Det är roligt att planera måltiderna efter vad som är skördeklart i köksträdgården. Men hur gör vi?

I köksträdgården satsar jag på att odla sånt jag vet att vi vill äta. Mycket av en del, mindre av annat. Det är en utmaning att anpassa sådder så att vi får maximal användning av allt i köket. Varje år är det ändå så att vi tycker vi har för lite av ganska mycket.
Redan tidigt på våren blir mycket klart att skörda. Framförallt använder vi då grönsakerna som tillbehör till måltiderna, som sallad. Just nu kan en grönsallad bestå av till exempel av sallat, mangold, skivad morot, dill och färsk lök.
När stora mängder av spenat börjar blir färdig att storskörda planerar vi måltiderna så att dessa baseras på grönsaker från köksträdgården. Det blir fler och fler ingredienser från odlingen i måltiderna varje vecka.

Då 150 sorters grönsaker växer i landen under säsongen gäller det att ha koll på vad som är redo att användas. Det är lite klurigt eftersom vi är två vuxna som lagar mat, men bara en som odlar och som vet var alla grönsaker växer och hur de ser ut ovan jord. Ibland får vår äldsta son, ofta under låtsad protest, visa sin pappa var grönsakerna till middagen växer. Det har lett till många skratt.
Under säsongen brukar vi för enkelhetens skull ha en lista hängandes i köket där jag antecknar det mesta av det som är skördeklart för tillfället. Den använder vi som grund då vi varje lördag planerar kommande veckas mat.

Några exempel:
- Det finns gott om ruccola och färsk lök – då bakar vi pizza och använder grönsakerna som ”pålägg”.
- Nyligen skördad spenat finns i frysen – vi lagar spenatsoppa med ägg från egna höns.
- Kryddorna är skördeklara – vi ugnsbakar ekologisk kyckling med kryddmarinad.
- Fin späd purjolök finns att använda – vi kokar stjälkarna som tillbehör och gör löksalt på blasten.
- Spetskålen är på väg att växa sig för stor – vi skär i klyftor och gratinerar.

Att planera matlagningen veckovis är inget nytt för oss, det har vi gjort länge. Det känns extra angeläget att fortsätta göra så när vi använder trädgården som ett skafferi. Om vi inte planerar maten noga är det lätt hänt att en del grönsaker glöms bort. Som självförsörjande på grönsaker har vi varken råd eller lust att slösa med mat på det sättet.

Vi försöker använda så mycket som möjligt av grönsakerna. Om vi till exempel rostar betor i ugnen använder vi en del av blasten i en sallad. Använder vi lök i en gryta ser vi också till att använda blasten, kanske i sallad eller på smörgås. Då fänkålsknölarna skördas använder vi blasten i brödbaket. Och så fortsätter det. Men inte så det blir absurt. Är det gott om fina salladshuvuden skalar jag gärna bort lite ofina blad och ger till hönsen för att få det bästa av det bästa till måltiden.

Eftersom vi använder i princip allt som odlas och äter så väldiga mängder av grönsaker är det viktigt att odla på ett sätt att vi inte tröttnar. Det måste finnas många varianter av grönsakerna. Då är det både spännande att odla, skörda och äta. Det måste planeras redan tidigt på våren då fröer köps och sås.

Den stora variationen av grönsaker gör att vi kan äta olika grönsaker i stort sett varje dag om vi vill, under högsäsongen. Tidigt på säsongen gäller det att trixa med det som finns. Nu blir det mycket sallad, pastarätter med spenat, ugnsbakade rotsaker i väntan på att potatisen är skördeklar, lök både som tillbehör och ingrediens, bladkål till sallad.

Skördetiderna brukar gå hand i hand genom att den mat vi äter mycket av nu, sallat till exempel, ersätts med något annat vi får mycket av längre fram - lagom innan vi hinner tröttna.
Sammanfattningsvis har vi vänt på matplaneringen genom att det är tillgången på grönsakerna som ligger till grund för våra måltider. Den som inte odlar väljer och vrakar som hen vill bland utbudet i grönsaksdisken och tycker sig vara helt fri i tanken kring den mat som lagas. Men maten är på ett sätt densamma året om. På det sättet är det mer spännande att både laga mat och äta då vi odlar grönsakerna själv – maten varieras stort under året!

Nu är vi mitt i den spännande och goda matlagningstiden som vi längtat efter hela vintern!

Imorgon kan du läsa om hur vår mathållning påverkats av att vi odlar grönsakerna själva.
/Sara Bäckmo