Rädisor, skördade i varmbänken februari 2014.

I mångt och mycket är november och februari lite lika, även om höstmånaden ofta är betydligt mildare. Lika många veckor från årsskiftet, lika lite dagsljus. När jag tittar igenom årets bilder från köksträdgården ser jag sånt som kommer att ge, eller har gett mig, skörd i bägge månaderna.

Det stora knippet rädisor skördade jag i varmbänken i februari. Riktigt lyxigt smörgåsgrönt. I kallbänkarna nu på senhösten blir rädisorna åter skördeklara och tunt skivade med grönsakssalt på är de ett lika utmärkt smörgåsgrönt som i våras.

Rädisorna växer i en pallkrage som är lätt att täcka med ett enkelt lock av byggplast och reglar, eller fiberduk. Det gör att de kan stå längre på friland eftersom de skyddas från frosten. Men det är viktigt att komma ihåg att vattna under locket!

Att odla egna grönsaker under en lång säsong behöver inte betyda att vi äter samma grönsaker hela tiden och därmed tröttnar på saker och ting. Rädisor till exempel odlar jag inte under hela säsongen eftersom jag tycker de växer som bäst under vår och höst. Sommartid njuter vi av annat.

Alla mina barn tycker om att knapra på grönsaker. På barnens begäran byter vi ibland ut de obligatoriska grönsakerna på frukostsmörgåsen mot ett litet grönsaksfat till morgonmaten. Då plockar barnen en liten hög med sånt de gillar, nyskördat förstås, och äter som tillbehör bredvid gröt och mackor. Nyzeeländsk spenat, dill, persilja, spenat, sallatsblad och rödbetsblad hör till sånt de gillar. Liksom rädisor. De doppar de färgglada rötterna i en liten hög med grönsakssalt med lågt saltinnehåll och smaskar. Fast minsta vill helst äta rädisbladen.
/Sara Bäckmo