Bladgrönsaker som sallat och dill får importeras från länder utanför EU utan särskilda certifikat.

Edit 16 januari 2020: Från och med 14 december 2019 krävs sundhetsintyg från alla fröer som köps utanför EU. Små fröfirmor kan inte ta fram detta (läs mer nedan) och därför är det i princip omöjligt att köpa frö från nätbutiker i länder utanför EU, annat än från större företag med mer "vanliga" frösorter. Men då krävs alltså intyg från butiken vid import. Inlägget skrevs innan reglerna ändrades men har justerats något för att passa nya reglerna.

Hu, så krångligt det blev att kombinera alla önskade fröinköp från utlandet med gällande regelverk för import av fröer. Jag är en av alla som tycker det är spännande att frossa i utbudet av fröer hos utländska fröfirmor. Det finns många sorter som jag ser stor potential för i min egen odling, såna som jag inte alls kan hitta hos svenska firmor, och såklart vill jag prova. Men det är lite olika vad som gäller vid köp från utländska firmor och det är lätt att bli rådvill.

Nu har jag gjort en intervju med Jenny Andersson, som jobbar vid växtregelenheten på Jordbruksverket, för att ta reda på vad som gäller.

Varför dessa regler?

Det är noga reglerat vad som gäller vid köp av fröer från utlandet, det som kallas för import av fröer eller växtmaterial. Reglerna är ganska omfattande. Jenny Andersson berättar att reglerna finns för att hindra att växtskadegörare förs in i Sverige. Det är alltså olika slags bakterier och svampar som kan orsaka nya sjukdomar, såna som inte redan finns i vårt land. Det skulle kunna orsaka stora problem och kostnader för både miljön i stort och våra odlingar särskilt.

- Det är lätt att ignorera riskerna, säger Jenny Andersson. Jag vill inte kalla köpare för aningslösa men det kan vara svårt att se riskerna om man inte är så insatt.

Som exempel berättar hon om potatisbladmöglet, som blev en stor katastrof när det kom till Europa på 1800-talet. Nu kräver det bekämpningsmedel i odlingen och ställer till problem också i hemodlingarna. Med fler växtskadegörare kan bekämpningsmedlen öka och det blir svårare att odla ekologiskt. Kulturarvet i miljön kan åka på stryk helt enkelt och det är därför reglerna finns.

Nåväl, men vad är det då som gäller?

Läs mer: Jordbruksverket - Försäljning, import och export av utsäde och fröer

2020

Du får lov att köpa köksväxtfröer från länder i EU, på samma sätt som från svenska fröhandlare. Du får också lov att köpa från länder utanför EU, men för alla fröer ska du kunna visa upp det som kallas för ett sundhetscertifikat. Det beställs hos fröfirman du köper av och visar att fröerna testats och bedömts som fria från smittor, av ansvarig myndighet i exportlandet.

Innan reglerna ändrades 14 december 2019 skulle sundhetsintyg finnas endast för vissa fröer, som till exempel lök, bönor, tomat, paprika, chili och majs, från alla länder utanför EU och för alla kålslag från vissa länder. För andra grönsaker krävdes inget certifikat. Det gällde till exempel rotfrukter, sallat, kryddor, sparris, bondbönor, gurka, ärter och bär.

Potatisfröer (alltså knölbildande arter), vinfröer och citrusfröer var helt förbjudet att importera från länder utanför EU.

Från 14 december 2019 blev reglerna mycket enklare, men hemskt mycket tråkigare för oss som odlar och vill hitta nya spännande sorter. Då måste alla fröer från länder utanför EU ha ett sundhetscertifikat för att få föras in i Sverige.

Hepp, kanske du tänker. Då är det väl bara att ordna ett certifikat. Njae, det är inte så bara.

Om sundhetscertifikat

Certifikatet utfärdas alltså av myndigheten i avsändarlandet men det ordnas av fröfirman som säljer fröer och kostar en slant för kunden att beställa vid köpet, drygt 600 kr enligt en fröfirma jag varit i kontakt med. Certifikatet skickas med fröförsändelsen och postföretaget ansvarar sedan för att meddela svenska Jordbruksverket eller kunden om att försändelsen behöver kontrolleras. Paketet skickas därefter till Jordbruksverket, som kontrollerar och tar ut en avgift på cirka 1 000 kronor för arbetet, innan fröerna skickas till kunden.

Så lång är ju allting ändå rätt bra. Det blir dyrare och tar lite längre tid, men om många går ihop och köper samtidigt kan det ju ändå vara värt det.

Men. För många fröfirmor är det definitivt inte värt det. De är så inte-värt-det att de inte ens har testat sina fröer och kan då inte heller skicka med något certifikat. Jag har gjort en mailintervju med Lisa på den fina fröfirman Baker Creek Heirloom Seeds i USA. Hon berättar att de inte längre kan skicka sundhetscertifikat till kunder, eftersom myndigheternas tester kräver allt för stora mängder fröer.

