Hittade giftiga fröer på vinden
Får vi gå upp på vinden och kolla lite? Klart ungarna ska upp på vinden. Ta skorna på er och busa inte så ni trillar ner, bara. Sen kom killarna med två påsar giftiga, betade frön.
Precis som i många andra gamla hus har vinden i den här kåken använts som något slags skrotupplag. Här har dumpats gamla skor, tomflaskor, tallrikar, bestick, sillkonserver och tidningar. När jag precis köpt huset, vintern 2004, brukade jag sitta med ett av grannbarnen, Erika, här på vinden och mumsa oliver. Vi tävlade om att spotta kärnor genom gluggen i vindsfönstret. Utanför gick Erikas hästar i hagen. Ibland smattrade regnet på tegelpannorna några decimeter ovanför oss och livet kändes rätt behagligt. Fast i tidningarna som vi letade fram var det krig och elände, daterat till 40-talet.
Det är klart att det är spännande att gå upp på vinden ibland. Jag väntar mest på tid att gå upp och bara röja ur allt skräp så vi kan isolera och påbörja ett grymt loft. För småkillarna är det sakletande som är spännande.
Frön med kvicksilver
Häromdagen kom de ner med en liten säck i juteväv och en papperspåse. Bägge fulla med frön. Påsen i väv är belagd med en fet varningstext om att innehållet är foderbetor som betats med giftet Panogen. I papperspåsen ligger också frö till någon slags beta, utan varningstext. De giftiga fröerna hittades i en plåtburk.
En enkel sökning på nätet visar att Panogen är ett gift som användes för att beta fröer, alltså att behandla dessa så att de blir motståndskraftiga mot angrepp eller får andra egenskaper. Panogen verkar vara ett gift som användes för att motverka svampangrepp. Det innehåller kvicksilver och förjöds i Sverige 1988, efter ha använts i hela femtio år. Ett svenskt bolag tog fram medlet 1938. Just vår påse med giftiga frön är daterad till 1955. Då var vår gård ett aktivt jordbruk, ett av två stora här i byn.
Som odlare blir jag lite beklämd förstås över att hitta det här på min vind. Och jag funderar en del på vad som använts i jorden innan det blev min tur att bruka den. Det är ju sjuttio år sedan de här fröerna införskaffades, men ändå. Det väcker frågor och funderingar.
Men nu vet jag i alla fall att det odlades foderbetor här, en slags beta som i huvudsak användes som "kreatursfoder", som det beskrivs i uppslagsböcker.
Läs mer om rödbetor: Betor - färgprakt i höstsolen
Betat och o-betat utsäde
Det där med att fröna är betade kanske du känner igen från vissa fröförpackningar. Vanligast i Sverige är att det står att fröerna är o-betade. De är alltså inte behandlade. Men det finns fortfarande fröer som behandlas på olika sätt, med växtskyddsmedel som ska vara bra för både det ena och andra. Enligt de flesta i Sverige är det dock inget vi vill ha i våra jordar och undviker i största möjliga mån. Fröer från utlandet kan ha en yttre hinna som är väldigt färgglad, det kan vara ett tecken på att fröerna är betade.
Frågade Jordbruksverket
För att veta vad jag ska göra med grabbarnas fynd skickade jag ett mail till Jordbruksverket sent igår kväll. Svaret dröjer så det får jag återkomma om i ett annat inlägg. Kanske någon av er som läser som har förslag på vad jag gör med fyndet och om jag bör vidta några åtgärder på vinden?
Giftiga frön hör till de mer läskiga vindsfynden. Det har funnits betydligt trevligare saker, dessbättre. Bland annat hittade jag en hel drös uråldriga biodlar-prylar, nämligen flera halmkupor. Otroligt vackra! De gav jag bort till en entusiast som gjorde något hantverksarbete i huset. Och så har vi en gammal lädersko som vi bevarar och förundras över. Den är monstruös! När barnen har berättardagar på skolan får de ta med sig en pryl och berätta om, då har skon fått följa med. Det är svårt att förstå att någon kunnat göra en vettig arbetsdag i de doningarna!
Har du hittat några konstiga saker på din vind?
/Sara Bäckmo