Jordärtskocka skördad mitten av mars i Skillnadens Trädgård.

Grönsaksnarkoman. Tänk om alla fick uppleva vilka smaksensationer det är att äta egenodlade grönsaker! Då skulle antagligen mängden gräsmattor runt husen minska drastiskt.

Idag åt vi upp de sista små jordärtskockorna efter att yngsta barnet och jag skördat. Blev ett mos tillsammans med egna potatisar, egen rotselleri och en skvätt vin. Så galet gott att det inte går att jämföra med nästan något annat.

De här sakerna tar ett tag att upptäcka. Till för några år sedan var jordärtskocka en knöl som jag uteslutande använde till soppa. Men allteftersom det funnits mer och mer att skörda blev det en utmaning att vara mer och mer kreativ i matlagningen. Jag hittar på nya saker. Utforskar. Använder. Och äter! Gratänger, andra soppor, grytor, mos, ugnsbakade, friterade. Jordärtskockor kan vara en fulländad skatt att gräva upp vid den här tiden på året!

Likadant är det med en mängd andra grönsaker som odlas i det egna grönsakslandet. När endast några få morötter kan skördas i den där enda pallkragen som ska rymma allt som en familj vill prova att odla, behöver fantasin inte jobba lika hårt. Det blir det vanliga, som förvisso är gott det med. Men att ha ett överflöd av morötter och kunna göra den perfekta salladen med ångade, iskalla morotsstavar, eller syrade morötter. Eller att ha möjlighet att upptäcka hur försvinnande goda fingertjocka småpurjos är kokade i lättsaltat vatten och sedan serverade med smör. Ah!

Den största fördelen matmässigt med ett eget trädgårdsskafferi är att utbudet ökar så stort. I en köksträdgård ryms fler grönsakssorter än vad som skulle vara möjligt att knö in i ett kylskåp. Och då är det fritt fram att en alldeles vanlig onsdag servera ett rotsaksmos med potatis, rotselleri och jordärtskocka som får det att vattnas i munnen på familjen!

Det var de minsta små skockorna som åkte i moset. De största knölarna har jag planterat ut i landet igen. I år planterar jag endast ut de största, enligt en metod min syster provat med framgång. Genom att föröka bumlingarna kommer knölarna nästa år att bli lite större, och större och större och större och större...

/Sara Bäckmo