Större delen av hallonhäcken kommer från ett hallonsnår på baksidan huset. Det ser ut som vildhallon, men smaken är inte vild.

Nära vår tomtgräns har grannen haft en stor hallonplantering. Nu är den självdöd efter brist på omvårdnad. Men jag misstänker att de där hallonen på något sätt korsat sig med de som ursprungligen vuxit i den här trädgården. De är goda. Plantorna på baksidan huset är dock klena och låga.

Då de grävdes upp och flyttades till den häck som ramar in köksträdgården från söder blev plantorna otroligt kraftiga och fina på mycket kort tid. De är högresta och ger mängder med skörd. Fördelen med att ta hitteplantor är att jag vet att de gillar klimatet här eftersom de envisats med att stå kvar länge.

Lätt att göra ny plantering
Att flytta hallon är enkelt. Gräva upp. Sätta ner. Inte mycket av rötterna behöver följa med. Men de behöver stöd för att inte spröten ska knäckas i vinden.

Ett år med min hallonodling ser ut så här:

• Höst efter skörd klipper jag bort alla skott som burit bär.
• Höst efter skörd toppar jag alla årsskott så långa att jag precis når till toppen.
• På våren klipper jag bort skott så att endast 4-5 stycken per planta blir kvar. Klenast åker först.
• På försommaren klipper jag bort alla blad och grenar längst ner på plantorna och ca 50 cm upp.
• På sommaren klipper jag plantorna enligt videon nedan:

Jag gödslar aldrig hallonen. Däremot täcker jag marken under plantorna med mängder av ogräsens under hela säsongen. Det blir till finaste mylla i en pågående kompost i hallonplanteringen.

Anledningen till att jag inte skär bort överflödiga hallonspröt på hösten, så som vissa rekommenderar, är att jag riskerar att förlora värdefull skörd då. Om vintern/våren är extra hård riskerar en del skott att frysa eller torka bort. Om jag redan under hösten gallrat ner skotten till 4-5 stycken per planta och sedan förlorar 2 under vårkanten blir skörden väldigt dålig.

Nu under sommaren plockar jag hallon regelbundet, varje dag. Det vi inte äter upp stoppar jag på direkten i påsar i frysen.
/Sara Bäckmo