- Sedan EU-s regler hårdnade för några år sedan kan vi inte skicka certifikat. Det är så komplicerat att testa fröer. Inspektörerna måste kunna inspektera fälten där fröerna odlas, och vi har väldigt små fröodlare som är utspridda över hela USA så det var inte möjligt.

För flera fröer, bland annat tomater, krävs dessutom en stor mängd frö för att kunna genomföra ett sundhetstest. För fröfirmor som jobbar med att bevara och odla upp unika kulturarvssorter i små volymer är det omöjligt att skicka stora mängder frö till provtagning.

- Ofta är mängden frö ungefär samma eller mer än vad vi tar in till försäljning från odlare, så om vi gjorde testen skulle vi inte ha något att sälja, skriver Lisa på Baker Creek Heirloom Seed.

På Nikitovka seeds i Ukraina säger Tania på kundtjänsten samma sak. De erbjuder inte heller sundhetscertifikat, eftersom processen med att testa fröerna är så kostsam och komplicerad. Hon påpekar också att fastän den aktuella fröfirman gjort testerna korrekt och utfärdat intyget, så kan fröleveransen trots det fastna i tullen och inte skickas vidare. Vissa länder gör undantag för mindre leveranser till hemodlare, så länge fröerna är tydligt märkta och inte av sorter som är direkt förbjudna att ta in (potatis och majs till exempel).

- Vi såg en tydlig nedgång i beställningarna av frö från Sverige förra våren, skriver Tania på Nikitovka seeds i Ukraina. Min gissning är att det har med de komplicerade reglerna att göra.

Det här gör ju att många av de unika sorterna, såna vi hemmaodlare går igång på och tycker är kul att köpa, helt enkelt inte är möjliga att köpa till Sverige. Om vi inte kan hitta dem hos större fröleverantörer, vilket inte är så troligt.

Å ena sidan finns alltså EUs regelverk som ska se till att vi så gott det bara går skyddas mot sjukdomar som kan bli komplicerade för vår miljö på olika vis, å andra sidan en önskan om att hitta bästa möjliga växter till våra odlingar. Jenny Andersson på Jordbruksverket säger att de inte har möjlighet att åka runt och kontrollera att alla håller sig till reglerna, men önskar att vi tar dem på allvar. Handeln med fröer ökar i takt med att vi reser i större utsträckning och därtill handlar mer och mer på nätet. Det ökar risken för att nya växtskadegörare kommer hit. Med klimatförändringarna så förstärks risken att de etableras här. Och det är därför reglerna skärps från och med nästa år.

- Ska du handla frön från utlandet tycker jag att du ska välja butik i EU-land i första hand, säger Jenny Andersson. Se efter när du öppnar försändelsen så att det inte trillar ut några insekter eller annat ur paketet. Och beställer du från butiker utanför EU - se till att det finns ett sundhetscertifkat med. Därtill är det viktigt att ha koll på sina odlingar och plocka bort växter som inte ser friska ut.

Mina tankar

Det är lätt att tänka "äh, vad gör det för skillnad, liksom". I den egna trädgården får det kanske inte heller så stora konsekvenser, på kort sikt. Men när jag hör om saken från myndigheternas perspektiv förstår jag förstås det rimliga i att kontrollera, och också att ta betalt för den kontrollen. Jag har inte alls, som många andra, reagerat på att jag måste betala moms och tull på mina varor jag beställt från butiker utanför EU. Sannolikt skulle jag tycka det var värt en extra kostnad för att ta hem fröer från utlandet för att testa med.

Innan Jenny och jag avslutar vårt samtal pratar vi lite om alternativa sätt att få hem nya fröer. Hur ska man göra? Jag menar, i takt med att vårt klimat förändras och vi hittar nya sätt att bedriva odling på (här är ju min vinterodling ett fint exempel, där jag ser stor nytta med en viss typ av växter som ännu inte finns att få tag i i Sverige), hur ska vi kunna utveckla odlingen om vi inte kan prova? Då ligger ju utvecklingen enbart i fröfirmornas händer och med all respekt för de jättefina fröföretag vi har i Sverige, jag tror ändå att vi odlare kan bidra med en hel del kunskap. Det hittar vi inget bra svar på, annat än att det är viktigt att ha en fin dialog med våra svenska fröföretag och uttrycka våra önskemål om grönsakernas egenskaper tydligt till dem. Det får vi hjälpas åt med tillsammans.

Och till nästa år kanske vi också kan hitta sätt att gå ihop för att köpa certifierade fröer från utlandet och dela på kostnaderna.

Om du är nyfiken på om fröfirman du tänkt köpa från kan skicka ett sundhetscertifkat så ska du söka på "phytosanitary certificate" eller fråga om det i kundtjänsten.
/Sara Bäckmo