"Jag tycker det är svårt att se när rädisorna ska skördas. Hur vet man det?". Här är ett bra knep som jag använder.

Nu äter vi läckra rädisor på längden och tvären. Stora knippen skördas ur varmbänken varje dag, nya står på tillväxt i jordbäddarna i tunnelväxthuset och andra gror i skyddade lådor på friland. Säsongen för de första rädisorna pågår några månader, bara fram till första veckan av juni eller så, och under den tiden vill vi frossa i de färgglada rötterna (som egentligen benämns som rötter utan mer korrekt "stamknöl"). Sen gör jag ett uppehåll under sommaren, då rädisorna mest sätter blast och blomstänglar, för att sedan odla mängder till hösten igen.

I en av trådarna på sociala medier fick jag frågan "Jag tycker det är svårt att se när rädisorna ska skördas. Hur vet man det?".

För den som inte odlat tidigare kan det till exempel vara knepigt att se när de är färdiga. Vad är det som indikerar att den liksom är lagom? Och hur stor ska den bli?

De runda rädisorna kan bli flera centimeter i diameter och är supergoda om de vattnats ordentligt.

Titta på knölen - inte blasten
Tidigt på våren när dagsljuset fortfarande inte varar så länge, men det är varmt i odlingslådor och växthus, växer rädisorna kanonfort. Och med mycket vatten i bädden blir de som godast. Då gäller det också att ha koll på när de kan tänkas vara färdiga. Mina barn har berättat att de kikar på hur stor blasten på rädisan blivit, men nu har vi haft en liten lektion kring det. Blasten är nämligen ett dåligt riktmärke, den är olika stor vid olika tider på säsongen och säger ingenting om när rädisan är färdig. Om rädisan till exempel vuxit där luften är sval på våren eller hösten är blasten ofta låg och kompakt medan själva rädisan vuxit sig stor under jord. Är det ljummet i luften sträcker blasten ut sig ordentligt, men rädisan i sig kanske inte riktigt har hunnit med.

Jag tittar alltid på hur rädisans nacke ser ut, alltså den del av rädisan alldeles där blasten utvecklas och kanske en centimeter nedanför. Här sväller rädisan ut och under tiden den växer trycks den samtidigt upp lite ur jorden, både avlånga och runda sorter. Då är det lätt att tjuvkika lite på rädisan för att se om den är stor nog. Oftast är knölen betydligt bredare alldeles under jord, så om till exempel en avlång rädisa är lite drygt en centimeter där över nacken är den säkert stor och fin att skörda. Runda sorter kan gott få bli större, kanske en-två centimeter ovan jord, innan de skördas. Som du ser i bilden överst i inlägget är skillnaden ganska stor på en liten och en stor, välmatad, rädisa. De stora är värda att vänta på.

Rädisan trycks ofta upp ur jorden då den växer och det är lätt att se "nacken" på knölen för att avgöra om den är färdig eller ej.

Som du ser är de avlånga rädisorna ofta bredare en bit ner på knölen. Det här är sorten 18 dagar som blir skördeklara rekordsnabbt.

Om rädisan fortfarande är väldigt liten då den skördas är smaken ofta koncentrerad och ganska skarp. Fjäska med lite mer vatten och kanske värme i form av en fiberduk. Från en dag till en annan brukar det hända ganska mycket med växten och de som inte var skördeklara ena dagen kan vara det morgonen efter.

Mer om rädisor här:
Peppriga rädisor och milda rädisor
Tre enkla sätt att så rädisor på
Rädisorna frodas i november

Så nytt - ofta
Glöm inte att så nya rädisor! En rad eller två försvinner fort till smörgåsgrönt, sallader, tilltugg till maten eller bara lite lyx att gnaga på för barnen under utehäng. Rädisorna växer och blir skördeklara så fort att den yta de upptar snart är ledigt för andra grödor. Vill du ha extra snabb skörd ska du leta efter sorter som har extremt kort utvecklingstid, alltså tid från sådd till skörd. Det finns till exempel en sort som heter 18 dagar. Under bästa möjliga förutsättningar har jag fått skörd på så kort tid. Och de har varit jättegoda.

Jag sår rädisorna med cirka 2 centimeters avstånd mellan fröna för att slippa gallra. På så sätt räcker en fröpåse ganska länge och jag behöver aldrig tänka på att en del av sådden faktiskt var onödigt arbete. Och ja, vi äter en del av blasten ibland. Men eftersom vi har så mycket andra bladgrönsaker tidigt på våren brukar vi sällan göra något ordentligt med den. Barnen gillar framförallt hjärtbladen och de späda stjälkarna och knaprar dem flitigt när de knycker rädisor ur bäddarna.
/Sara Bäckmo