13. mars 2017

Bönor med snopp

Igår bröt jag ihop av skratt på ett litet pensionat i Trosa. Ett mamma-bus om bönor för drygt trettio år sedan har just uppdagats.

Jag håller på att gå igenom manuset till nästa bok (släpps i augusti 2017) sedan Maria på förlaget korrigerat och skickat synpunkter. Det går till så att hon justerar och ger en del kommentarer i marginalen som jag betar av en efter en där det behövs.

Så fastnar jag vid en kommentar om bönor. Jag har skrivit om brytbönor att de kallas för haricot verts eller snoppbönor. Och kommentaren från förlaget lyder: "Om man googlar snoppbönor får man bara två träffar – båda är dina, Sara. =) Är det verkligen ett etablerat namn?"

Sure, tänker jag. Hon har väl googlat fel. Men det stämmer, bara två träffar och bägge är länkar till mina blogginlägg. Anar ugglor i mossen, postar ett inlägg i vår Facebookgrupp Trädgårdsskafferiet (gå med där om du inte redan är med) och messar min mamma Ulla:

"Har du hittat på att det heter snoppbönor? Är det ett Ulla-skämt som jag tagit för givet hela livet? Just nu dör jag av skratt på mitt hotellrum."

Och så svarar Ulla:

"Yes. Ibland måste man ta till lite bildligt spännande språk."

Jaha. Så himla typiskt min mamma.

Ett mamma-joke
Så i 38 år har jag gått omkring och sagt snoppbönor. Och aldrig ifrågasatt om det är ett vedertaget ord eller inte. För min mamma har ju sagt att de heter det. Bönor med snopp. Tårarna sprutar och jag tänker på hur roligt hon måste haft när vi var små och skördade bönor för glatta livet. Snoppbönor. Så himla festligt! Visst snoppas bönor, alltså att det lilla skaftet på bönan skärs eller bryts bort, och jag har alltid antagit att det är därifrån ordet kommit. Därtill då att hela Sverige på något sätt är bekant med uttrycket.

Nåväl. Ingen annan säger snoppbönor. Nu är dock en stor del av trädgårds-Sverige i alla fall bekant med ordet sedan jag postade en liten fråga i Trädgårdsskafferiet igår kväll för att reda ut min förvirring. Tack för all feedback!

Och så har jag ändrat i manuset. Men vad ska jag säga till min dotter? När hon var två år bestämde hon att brytbönorna på hennes tallrik var snippbönor i ett härligt egensinnigt jämställdhetsslag. Grabbarna äter snoppbönor och tjejerna snippbönor. Jag applåderade hennes påhittighet förstås.

Har du behövt ändra uppfattning om vad någonting heter eller kallas? Vad?
/Sara Bäckmo

 

14 svar till “Bönor med snopp”

  1. Monika skriver:

    Jätterolig läsning igår i fb-gruppen!! Nu blev jag glad - snippbönor!! Så bra tänkt där... Ska fundera på vad jag egentligen blivit lurad att tro, kanske inte ens vet det fortfarande?! 🙂 Hahahaa...

  2. Lisa skriver:

    Mormor och gammelmorbror sa alltid "surkörs" om sura körsbär (moreller?) som inte är goda att äta direkt men ger underbar saft och sylt med rätt mängd socker.
    Min sambos fnysningar får mig att förstå att "surkörs" inte är etablerat...

  3. Haha ja det var underhållande läsning igår ? Jag tycker dock att du ska behålla det uttrycket i boken, ALLA vet ju vad det är nu ? Tycker även att snippbönor var en härlig benämnelse ?

  4. Zäta skriver:

    Jag har ända upp i vuxen ålder kallat diskmedel YES för yes med svenskt uttal, inte som det engelska ordet "ja".

  5. Lena Wirblad skriver:

    ??? Det var en mycket rolig läsning om snoppbönans vara eller icke vara igårkväll. Tycker också att du ska ha kvar uttrycket men med förklaring - det lär generera många skratt?
    Min dotter sa alltid plångbok med ngljud och hon blev mycket förnärmad och skyllde på sin mor när någon i hennes omgivning påtalade hennes felsägning i alla år - så där fick jag. ?

  6. Linda-Marie skriver:

    HAha..JO Jag fick i 37 års ålder veta att banan inte heter GULEBÖJ på norska :O

  7. Lina skriver:

    När jag var liten sa mina föräldrar att blodpudding hette svartpudding. Jag köpte hela grejen och älskade svartpuddingen. Ända tills jag, första gången blev serverad det i skolan... där stod fröken och berättade vilken mat vi skulle få till lunch, var på jag utbrister, näää, det heter ju svartpudding fröken!
    Då började flera av mina klasskamrater där i årskurs ett att skratta och jag har sedan dess inte kunnat äta varken blodpudding eller svartpudding..

  8. Jessica Jansson skriver:

    Min mamma sade hjortronsalt och när jag som vuxen hörde hjorthornssalt på TV och påpekade detta för mamma fnös hon och skyllde genast ifrån sig på SIN mamma...

  9. Christina Lindqvist skriver:

    Min pappa kallade våra karottunderlägg - gjorda av snurrade halmflätor - för kamelkex. Jag kopplade varken ordet till kameler eller till kex och var nog närmare 20 innan jag förstod att ordet inte fanns...

  10. Hahaha! Åh, så roligt. Jag älskar den här typen av historier. Man borde samla på dom.

  11. UllaToll skriver:

    Som barn kallade vi efterrätter med gelé för stirredamm. De ser som om de stirrar.

  12. Liselott skriver:

    Min far var expert på att hitta på egna ord som han tutade i oss barn. Lockespindel (långbensspindlar) som övriga världen kallar dem. Min far kalla den BEPPE-SKRÅNGELBEN!?
    Och han kallade kattens torrfoder för "krax" för det lät ju"krax krax krax" när katten åt. Bensin blev "beppelin".

    Ja min far är unik.?

    Min mor kallade små havssnäckor som vi såg på västkusten för snabeljohan.
    Vi kallade segt bröd för skosulor. Halloumi hette gnisselost.

    Jag kan inte lita 100% på mitt ordförråd på grund av detta?

  13. Charlotte skriver:

    Snoppbönor tycker jag låter bra eftersom det kommer av att man snoppar/bryter av dem så behåll du det. Däremot är jag mer tveksam till snippbönor. Det är ju inte könsdimensionen som är aktuell här utan handlingen - - att snoppa, vilket inte har något med snopp i meningen manligt könsorgan att göra. Så, reder begreppen och etablera snoppbönor i det svenska vokabuläret.

  14. Åsa skriver:

    Snoppbönor, spritbönor och torkbönor. Bra sätt att dela in bönorna tycker jag ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *