Känner liksom vördnad inför allt som händer. Stora resliga plantor som behöver lägga sig platt på marken eftersom tyngden inte orkar hålla dem uppe. Jag drar in i det längsta på att rensa upp och skörda slut. Det är ju så soligt och fint på dagarna, varmt och mysigt. Men snart är det oktober vare sig jag vill eller inte och det är inte dumt att börja förbereda för vintern.

Har passat på idag att ta några bilder från köksträdgården, som faktiskt är grön och fin fortfarande.
/Sara Bäckmo

I motljus är köksträdgårdens höga sommarblommor som en plottrig akvarell. Dahlior, blomstertobak och jätteverbenor står för höjden. Till höger i bild blommar honungsfacelian om i barnens blommande hav efter att ha klippts ner i juli. Odlingslådorna är både fulla och tomma. Olika sorters lök väntar på att bli skördad och nya rädisor är på väg upp för en sen höstskörd.

Rädisorna skiljer sig lite nu under hösten från hur de ser ut under försommaren. Nu är det lätt att låta sig luras och tro att rötterna är obefintliga, bara för att blasten är så liten. Men rötterna är stora och fina. De växer helt enkelt utan så stor blast nu på hösten. Trots att det snart är oktober sår jag nya rädisor. Det finns en sort som heter 18 dagar som ger extremt snabbväxande och fina rötter. Jag sår dem i lådor som lätt kan täckas med lock eller fiberduk.

En riktig kanongrönsak för hösten är nyzeeländsk spenat. I år har jag pepprat den lilla jordremsan under cykelstaketet full med plantor. De har i vanlig ordning varit sega i starten men nu under hösten exploderar växtkraften. I första hand skördar jag senare under hösten för att fylla frysen med läckra blad. Men barnen tycker också om att toppa mackorna med små toppskott. Nyzeeländsk spenat bildar inte nitrit lika lätt som vanlig spenat och är på så sätt lite mer skonsam för magen.

Jätteverbenan som kapslar in kålkvarteret är så fin. De är självsådda från förra årets plantor. Anette Nilsson som odlar fina köksträdgården Boäng i Skåne hälsade på förra veckan och gjorde mig uppmärksam på att den här sorten inte liknar den som syns i till exempel kommunala planteringar. De har ofta blomsjok som sitter i mer platta kluster. Här är blommorna små och toppiga. Det hade jag inte tänkt på förut, men nu ser jag skillnaden tydligt. Gissar att det är olika sorter?

Rädda det som räddas kan. Bönorna åker in ett helt gäng varje dag. Plantorna som står kvar på friland fortsätter att ge skörd och kokbönorna mognar lite mer för varje varm dag som passerar. Jag fyller frysen och försöker torka så mycket som möjligt.

Jag får ofta frågan om jag tar mycket fröer själv i köksträdgården. Det gör jag inte. Jag tycker inte att jag har tid och plats att underhålla en fröodling just nu. Men en del frön från främst sommarblommor spar jag. Det här är en fröställning från sommarmalvan 'New Dwarf Pink Blush' som vuxit mellan vintermorötterna. Jag älskar att se hur sinnrik naturen skapar sina alster. Här sitter fröna bakom den mörka knappen i ställningens mitt. Vackert.

Sommarmalvan valdes för att hålla ungefär samma höjd som morotsblasten. Enligt fröpåsen blir den cirka 40 centimeter hög. Men i den välgödslade djupbädden, trots konkurrens från morötterna, har malvan vuxit sig nästan dubbelt så hög. Något att tänka på när jag sår den igen, från egna frön, nästa år.

Jag hade verkligen inte stora förhoppningar när jag satte ut plantorna av salladskål i djupbädden i somras. Men trots stora angrepp har plantorna knutit sig och bildat fasta fina, och av sniglar och larver ganska perforerade, huvuden. I första hand har jag odlat dem för att prova göra kimchi.

Det har varit intressant att se hur olika kålplantorna vuxit på olika växtplatser. Här i full sol i djupbädden har de kommit långt, medan plantor från samma sådd i den inte fullt lika ljusa odlingstunneln på norrsidan vuxit betydligt långsammare. Nåväl, det kanske inte är någon nackdel. Det kan ju bli fin mat att skörda sent i höst istället.

Det är lyxigt att ha sockerärter under lång tid i köksträdgården. Genom att så nya omgångar med några veckors intervaller finns det ärter att spetsa sallader och soppor med från vår till höst. Jag har dock varit alldeles för slarvig med att binda upp plantorna i år. Har helt enkelt inte orkat. Där måste jag bättra mig till nästa år eftersom plantorna växer så mycket bättre och ger finare skörd när de inte behöver trassla ihop sig på backen.

Det här är riktigt roligt att se i köksträdgården. Sida vid sida med det som förfaller växer i full fart vintersallat. Den såddes efter vitlöksskörden för knappt två månader sedan. Precis som alltid var den trög i starten och har fått tampas med en hel del hundtassar från genande hund. Ändå växer den så här fint. Vi börjar inte skörda förrän det mesta av de andra grönsakerna är uppätna. Sallaten står sig fint under hela vintern och kan då skördas antingen blad för blad eller hela bladrosetten på en och samma gång.

Till sist lyfter jag på fiberväven och spanar in den spenat som såddes i början av augusti. Inte det minsta tecken på att gå i blom. Frodig, böljande och fin under fiberväven. Det lönar sig att göra sådder också sent på året.
Här kan du se hur köksträdgården såg ut vid den här tiden förra året: