Ogräsrens från en bädd spenat som stått utan täcke under våren. Att användas som täckmaterial på annan plats.

Eftersom jag täckodlar har jag mycket lite ogräs i köksträdgården. Men nu på våren ploppar det upp en och annan maskros, lite kvickrot, nån grästuva och kirskål. Framför allt i de nygrävda bäddarna, som nu ska täckodlas för första gången sedan de skapades, tittar det upp lite grönt som inte var menat.

Innan jag började odla den här plätten rensade jag då och då ogräs på annat håll där jag odlade, för att sedan slänga det på komposten. Så onödigt, det vet jag nu. Inget av det ogräs jag drar upp idag hamnar på komposten eller i säckar för vidare transport till tippen. Allt återgår till köksträdgården i form av täckmaterial. Det är väldigt praktiskt. Jag spar arbete genom att inte behöva gå fram och tillbaka till kompostbingarna. Och än mer värdefullt är att ogräset återgår till jorden i form av näring.

I täckodlingen strävar jag efter att täcka all bar jord med organiskt material. När jorden hålls täckt minskar mängden ogräs (eftersom ogräsfröna inte kommer i kontakt med jord där de kan gro) liksom behovet av att att vattna (täcket bevarar på ett finurligt sätt fukten i jorden), dessutom omvandlar maskar och andra småkryp täckmaterialet till jord. På kuppen bajsar de ut finaste gödsel rakt ner i min bädd. På ett år blir det minst 90 kilo maskbajs per kvadratmeter i en täckodlad trädgård.

Jag lägger täckmaterialet i vallar mellan grönsakerna då de är små. Senare under säsongen puttar jag täcket närmare växternas bas för att minska den bara jorden ännu något. Och det är här, i täckodlingen som redan är påbörjad, som jag har nytta av ogräset.

På toppen av täckmaterialet gör ogräset ingen skada.

Det oönskade växtmaterialet, vilken växt det än tillhör, lägger jag på toppen av täckmaterialet mellan grönsakerna. Eller som på bilden här ovan, där potatis döljer sig under vallarna av täckmaterial. Här på toppen av vallen nås ogräset av sol och värme och på kort tid skrumpnar det ihop och blir till lika ofarliga växtrester som allt annat som produceras i köksträdgården. Här hamnar kirskål, åkerfräken och kvickrot, liksom annat växtmaterial. Rötterna är inga problem, de torkar också där uppe på vallen. Det enda jag är noga med när jag täcker med ogräs är att lägga tunna lager som torkar snabbt, och att inte tillföra mer material på den aktuella platsen innan ogräset helt torkat. Om jag lägger på mer massa blir det fuktigt och fint för ogräsets rötter, som får fäste och börjar växa på nytt. Det vill jag inte.

Det gröna bryts snart ner av maskar och andra småkryp och återgår till jorden.

Hallonrötter och jordgubbar är kluriga. De tycks få fäste överallt. Ogräs och annat som jag är tveksam till om de kommer att tappa växtkraften lagom fort på täckmaterial behandlar jag annorlunda. De brukar jag lägga på en solig sten eller på en gång i köksträdgården i några veckor. Ibland vänder jag på dem för att de ska torka upp på alla håll och kanter. Sen åker de på täckodlingen också, främst på hallonlängan, som bara täckodlas med ogräs.

Så här ståtliga blir hallonen då de får sin näring från täckodlingen. Blad från de putsade hallonstammarna får ligga kvar och blir en del av täckodlingen tillsammans med övrigt ogräs från köksträdgården.

Jag är inte orolig för att ogräs, eller blommor för den delen, ska fröa av sig och ställa till med besvär i täckodlingen. Täcket blir så tjockt under säsongen att det kväver det mesta. Men det kräver att täckodlingen matas under hela säsongen. Med mycket material.

Jag förvarar blivande täckmaterial i högar i köksträdgården och hämtar där när jag behöver.

Det produceras hundratals kilo grönsaker i den här köksträdgården och lika mycket övrigt material, blast och stjälkar som vi inte äter. Under växtsäsongen behöver jag mellanlagra växtdelar och ogräs eftersom jag inte alltid har yta där jag kan langa på materialet för stunden. En sån här mellanlagringsplats är jättebra att ha. Här kan jag nämligen gå och hämta material och lassa på där det behövs.

Ogräset förtjänar alltså sin plats i täckodlingen. På toppen. Gör inte misstaget att gömma undan ogräset under till exempel ett tjockt lager av löv eller gräsklipp, då blir det kvar och antagligen förökar det sig med. Lägg det på toppen och njut av all näring det kommer att tillföra jorden; kilovis under ett år - bara genom att låta det bli en del av kretsloppet direkt i köksträdgården.
/Sara Bäckmo