Efter förmiddagens regn kom en underbart varierad höstdag. Jag älskar den är tiden på året. Härligt är vad det är. Och välbehövligt för trädgården förstås med några droppar regn.

När jag delar bilder och skriver om sådder och planteringar under sommar och höst är det många som vill veta om och hur mycket jag vattnar. Den här sommaren har ju varit hemskt torr och dessvärre har torkan sammanfallit med en hektisk period med med bebis, familj och jobb. Så jag har i princip inte vattnat något alls. Senast jag vattnade i köksträdgården var när jag sådde den blandade grönsaksbädden jag skrev om igår, det var 9 augusti.

En anledning till att jag prioriterat bort vattningen har också varit att vår hydrofor har behövt tömmas. Det har stått på min att-göra-lista sedan i början av sommaren. Men så sköt jag upp det eftersom jag behövde uppdatera mig lite på hur jag skulle göra. Och sen tröttnade jag på att skjuta upp och skulle ringa till rörmokaren. Och så dröjde det samtalet och så... Men igår kom han och nu är det fritt fram till att vattna igen... samma dag som det regnar. (I hus behöver hydrofortanken, där vattnet förvaras efter att det pumpats upp ur brunnen och sedan trycks ut i vattenkranar och utkast, tömmas typ en gång om året för att justera luft och vattentryck. Om det inte görs slår vattenpumpen igång onödigt ofta och slits.)

Mangold har vuxit nåt enormt, trots brist på vatten. De stora plantorna skuggar jorden fint och nog hjälpt att se till så att minimalt med fukt dunstat i värmen.

Årets kål står i täckodlade bäddar och vissa sorter klarar det fint. Blomkål är kinkig och blir inte bra med torrperioder utan vatten.

Växer ändå
Det tar tid att vattna och tid har varit en bristvara den här sommaren. Därför är jag förstås extra glad att i princip allt jag odlat vuxit ändå, trots torkan. Då kanske du undrar över alla de där skördarna jag pratar om, det som ger så mycket och hur kan det bli så om jag inte vattnar?

Ja, alltså, jag kan ju inte jämföra skördarna med tidigare år eftersom det inte alls vuxit så bra som då. Vissa grönsaker har vuxit sämre eftersom de stått i torr jord, men genom att jag odlar så mycket av allting har jag inte märkt någon större skillnad i tillgången. Vi har det vi behöver. Persiljan har till exempel varit trögväxt i år, paprikorna inte så köttiga, bönorna inte riktigt så frodiga och hallonen skulle absolut behövt mer fukt. Men allt behöver inte vara perfekt. Det blir mat. Och jag har både energi och glädje över till annat än att stressa över vattningen.

Det går ju inte att banna morötterna om de vuxit dåligt när jag struntat i att vattna. De här har vuxit fint ändå. Från vänster höstmorot sådd i maj, sommarmorot sådd i juni och sommarmorot sådd i juli.

Paprikan hade förstås gillat mycket mer vatten där i sin hugelkultur, men den går ju fint att äta både röd och grön. Kolla klippet längst ner i inlägget för mer info om hugelbädden de växer i.

Prioriterat sådd och tunnel
De ställen jag ändå har vattnat under sommaren har varit tunnelväxthusen och pallkragar där jag odlar för sen skörd. Nästa år har jag förhoppningsvis installerat något slags bevattningssystem för tunnelväxthus och pallkrageodling för att underlätta. I just pallkragar är växterna extra känsliga för torka då de inte på samma enkla sätt kan hämta fukt i backen. Det tycker jag är krångligt.

Mäktigt med alla frodiga gröna blad i en av mina tunnlar. Här har jag försökt komma ihåg att vattna.

Så svaret på frågan om jag vattnat i år är: Minimalt. Allt som ser ut att klara sig någorlunda får vara utan, annat vattnas i mån av tid. Och jag kan verkligen understryka att vi inte varit utan mat på grund av minimal vattning. Det växer så mycket att jag har svårt att hinna ta hand om allt!
/Sara Bäckmo