Stäng menyn

När en tvååring äter blad

Den innerligheten som ett litet barn visar när hen äter något riktigt gott - det är så underbart att se! En stund tillsammans i trädgården kan göra hela min dag. Så här ser det ut när en tvååring skördar och äter trädgårdsportulak.

En vacker knubbig grön planta med blanka blad.

Så här läcker är trädgårdsportulak av sorten 'Gul' när den växer på friland den här sommaren. Vi skördar plantorna varje dag och det växer ut knubbiga skott hela tiden.

 

Just nu skriver jag på min bok om hur jag odlar tillsammans med barnen. Om allt går som det ska kommer den ut våren 2019. Eftersom jag är rätt uppslukad av temat kan jag inte låta bli att göra en stilstudie av Loa i hans bästa skördartag.

 

Ett litet barn med handen full av något trycker in hela handen i munnen.

 

Ett litet barn trycker in grönt i munnen.

 

Ett litet barn trycker in gröna blad i munnen.

 

Loa är två år nu och den av vårt barn som är mest bestämd. Det var han redan i magen, envis som jag vet inte vad. Han äter alls inga bär och bara vissa grönsaker. Rotsaker står högt i kurs, kokta och han gillar majs och broccoli. Förra året åt han mycket rädisor, men inte i år. Bladgrönsaker som sallad och färsk spenat och sånt går icke ner och antagligen var det därför jag blev så förvånad över att se hans fullständiga kärlek till trädgårdsportulak. Inte överraskad egentligen. Det här är en bladgrönsak som alla mina barn gillar och jag hör flera andra föräldrar säga samma sak. Trädgårdsportulak går hem!

 

Läs mer: Portulak - våra godaste blad

 

Ett barn står i trädgården och tittar på låga plantor.

"Hm, vilken planta ska jag attackera?", tänker Loa.

 

En liten barnhand griper om ett blad och nyper av.

Barn skördar utan större tanke och tar den del av plantan som ser god ut. Mums.

 

Han kallar dem för "bla", som blad fast utan d, och är väldigt målmedveten när han går ut i trädgården. Jag odlar bladen både i stora köksträdgården och i tunnelväxthuset i krukor under tomater och på andra platser där de självsår sig. Han känner igen dem på långt avstånd. Det är fantastiskt att se när han skördar och äter!

 

En lång rad med ljust gulgröna blad.

Trädgårdsportulak växer som en låg marktäckare i kanten av en bädd.

 

En låg bild på gröna plantor och barnfötter.

Ju mer skott vi plockar från plantorna, desto mer växer de.

 

Just det här hur barn skördar och hur vuxna skördar, liksom hur vuxna odlar och barn odlar, försöker jag skriva en del om i boken. Att odla med barnen blev så mycket roligare när jag släppte tyglarna helt och lät barnen både odla och skörda så som barn gör, istället för att försöka lära dem mitt sätt att göra saker och ting på. Tiden när barnen är så här små är verkligen skitkort och jag förstår inte hur jag ska klara mig utan småknoddar bland grönsakerna. Så istället för att få panik över att en planta rycks upp eller att det inte ser ut som jag vill i alla detaljer, njuter jag av att ha barn som vill vara ute.

Och jag uppmuntrar dem! Det tycker jag är viktigt. Hejar på och gör en stor grej av de små stunderna. Av trädgårdsportulaken har jag fått smaka hans plockade blad och vi har provat äta blad från olika plantor (alla var lika goda), lagt blad på näsorna och sett om de stannat kvar och pratat om att bladen innehåller grejer som fiskar gör. Otroligt.

 

Ett glatt barn, smutsigt i ansiktet.

Gulleplutt som grinar glatt med munnen full av goa blad. Ät på!

 

Varje sommar är det roligt att se vilka nya grönsaker, frukter och bär barnen börjar att tycka om, och vilka som för tillfället gjort sitt. Jag hoppas att Loas bladfavorit kommer att följa med i många år, för det är också en av mina mesta favoriter.
/Sara Bäckmo

26. juni 2018