Jag odlar i januari!

Sorter av vintermorot står kvar i landet under vintern. Jag skördar allteftersom.

Det finns många anledningar att hålla liv i trädgårdsarbetet också under vintern. Trots traditionen att vila från trädgården under december-mars vill jag påta och känna odlaren i mig leva också nu. Och det finns verkligen massor att göra i trädgården hos mig.

Läs gärna nya medlemsartikeln: Saras trädgårdskalender - januari

Det är lätt att föreställa sig vintern som en kall och snöig klump skiljer höst och vår från varandra. Jag ser bilder från andra delar av landet där trädgården mer eller mindre är begravd i snö, men här är det barmark.Men faktum är att vintern är väldigt varierad nuförtiden och det är inte alls en korrekt bild att vintrigt väder packar in hela landet, hela vintern. Mildare perioder funkar det perfekt att greja med vissa moment i trädgården, eller som förberedelse till vårens odling.

Lite då och då försöker jag rensa en låda och så med bladgrönsaker. Bit för bit och pö om pö fylls trädgården med läckra grönsaker att skörda på våren.

Sådd i vinterjord
Något av det jag gör under vintern är att så. När våren kommer är uppskattningsvis 25 % av hela min odlingsyta redan sådd och på väg att skjuta upp ur jorden. Det ger väldigt tidig skörd. Tänk om du skulle sikta på att så en betydande del av din odlingsyta nu under vintern med?

Sådderna som görs nu kallas för vintersådder. Fröerna är av sorter som tål att ligga i kall jord utan att förstöras, till exempel sallat, spenat, persilja, dill och kål. De sås i jorden eller på jorden. De kan sås på friland och i växthus. Det roliga med vinterodling är att det är så mycket som är möjligt, man måste bara klura ut hur det bäst görs för att största möjliga nytta ska fås. Det blir som ett litet tävlingsmoment för mig själv.

Vad är paus?
Då många anger att de behöver en paus från trädgården under vintern så upplever jag att jag behöver trädgården ännu mer nu än på sommaren. Därför är själva vintern en anledning att odla vidare. Vi har fyra barn i åldrarna 1-8 år och är hemma mycket med dem. De går inte på fritids efter skolan och yngsta barnet börjar på förskola först vid fyra års ålder. Med andra ord består mitt och min mans liv av hemmatid med barnen, samt cirka 75 % arbete. På kvällarna har vi lite tid för varandra, sedan är det läggdags. Jag har alltid behov av en paus, men inte från trädgården. Jag behöver paus från vardagen och barnen. Den pausen får jag i trädgården - oavsett årstid.

Paus kan vara att utan barn tömma en odlingslåda på jord, fylla upp med löv och gammalt gräs och sedan lägga tillbaka jorden. Just gjort!

Så för mig är det vila för både hjärna och kropp att gå ut och fylla några tråg med jord i tunnelväxthuset i januari. Jag hinner tänka en tanke klart, det är tyst, det doftar gott och jag har några minuter över att drömma mig bort. När jag var liten odlade min mamma mycket och nu när jag är vuxen och själv odlar har hon berättat hur mycket hon tyckte om att vara i trädgården när jag och mina syskon var små. Att det var skönt att jobba med växterna som paus och inte behöva be om lov, argumentera eller förhandla med ett koppel av barn för att göra något. Jag förstår henne precis. För mig har det varit ett otroligt lyckokast att kunna odla under vintern för det gör att jag hittar mikropauserna i vardagen hela året. Tro mig, att tömma en hink kompost i en kruka och fylla med jord kan vara precis den påfyllning som behövs!

Jag har odlat min trädgård väldigt intensivt i sju år. Det faktum att jag hade få trädgårdsförebilder när jag började odla var faktiskt en stor fördel. Jag blev inte invaggad i tron att trädgården måste vila på vintern utan fortsatte helt enkelt att odla så länge det var väder. Ingen sade åt mig att sluta. Så nu odlar jag närhelst jag tycker det behövs, oftast när jag tycker att jag behöver det själv. Hurra!

Vill gärna höra om dina tankar om vinter och trädgård. Eftersom sajten är helt ny och vi haft lite problem med kommentarsfältet så får du gärna dela dina tankar om vinter, trädgård och paus på Skillnadens Facebook så länge.
/Sara Bäckmo