Äntligen vinter i Småland

Nu är det äntligen vår tur att njuta av några veckors vinterväder. Skönt med snö och att slippa lera och slask en tid. Gladast är barnen - vi andra bär ved.

Vinterbild med stor beteshage täckt av snö och ett rött trähus i bakgrunden

Inga kor i hagen, bara snö, rådjur, glad hund och barn som rullar snöbollar då och då.

 

Som jag ser vintern är den en berg- och dalbana med högt och lågt på termometern. Ibland är det -30 grader, ibland 5 grader plus. I södra Sverige är det så varierat under vintermånaderna att det är svårt att tala om en vinter som den där kalla och snörika vintern jag minns från när jag var barn. Men så är ju också prognosen framåt; vintrarna variarar mer i sina vinterkvaliteter, störst förändring i norr.

Själv tycker jag att varje köldknäpp vi landar i är ett steg närmre våren. Om vi kommit så långt som in i mars utan att ha en ordentlig kallperiod känns det svårt. Förra året var det kallt långt in i våren när de första omgångarna med rejäla minusgrader kom först ganska sent. Och en kall vår är inget vidare för varken mig eller mina trädgårdsplaner.

Just nu har vi ett fint lager med snö, drygt tio centimeter. Knappt tio minusgrader på nätterna, mildare dagtid. Det går åt mycket ved när det är kallt, vi eldar inomhus hela dagarna. Bära ved och elda ved. Nåja. Alla är glada över att vi har vinter en tid. Barnen är glada och jag njuter av ljuset - det blir ju så fantastiskt ljust när snön reflekterar solen. Och därtill är det betydligt ljusare nu både på morgonen och på eftermiddagen. Vi har gjort fina utflykter med varm choklad och kex. Det blir en vinter att komma ihåg.

 

Vintrig bild med pallkragar och odlingsramar täckta med snötunga lock.

Flera pallkragar är redan fyllda med plantor och fröer inför våren. Här växer bland annat spenat, och en ny spenatsådd gjordes också för några veckor sedan. Räknar med tidig skörd i april.

 

Närbild på röda rödbetsblad mitt i vintern.

I tunnelväxthuset står den här fantastiska rödbetan, som jag odlar bara för blastens skull. 'Bulls blood' har stått genom alla köldperioder och skördas blad för blad fortfarande.

 

En kruka med småblad av spenat, som nästan nyss grott.

Överallt har jag prima höstsådder som står och väntar på plusgrader och februarisol. Snart börjar de växa och då är mina barn världens gladaste. De älskar spenat!

 

En pallkrage med små frusna sallatsplantor.

En sak som jag helt glömde innan kylan kom var att packa in sallaten som övervintrar i tunnelväxthuset. Den ska vara täckt av fiberduk och lock och lill-tunnel när det är så här kallt. Men nu är det ingen stor idé att lägga över annat än fiberduk, kylan kapslas bara in och har svårt att hitta ut när det tinar.

 

Vårt röda trähus omgivet av stenmur med snö på.

Precis som jag tycker om att se åkrarna runt huset ändra utseende under året tycker jag om hur de olika årstiderna förändrar trädgården och vårt hus. Det roar mig att den här platsen varit bebodd sedan stenåldern och att människor sett värde i att bo just här så oändligt länge.

 

En svart newfoundlandshund i snö.

Min parhäst Kapten Kuling går knappt att fotografera, han blir bara en oborstad svart klump mitt i bilden. Men han är så härlig! Snö är så roligt och ger så mycket glädje. Älskar att ha en hund som inte vill gå in när det är kallt och vinterväder!

 

En bäck rinner genom skogen, stora stenar med snö på längs sidorna.

Barnens favoritpromenad går till bäcken en bit bort. De leker en timme medan yngsta sover i vagnen och jag kammar hund och vänder näsan mot solen.

 

Nu räknar jag framåt. Tiodygnsprognosen i telefonen uppdateras varje dag. Jodå, nattkallt i minst tio dagar till och kring nollan dagtid. Sen kanske det vänder? Hoppas det, jag har ju fina vintersådder som grott i tunnelväxthuset och är nyfiken på hur de klarar sig!
/Sara Bäckmo

 

Follow my blog with Bloglovin

09. februari 2018

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *