Detta är den bild företaget olovligen använt i sin annonsering. Det är jag, Sara Bäckmo, som är fotograf.

Innan jul skickades en ansökan till Kronofogden för att få hjälp att kräva betalning av företaget som snott min bild. De har tidigare bestridit mina fakturor. Nu har ärendet behandlats och jag har fått svar.

Vad har hänt?

Det var i augusti 2018 som en av mina läsare hörde av sig och frågade om jag var medveten om att ett lokalt annonsblad använder min headerbild på hela sin förstasida i senaste numret, som annons för ett mäklarföretag. Nej, det var jag förstås inte medveten om. Lite research senare visade det sig att företaget använt min bild inte bara en, utan två gånger, i annonsen. Därtill i publiceringar på nätet för samma annons. Annonsbladet var ansvariga för bildvalet och publiceringen.

Läs allt här: En viktig bild har blivit stulen

Med stöd av uppgifter från Svenska Fotografers Förbund fakturerades 150 000 kr + 25 % moms (totalt 187 500 kronor). Fakturan bestreds av företaget i ett brev. Därefter betalade de summan 6000 kronor och några månader senare också momsen. Jag ansökte därefter hos Kronofogdemyndigheten om betalningsföreläggande.

Läs mer om ansökan till Kronofogden här

Bestrider ansökan

Annonsföretaget fortsätter att bestrida fakturan, så lyder svaret från Kronofogdemyndigheten. Företagets advokater skriver "Svaranden bestrider yrkandena och kan inte heller vitsorda några belopp utöver yrkad ränta."

I det här läget har jag tre val. Jag kan antingen låta bli att göra något mer och se historien som avslutad. Eller så kan jag meddela Kronofogden att jag vill driva det vidare till tingsrätten, för att få min begäran om ersättning prövad. Eller så kan jag välja att gå vidare på annat sätt. Tillsammans med min advokat har jag bestämt mig för det tredje alternativet och ska berätta mer om det snart.

Om öppenhet

För mig känns det viktigt att kunna fortsätta berätta om turerna kring det här fallet. De flesta av mina kollegor som jag hör varit med om liknande hamnar i situationer, där de av olika anledningar inte kan berätta vad som händer, eller vad parterna kommer överens om. Det gör det svårt att veta hur man som enskild ska handskas med en sån här händelse när den dyker upp. Jag har bett min advokat om råd och efter det avgjort att jag fortsätter att berätta vad som händer, men utan att lägga någon värdering i det. En slags händelserapportering alltså, så får vi ta känslorna när fallet är avslutat. Hoppas det känns ok för dig som följer.

Nu ser vi fram emot fortsättningen!
/Sara Bäckmo