05. november 2018

Min sådd av strandkål

Att så strandkål har inte varit det lättaste. Jag tror jag gjort tre försök me bara lyckats få upp någon enstaka planta, som sedan inte klarat att övervintra. Nu härmar jag naturen, tror jag, och hoppas få bättre resultat.

Närbild på strandkålsfrön som ligger i en brun trälåda.

Frön av strankål liknar inte alls andra kålfrön. Flera av fröna är stora som ärter.

 

Strandkål har varit en måste-ha-växt i min trädgård ända sedan jag började odla köksträdgården. Jag är uppvuxen på en hö i havet och de stora kålväxterna som bredde ut sig nedanför klipporna innan havet tog vid är maffiga barndomsminnen. När jag kom att läsa att kålen är en delikatess i höjd med sparris kastade jag mig över fröpåsar och sådde glatt, i tron att jag skulle kunna skörda hur mycket läcker primör-kål som helst.

Så icke.

De flesta frön grodde inte. Jag fick upp någon enstaka planta. Jag minns att den var så otroligt vacker i färgerna, den dova och matta gröna tonen, där själva basen på plantan gick åt lila. Men den blev aldrig större än pytteliten och efter en vintern hade den stackaren kroknat. Nya försöka att så har inte lyckats, kanske mest för att mitt tålamod varit lite begränsat.

 

Läs mer: Samlar frön till strandkål

 

Nu har jag försökt skapa en första växtplats som så att säga påminner om stranden. Jag har försökt återskapa en miljö likt den där jag plockat fröerna. De här fröerna är nämligen, lyxigt nog, plockade på min barndoms-ö i höstas, där jag själv kunde iaktta hur plantorna växer i det vilda och dra några viktiga slutsatser.

 

En brun trälåda med fröer och en mortel i.

Farmor Elises mortel åkte fram för att hjälpa till att öppna upp det hårda höljet som omger själva fröet.

 

Närbild ner i en mortel där fröer ligger.

Det går lätt att försiktigt spräcka det yttre skalet som omger fröerna. Jag hoppas att det ska göra att fler fröer gror.

 

Hårda stora fröer

En av slutsatserna är att grobarheten är dålig på fröerna. Varje planta producerar tusentals fröer, de är tunga och dråsar ner från plantan till marken. Fröerna sprids alltså inte med vinden. Men marken under strandkålen är då inte nerlusad med andra kålplantor, direkt. Flertalet av fröerna gror inte, så min tanke är att det behövs många frön för att lyckas driva upp ett gäng plantor. Jag samlade några hundra, bara för säkerhets skull.*

Fröet är stort och svart och ligger innanför en hård kapsel av ett drygt millimeter tjockt skal som skyddar fröet. Frö som har skal likt detta kan man rugga med ett sandpapper, för att påskynda groningen. Jag är mer drastisk än så i det här försöket, eftersom jag sandpapprat och grejat en del i tidigare försök. Nu drar jag fram farmors mortel och krossar försiktigt det yttre höljet. Det är som att mortla korn av kryddpeppar och de stora frö-bollarna knäcks med ett fint kras. Men jag är förstås försiktig så jag inte krossar eller skadar fröet, bara ser till att fröet kan trilla ut.

 

En hand håller fröer av strandkål över en kruka fylld med sand.

Det känns så kul att så fröer som jag plockat från platser där jag lekt och härjat som barn. Nu är fröerna redo att sås direkt på sanden.

 

En strandlik plats

Till sådden använder jag en stor kruka som jag odlat en aubergine i under sommaren. Jorden i krukan har sjunkit ihop, så jag toppar den med cirka 10 cm sand från barnens sandhög. På stranden finns ju inte mycket jord, det är sand som gäller.

Fröerna sprids ut över sanden, ganska tätt, som om de just dråsat ner från moderplantan. Ja, med den skillnaden då att höljet runt fröerna på förhand knäckts lite.

Över fröerna lägger jag ett ordentligt lager tång.

Sådden har inte vattnats utan istället ställts utomhus, som om den befann sig på Salskärs udde, där jag plockade fröerna, nedanför moderplantan och bara väntade på ett strilande november-regn. Dessvärre kan jag inte skölja över krukan med en salt våg, men jag tänker att det antagliten finns lite salt och mineraler från havet kvar i algerna över sådden.

 

En kruka med sand sedd ovanifrån, med fröer som ligger tätt på jorden.

Jag föreställer mig att fröerna också hamnar tätt på marken under strandkålen i dess naturliga miljö, kanske så som de hamnar här.

 

Den färdiga krukan med svart tång, sedd ovanifrån.

Klart! Nu har jag lassat på tång på toppen, rakt över fröerna. Nu står krukan på en komposthög utomhus för att fuktas på naturligt sätt.

 

Ojämn groning

Det här är ett experiment. Fröerna tar lång tid på sig att gro och det är som sagt inte alla som gör det. Dessutom har jag inte en susning om hur just den här vilda strandkålen eventuellt kommer att funka som odlad version. Dock läser jag på utmärkta Runåbergs hemsida om strandkål, att den vanligen trivs fint i jord, så det får jag väl helt enkelt hoppas på.

Det jag ska fundera ut nu är var i trädgården jag vill ha en perenn kålplanta. För precis som andra kålväxter så kan strandkål drabbas av klumprotsjuka. Jag tror inte att kålen kommer att få växa i stora köksträdgården, utan möjligen få en mer avskild plats i kanske en välgödslad blomsterrabatt eller liknande.

Spännande att se hur det hela går! Har du strandkål i din trädgård? Dela gärna med dig av några tips du tror att jag kan ha glädje av.
/Sara Bäckmo

 

*På västkusten är strandkål inte fridlyst och jag får därför plocka frön. I andra delar av landet är växten skyddad.

5 svar till “Min sådd av strandkål”

  1. lena-pettersson51 skriver:

    Så spännande ska bli kul att följa.

  2. Superspännande! Jag har varit svårt frestad att testa strandkål, den ser så oerhört häftig ut där den växer mellan stenbumlingar och vassruggar, men jag har snubblat på att det inte känns som om jag kommer att kunna återskapa miljön på nåt bra sätt, mitt i inlandets zon 4... Fast det du gjort känns ju helt görligt här hos mig också. Inspirerande!

  3. Sanna skriver:

    Sådde strandkål för några år sen gör att jag gillade tanken på perenn grönsaker. Den bara... växte och tog sig. Hur lätt som helst. Tröttnade på den för att den efter blomningen bara blev risig och uppäten och drog till sig ohyra. Dessutom gillade jag inte smaken. Svår att utrota var den också, alla rotbitat verkade skjuta skott under nåt år innan jag fick bort den. Gjorde alltså verkligen inget särskilt bara kastade ut frön...

  4. Therese skriver:

    Testa med tång som gödning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *