Att odla grönsaker är så stort! Jag är glad nästan jämt över möjligheten att utvecklas och växa som människa genom att odla min jord. Tänk att något så enkelt som att odla mat kan framkalla känslor av mening.

En tweet som Lena Israelsson skrev för flera år sedan har etsat sig fast i mitt minne. I början av en odlingssäsong skrev hon något i stil med "Jag måste sluta räkna hur många säsonger jag har kvar att odla." Det fick mig att tänka mycket på att odling är något som lever med en och utvecklas år efter år. Jag kommer att odla som ung, medelålders och förhoppningsvis gammal kvinna. Odlingen kommer liksom aldrig vara konstant eller likadan från år till år. Den kommer att formas efter mitt liv under hela mitt liv. Det gör mig otroligt nyfiken.

De flesta odlare jag möter är just nyfikna. I somras besökte vår vän Birger oss och han är alltid så entusiastisk när han spatserar omkring i köksträdgården. Han har odlat i över fyrtio år men kilar ändå glatt härifrån och säger att han har fått massa nya idéer. Det är så häftigt! Jag känner ofta att jag får massa idéer när jag besöker andras köksträdgården och så vill jag känna också när jag passerat sjuttio. Att det finns en massa kvar att utforska. Nya saker att prova på. Odling att både lyckas och misslyckas med.

För gudarna ska veta att odling också handlar om att misslyckas. Avsaknad av misslyckanden inom det här området är verkligen inte ett mått på framgång. Det är ju när det går åt pipan jag måste ta mig i kragen och lista ut hur jag ska göra bättre till nästa gång. Jag känner mig inte alls rädd för att bli blåst på konfetten, så länge jag har ett stort utbud som klarar bortfall på annat håll.

Alla odlare jag möter är inte lika inspirerande och nyfikna. Det kan göra mig lite less. Diskussioner och samtal kan liksom dö alldeles stumt för att nyfikenheten saknas. Som det äldre par jag och en väninna kom att prata bönor med. Det var också så symboliskt att vi satt på marken och planterade medan de stod och tittade på rakt ovanför oss. Med ett överlägset skratt konstaterade de att bönor minsann måste ha minst ett avstånd på si och så. End of discussion. Som om världen skulle bli helt bakvänd för att någon väljer att odla bönorna på annat sätt.

Tja. Sån ska jag inte bli. Om jag inte haft känselspröten ute hade jag missat en mängd tips som gör att min köksträdgård är så kul att odla. Jag hoppas att jag fortsätter upptäcka saker under alla de odlingssäsonger jag har kvar och behåller min nyfikenhet trots att både erfarenheten och kunskapen blir större för varje år som går.

Nedan finns ett klipp om bra täckmaterial, för dig som är nyfiken på täckodling. Jag ger tips på tre gratis täckmaterial som kan produceras och användas både sommar och höst. Kolla gärna.
/Sara Bäckmo

[YouPlaySinglePlayer video="104,495,46418" yod yot ]