Familj, jobb och odling hand i hand. Idylliskt och sådär småputtrigt som en anar. Eller? Njae, inte alltid förstås.

När vi väntade vårt första barn var vår önskan att kunna vara hemma tillsammans under ett år, lediga med föräldrapeng. Det gick inte alls eftersom Försäkringskassan bestämt att föräldrar inte fritt får disponera sin föräldrapeng och till exempel ta ut den samtidigt under en längre period. Vår lösning för att kunna tillbringa mycket tid hemma blev istället en annan, som förfinats genom åren och nu är högst aktuell igen när vi har en fjärde småknodd att ta hand om.

Jag har med stort intresse följt debatten om barn på förskola och barn med hemmaföräldrar, som bland annat förts på Dagens Nyheters debattsidor. Det slår mig att det oftast är två typer av hemmaföräldrar som hörs och syns i debatten; par där en förälder, oftast mamman, väljer att vara hemma på heltid för att ta hand om barnen medan mannen jobbar heltid för att försörja familjen och par som valt en något mer alternativ livsstil och till exempel jobbar aktivt i ett självhushåll.

Vår familj hör inte till någon av de grupperna - vi har istället valt att gå ner i arbetstid bägge föräldrar för att dela lika på både arbetstid och hemmatid. Det finns mängder av familjer likt vår, men de hörs och syns väldigt sällan. Det är synd.

Finaste fördelarna för familjen
Fördelarna med att dela lika på både jobbtid och familjetid är många. Kortfattat ser vi till exempel att barnen är väldigt trygga i att ha mycket tid och bra rutiner med bägge föräldrarna. De är också nöjda med att vara hemma och hinna leka, fika, gosa, busa och bråka i sin takt. En fin dialog mellan våra två mellanbarn lät ungefär så här för några år sedan:

-Vet du, det finns barn i småbarnsgruppen på dagis som är kvar EFTER att jag gått hem. Dom äter frukost på dagis och går hem jättesent, sa Viggo som är 5 år med tid på förskolan några timmar tisdag, onsdag, torsdag och går därifrån klockan halv två. 
-Va, men då är det ju mörkt, sa Alba som är 3,5 år och började några timmar på förskolan först när hon fyllde fyra. 
-Ja, jag vet. Men de fikar inte med sina föräldrar, förtydligade Viggo. 

Och sen landade det på mig att förklara varför det är så och varför vi inte vill ha det så. Vi skulle just spela ett spel till eftermiddagsfikat och alla var överens om att det var toppen att kunna göra det, även om barnen varje dag måste städa sitt rum innan kvällsmat.

Genom att dela lika på tiden får vi som föräldrar stor förståelse för den andre parten och vad det innebär att spendera mycket tid med barnen, med alla slags höjdpunkter, vardagskonflikter och bestyr som ingår i hemmalivet. Det ger väldigt lite gnissel oss emellan.

Stärker relationen att utvecklas i samma takt
Kanske är det viktigaste av allt med att dela jämnt på både familjetid och arbetstid att det stärker relationen mellan mig och min man - navet i vår familj. Vi är liksom i fas både hemma och jobbmässigt. Vi arbetar och utvecklas rent yrkesmässigt, har lika mycket/lite tid för egna projekt, lika mycket tid med barnen. Jag upplever aldrig att jag får stå tillbaka för min mans yrke och han står inte tillbaka för mitt. Vi har bägge två kapat arbetstiden till förmån för vårt gemensamma projekt - familjen. På det här sättet kan vi fortsätta vara kreativa och också minst lika attraktiva för varandra, ungefär som innan vi blev en familj, fast nu också med allt det härliga i familjelivet runt omkring oss.

Förstås kan våra yrkesliv eller ersättningen i det inte alls utvecklas så snabbt som om vi jobbat heltid, det har vi inte tid till. Men det är av mindre betydelse eftersom vi har en så bra kombination av saker i livet, det går lite långsammare bara. När barnen är större kan vi jobba mer om vi vill. Men det lutar mest åt att vi investerar den tiden i varandra; i att få samtala till punkt, promenera, äta goda hemmaluncher och kanske till och med få några minuter alldeles på tu man hand bakom stängd dörr.

Kaos på pengafronten
Det är bitvis en påfrestning ekonomiskt när två familjeförsörjare jobbar deltid. Vi har ju samma utgifter som familjer med två heltidsarbetande. Mat, bilar, uppvärmning, vinterkläder, fibernät och annat kostar lika mycket för oss - men vi drar in betydligt mindre pengar. Hur har vi löst det?

För oss har det varit viktigt att använda föräldrapengen på absolut bästa sätt. Och här har vi gjort tvärtom mot alla andra föräldrar vi känner. Det vanligaste är att den som tjänar minst i hushållet tar ut föräldrapeng, det motiveras med att familjen "förlorar" minst pengar då. Vi har istället valt att "tjäna" mest pengar på föräldrapengen och har låtit den förälder som har bäst inkomst ta ut så mycket som möjligt. Eftersom vi ändå velat jobba deltid bägge två de senaste åtta åren har det funkat kanon. Det ger ungefär samma pengar i kistan som om den med sämst inkomst tagit ut störst del medan den som tjänat mest fortsatt jobba, men vi kan dela på hemmatiden. För statistikens skull är det förstås katastrof, det är nämligen jag som har bäst inkomst och har tagit ut den största delen av föräldrapengen. I statistiken är alltså vårt hushåll väldigt ojämställt eftersom det ser ut som om jag mer eller mindre varit en hemmamamma de senaste sju åren. Men min man har tillbringat lika mycket tid hemma - obetald. Och eftersom systemet nu ser ut som det gör syns den insatsen överhuvudet taget inte alls.

Skillnaden mellan våra ersättningar från Försäkringskassan är mycket stor och gör stor skillnad i vardagsekonomin. Den lägsta ersättningen för att vara hemma med barn är cirka 124 kronor per dag, efter skatt. Den som har en bra inkomst och får ut max ersättning kan få så mycket som upp till 640 kronor, efter skatt.

I övrigt hänger vi lite på gränsen hela tiden, ganska mycket utan marginaler. Vår marginal är att vi har kapacitet att jobba mer under perioder det behövs. Och så skalar vi förstås bort onödiga utgifter. Vi gör inga utlandssemestrar, har ingen dyr teknik eller lägger pengar på sånt som kostar mycket. Vi är rika på tid och kärlek, men inte pengar - det låter lite flummigt men så är det. Krasst är vår hund den största enskilda utgiften utöver det hemomkring som inte går att dra ner på. Men han är å andra sidan en livlina som ger oss lite egentid i skogen emellanåt och skänker glädje och bus till hela familjen.

Så. Att dela lika på både hemmatid och jobb är vår melodi. Inkomsterna är inget att skryta med, men i gengäld har vi en tämligen glad familj med föräldrar som aldrig har dåligt samvete över att de inte tillbringar nog tid med sina barn. Det kommer vi aldrig att ångra.

Hur har ni fördelat föräldrapengen - och varför?
/Sara Bäckmo