Silvervete är en aningen reserverad dvärgkochin. Vacker och en av barnens favoriter just av den anledningen.

Hönsen anlände vår trädgård för exakt ett år sedan. Då var de bara två till antalet, blev sedan fem plus en tupp. Och sedan var det så roligt med höns att det blev elva till. Nu har vi sjutton härliga höns, varav två är tuppar.

Den första tiden bodde hönsen i ett litet behändigt hus med kombinerad rastgård och hönshus/rede. Det gick fint eftersom det var en liten flock med bra dvärgkochin. Dessutom kunde de ofta röra sig utanför gården, de höll mest till på baksidan av huset vid komposterna.

Hönshuset är köpt på nätet från danska dyreriget.dk. På bild syns också vår fina Kapten Kolja, som lämnade oss i november.

Under hösten och början av vintern flyttade höns och hus in i en odlingstunnel, som blev deras vinterboning. Då behövde jag också utöka flocken för att de skulle hålla sig lite varma där i tunneln. Det blev ett helt gäng stora kochin som flyttade in, tillsammans med två skånska blommehönor. En fin kombination.

Hönsen har gått på en bädd av strö som vänts och vattnats regelbundet. På så sätt skulle bädden börja komposteras och alstra värme. Värmeexplosionen uteblev, men en termometer i backen visade ändå att bädden höll en ganska jämn temperatur på cirka 10 grader. Vid enstaka tillfällen under vintern frös vattnet i tunneln, men annars har det varit stadiga plusgrader. Hönsen har haft det ljust och fint i tunneln och de skånska blommehönsen har värpt genom hela vintern.

Hönsens vinterbostad i en odlingstunnel var en mycket bra lösning som jag hoppas kunna upprepa kommande vinter.

Nu har flocken lämnat odlingstunneln. Till en början gick de lösa i trädgården, men bodde kvar i tunneln. Det var så mysigt med höns lösa i trädgården! Men fullständigt omöjligt när det gäller trädgårdens välmående förstås. Höns krafsar precis överallt. Dessutom äter de. Och av någon konstig anledning är de förprogrammerade att söka upp just köksträdgården först av allt. För att kunna odla har jag behövt hägna in hönsen. Men först köpte jag en lekstuga som de bor i mitt i hönsgården.

Nu har flocken fått en fin lekstuga att bo i på baksidan av bostadshuset.

Hönsgården är gjord bara av enkla stolpar med hönsnät runt. Det finns inget nät ovanför gården, vilket gör att de två kreativa blommehönsen just nu flaxar ut och in som de behagar. Någon åtgärd ska göras snart. De andra hönsen är för små eller för tunga för att kunna ta sig över. Hönsgården ligger alldeles under en stor ask, vars grenar skyddar insynen från ovan. Vi har aldrig haft besök av vare sig rovfåglar eller hönshungriga djur. Inte än i alla fall.

På baksidan av huset ligger nya hönsgården, under en av de stora askarna. Bostadshuset får restaurerade fönsterbågar, därav det flummiga utseendet med byggplast för fönstren.

Jag har aldrig haft höns innan och har inte kunnat föreställa mig vilka sällskapsdjur höns är. Men vilka gosiga rackare! När de gått lösa i trädgården söker de upp oss så fort vi är ute. Vill alltid vara med. Småpratar och vill kela. Barnen har mycket roligare med hönsen än med kaninerna. Några är särskilt tama. Äldsta pojkens lilla dvärgkochin har blivit tränad att sitta på barnets huvud. Stora tuppen, på nästan fem kilo, låter sig lyftas av både mig och mellanbarnet och är en riktig kelgris.

Oavsett vilka godsaker som finns på annat håll i trädgården letar sig hönsen till grönskan i köksträdgården om de inte hålls inhägnade.

Sist något om gödseln. Det är fantastiskt att se det lilla kretslopp som blir hemma när vi har djur. Mängden kompostmaterial minskar drastiskt med en liten fågelflock. De äter det mesta av matresterna och ger mig bra gödsel tillbaka. Jag strör i hönshuset med kutterspån direkt från vårt lokala sågverk i byn. Jag mockar direkt i säckar som jag spar till lämpligt tillfälle, men en del åker också i en provisorisk kompost där jag varvar grönsaksavfall från lanthandeln med strö och lite ensilage. Emellanåt slänger jag också ut en säck med halm, ensilage, spån, löv eller annat i hönsgården. Där får hönsen sprätta bäst de vill med det, och bajsa på det också förstås, innan jag krattar ur gården och lägger det välgödslade materialet i säckar.

Jag använder ingen hönsgödsel direkt i köksträdgårdens täckodling. Det är för starkt. Däremot är hönsskiten utmärkt att använda som grund i diverse odlingsprojekt. Jag har till exempel byggt upp alla vallar för jordgubbsodlingen med hönsskit. En del komposterat material har använts då jag gjort köksträdgårdens upphöjda bäddar. Och nu lagrar jag material för att förbereda nya områden av tomten som senare ska odlas på. Hönsskiten är lätt att jobba med eftersom den inte är så blöt och tung som annan gödsel. Det är lätt att frakta säckar genom trädgården.

Så. Hönsen har kommit för att stanna. De är underbara! Raserna vi har är inga vidare storvärpare. Men de sex-tio ägg per dag vi får räcker gott och väl till hushållet. Just nu fryser jag in dvärgäggen för att spara till pannkakor och bakning senare i sommar när de förhoppningsvis ruvar eller möjligen ruggar. Min förhoppning är att vi ska kunna få ett gäng kycklingar så snart någon behagar ligga på ägg, så att vi kan äta egen fågel så småningom. Det får ta den tid det tar.
/Sara Bäckmo