo grader varmt. Jag har haft sovmorgon, efter att manus skickades iväg klockan halv ett inatt. Om en stund ska jag gå ut i trädgården med filmkameran och göra en video till er som är medlemmar och presentera veckans påhitt. Ni kan nämligen vara med i en superenkel tävling där där HELA frökollektionen Så året runt är pris. 54 fröpåsar. Så roligt jobb jag har!

Ha en underbar dag!
/Sara Bäckmo