04. maj 2015

Peppriga rädisor och milda rädisor

Rädisor är kul att odla. Smaken påverkas så mycket av hur de växer och vilken omvårdnad de får. Samma sak är det med majrovor.

Rädisa

Jag fick frågan om det finns sorter av rädisa som är mildare i smak än andra och vilka de är. Det finns säkert sorter med skillnad i smak, men i mitt tycke verkar de flesta smaka ungefär likadant. Rädisa alltså. En del är milda, medan andra så skarpa att det nästan svider på tungan och den skillnaden kan finnas inom en och samma sådd, från en och samma fröpåse.

 

 

Mycket vatten
Rädisor som fått lite vatten är pepprigare än de som vattnats rikligt. Med mer vatten i bädden suger växten åt sig mer och fylls upp av vatten som mildrar den peppriga upplevelsen. När bädden vattnas ofta växer också rädisan fortare än om den får stå och stampa bäst den kan i torrare jord, då den också blir mer... koncentrerad på nåt sätt.

Själv tycker jag att det är lättare att få riktigt fina och mjälla rädisor av de långa sorterna som finns. Om jag låter de runda sorterna stå kvar länge i jord och dessutom vattnar rikligt verkar de ha lättare för att spricka, medan de avlånga sorterna parerar det genom att växa både på längden och bredden. Därmed tycker jag att smaken blir jämnare i de avlånga sorterna, men det är bara en väldigt ovetenskaplig notering.

Så länge rädisorna växer på en luftig plats försöker jag vattna varje eller varannan dag, regelbundet. Då växer de fint och får superfin smak.

Jag odlar också mycket majrovor. Liksom rädisorna påverkas deras smak av tillgången på vatten i förhållande till sol och värme. Mycket vatten - milda rovor.

 

Prenumerera gärna gratis på min YouTube kanal här: Skillnadens Trädgård.

 

Svår för att vara lätt
Rädisor anges ofta som en grönsak som är sådär lätt att odla. En riktig nybörjargrönsak. Men det går att misslyckas. Det gör jag varje år när balansen mellan varm växtplats och brist på ljus blir fel tidigt på säsongen och senare på sommaren när långa, ljusa dagar råkar sammanfalla med torra sommardagar då jag är för lat att vattna. Då blir roten en tanig liten sladdrig sak som i sin tur bär på enorm blast. Plantan tycker det är dags att satsa på blomning istället för rot.

Att odla rädisblast istället för små läckra uppsvällda rotknölar är visserligen en besvikelse men blir på något sätt en del av chansningen i min trädgård när det gäller att få fram mat både tidigt och sent på säsongen. Den sådder jag gamblar med och eventuellt inte får någon skörd på är ändå så få kronor som spills att jag ändå tycker chansningen är värd det. Det kunde ju gått....

 

Några tips till
- Rädisor växer snabbt som rackarns när de trivs. Ta för vana att så några rader åt gången och upprepa sådden någon vecka senare. På så sätt blir skörden jämn och du har alltid fina rädisor som inte stått kvar länge och blivit övervuxna.

- Så med lagom avstånd från början. Nästan alla rädisfrön gror och det är trist att behöva gallra bort en för tät sådd, även om blasten också är ätbar.

- Ha is i magen och skörda inte för tidigt, de är både godare och mer fullmatade om du ger dem några extra dagar. Och extra vatten!

- Drabbas plantorna av jordloppor är det ett minimalt problem så länge lopporna äter lagom. Läs här hur du bekämpar dem: 5 tips för att lura jordlopporna.
/Sara Bäckmo

 

Ett svar till “Peppriga rädisor och milda rädisor”

  1. […] Rädisorna ovan är odlade i Nederländerna och det stora berget vittnar om att många, många vill köpa rädisor, De är lätta att odla själv under vår och sensommar. Under sommaren går de lätt i blom, men det finns sorters om kan odlas då med. Under tidig vår och sensommar går det fint att så rädisor och få bra skörd. Så rädisorna med 1-2 centimeters mellanrum i rader direkt i jorden eller förodla dem i något tråg. Plantorna kan då sättas ut när det finns plats ledig i landet. Rädisorna blir bäst om de får mycket vatten. Läs mer om hur du lyckas med rädisorna i blogginlägget: Peppriga rädisor och milda rädisor. […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *