Mördarsniglar - Jag skaffar inte ankor
Att bekämpa mördarsniglar med ankor funkar för många. Men långt ifrån alla kan ha ankor. Här är mina skäl till att inte skaffa ankor just nu.

En knasig porslins-and är ett av mina loppis-fynd för året och nog den enda andfågel jag äger.
Nu vet jag inte riktigt hur det är bland ank-ägare och om det är lika känsligt att diskutera ankor som det är att diskutera till exempel hundar och katter. Vi får se om jag behöver dra tillbaka inlägget eller om den här sidan av djurhållning (eller icke-djurhållning) också kan få benämnas utan hot och spe. Ibland är det ju så när vissa saker diskuteras att det helt enkelt blir för känsligt. Min avsikt är aldrig att skapa konfrontation och konflikter och skulle det inträffa kring det här inlägget kommer det att tas bort. Därför, var gärna rimlig, vänlig och måttlig om du vill diskutera inlägget vidare i sociala medier.
Varje gång någon typ av snigelbekämpning kommer på tal är ett härligt odlargäng på tårna och tipsar om att skaffa ankor. Ankor, säger vissa, är toppen på att leta upp och snaska i sig sniglar. Och det är ju lätt att tipsa alla om att skaffa ankor till höger och vänster om man gillar det själv. Men det passar långt ifrån alla att ha ankor. Inte ens om man bor på landet är det alltid en bra idé att skaffa ankor.
Mitt bästa tips för att bekämpa sniglar är att använda godkända preparat som innehåller järnfosfat och sprida ut detta i trädgården. Det är mycket enklare, billigare och renare än att hålla ankor på tomten och det är betydligt mindre arbete än att klippa hundratals och tusentals sniglar var kväll.
Läs mer: Bekämpa sniglar med järnfosfat
Den enda ank-lik bild jag kan bidra med för att illustrera det här inlägget är ett loppisfynd från i somras; en karamikskål med nån slags and-fågel på toppen. Tjusig, om jag får säga det själv.
Jag hade nog gärna haft både ankor och andra smådjur på tomten om förutsättningarna varit annorlunda. Men livet ger sina begränsningar och just nu är det inte läge för ankor. Eller höns. Eller vaktlar. Eller gris. Eller getter. Eller något annat utöver de husdjur vi redan har.
Det finns en lång rad saker som talar emot att skaffa ankor. Här är några som gäller för vår familj. Med det inte sagt att samma gäller för alla, men det är ändå några saker att tänka igenom. Jag baserar detta på mina erfarenheter av liv i allmänhet, familjeliv på landet i synnerhet och hållare av höns under ett helt gäng år i ännu större synnerhet.
Läs mer: Mördarsniglar i komposten - gör så här
Intresse
Det är bara jag i familjen som tycker det skulle vara kul att ha ankor. Det skulle vara kul med fågelsällskap, ägg och gödsel. Men jag kan inte ensam ta hand om djuren. Jag reser en del i mitt jobb och har väldigt mycket annat att stå i med odlingen, som är mitt projekt på hemmaplan och inte engagerar övriga familjen. Det är en dum idé att skaffa djur om de endast roar en endaste person. Saker riskerar att inte bli ordentligt gjorda, det blir stressigt när tid saknas, man tycker synd om djuren. Även om ankor sägs vara lätta att hålla innebär ändå själva åtagandet att man behöver vara närvarande och ständigt göra saker för sina djur.
Plats
Ankor behöver någonstans att bo, de behöver en inhägnad och de behöver vatten. Vi har inte ytan och har inte lust att prioritera att avsätta den ytan just nu. Därtill behöver ankorna vara frigående om de ska göra någon nytta som patrullerande snigeljägare. Vi har lösgående hundar och katter och just nu får jag inte ihop att hålla ordning också på dem i relation till nya djur. Jag vill kunna fokusera på annat när jag är utomhus.
Pengar
Att hålla djur - oavsett sort - kostar pengar. Vi har haft både höns och kaniner och marsvin och katter och hundar. Inga djur har varit gratis, hur mycket gräs de än äter. Djur kräver foder, utrustning, strö, veterinärvård och annat och allt kostar pengar. Tro ingen människa som säger annat.
Bajs
Ja, men det här området är faktiskt inte bara positivt - alltså att djur ger prima gödsel. För att ankor ska kunna bekämpa sniglar behöver de gå lösa på tomten. Och ankor skiter, precis som höns. Jag är ledsen att behöva säga det, men jag gillar verkligen inte fågelbajs sådär överallt. Särskilt inte på grönsaker, områden som ska vara lite fina eller på redskap och grejer. Jag har inga problem med att andra har fåglar som bajsar överallt, det rör mig inte i ryggen. Men utöver det ohygieniska tycker jag det är äckligt att kliva i fågelbajs, och att övriga djur gör det och drar med skiten in. Det kanske låter petigt, men jag ogillar det skarpt. Och jag tycker det luktar päck. Dessutom finns det risk att fågelbajs på grönsaker som ska ätas kan ge människor campylobacter, vilket kan ge obehagliga magproblem.
Förstörelse
Lösgående fåglar, hur många sniglar de än äter, tenderar att ha sönder saker. Jo, jag vet för vi har haft höns i många år. De sprätter och krafsar och det är underbart att se dem leva loppan. Men det blir också därefter om man önskar ha lite ordning bland sina växter och sådder - extra noga om det dessutom är ens jobb . Dessutom äter de en del från växterna i köksträdgården. Efter några försök med lösgående höns fick vi hägna in hönsepönsen eftersom de förstörde så mycket. Med smak för det goda flög de ofta ut vilket ledde till flera minnesvärda händelser.
Inkräktare
Något av det jobbigaste med att ha höns tyckte jag var att det förr eller senare händer att rovfåglar och andra djur tar död på fåglarna. En massiv slakt i hönsgården eller på tomten har nog de flesta varit med om som har fåglar. Eller råttor som letar sig in i hus och inhägnader i jakt på mat. Vi har mycket rovfågel hos oss och jag tycker det är toppen att de tar sork och andra gnagare, men hushållsfåglarna var en bedrövelse att bli av med. Ännu värre är när en räv letar sig in i hönshuset. Om du någon gång läst Pettson och Findus för dina barn vet du hur det kan vara - med den skillnaden att i verkligheten dör riktigt många fåglar, av bett eller ren skräck.
Ohyra, sjukdom, slakt
Det här området pratas det sällan om när det kommer till smådjur hemma. Men det är ett faktum - fåglar dör. De får kvalster och annan skit, blir sjuka, stukar fötter, skadas av rävar, trillar av pinn, blir utstötta, hackade på och jag vet inte allt. När fåglar får ohyra måste det bekämpas. Fåglar ska behandlas. Allt ska saneras. Kastas ut. Tvättas. Man får bett av äckliga tripsar. Det är skitjobbigt. Skadade fåglar måste slaktas, allt annat är oansvarigt. Jag slaktar utan problem fåglar, men helst om de är till någon nytta - typ mat. Mitt värsta fågelminne är när en hel flock höns behövde slaktas och jag stod vid huggkubben en hel kväll medan ungarna glatt kollade på tv. Oavsett vilka fåglar du har så är det här något att ta med i beräkningen. Vem ska göra det jobbiga?

Jag vete fåglarna vad för slags mat som är tänkt att ha i en skål likt denna, men som prydnad är den himla kul och mer lättskött än en flock riktiga andfåglar.
Den som säger att det inte är mycket som krävs för att ha ankor, höns eller vilka andra smådjur som helst har fel. Det krävs massor av engagemang, tid, pengar, handgripligt arbete och intresse för att ha djur. Och det är samma oavsett var man bor - på landet eller i stan. För min del skulle det innebära massor av extraarbete att skaffa ankor som bekämpar sniglar, mer arbete än om jag själv skulle bekämpa sniglarna manuellt med sax och att plocka. Det skulle också kosta betydligt mer, även om vi under en period av året skulle ha egna ägg. För mig är det enklare, billigare och mer effektivt att bekämpa sniglarna med godkänt medel med järnfosfat.
Ovan nämnda innebär inte att jag tycker att ankor är en dum idé. Jag önskar som sagt att jag har tid att ha ankor - sen. Och jag tycker att alla som kan och vill ha ankor ska överväga det, men kanske inte i första hand för sniglarna utan för att det verkar mysigt och är ett bra komplement till övrigt hemma. Jag är väldigt glad för alla som kan ha ankor och njuter av det. Men jag är då inte en av dem.
Läs mer: Bekämpa sniglar på stor tomt
Många med mig kan inte ha ankor som snigelbekämpning och därför tycker jag det blir lite tokigt att det så ofta nämns som ett förstahandsval. Även om avsikterna är goda.
/Sara Bäckmo