Det här höstlovet kom vintern. Jag hade laddat med härligt mycket korv att grilla ute med ungarna, massor av planer för de där korta, korta passen med glad bebis i sele ute i trädgården och lek med kompisar och mycket tid vid spisen för att göra god mat av fina skördar. Tji fick jag.

De enorma kålrötterna vill nog komma in nu. De är lika stora som stora barnens huvud och har vuxit på bäddar gödslade med bokashikompost.

Alla sjuka
Först tappade jag rösten, sen fick jag mjölkstockning och feber och en jättesnuva. Och sen blev alla andra krassliga också. Så typiskt! Ingen ute-eld eller skönt häng i varma kläder vid nåt jordigt projekt. De stora barnen har gjort tappra försök att elda själva när värsta snuvan dragit förbi, men det har inte gått så bra.

En sak som definitivt skiljer hemmalivet med bebis från hemmalivet utan bebis är att det är krångligare att hantera utebiten. De stora barnen kastar sig i sina overaller och pinnar ut för egen maskin. De är duktiga på att ta hand om varandra och redan från det att de kunnat gå, i princip, har de kunnat ta hand om och hjälpa varandra te. Men med ett litet troll, jättesnorig och ledset, är de små fönstren av tid då det passar att gå oftast stängda. Sovtiden som infaller just vid maten. Middagsluren som måste göras sittande i selen. Mattiderna som ruckas på och allt som duger är amning och vara nära. Flexibiliteten är noll.

Vana efter fyra
Jag tar det bra. Tycker om att finnas för mina barn. Fördelen med nummer fyra är att jag vet att det kommer en annan tid sedan. Jag har haft väldigt fina trädgårdsstunder med barnen där när de är kring ett år och går för egen maskin. Med första barnet var det annorlunda, då kändes det som om den här tiden skulle vara för evigt.

Nu, när det är högst troligt att det inte blir fler bebbar i familjen, önskar jag att den här mystiden skulle vara längre. Du vet lyckan, när två varma knubbiga små bebishänder tar tag i ens kinder och med öppen mun och stort leende ger en dreglig puss till sin mamma. Ahhhhh!

Varje dag försöker jag göra en liten trädgårdsgrej. Idag siktar jag på att rusa ut och skörda sju plantor rödkål.

De dregliga pussarna är inte kompatibla med isande vinterväder. Nu snöar det och är minusgrader. Därtill kraftiga vindar. Vi har underhållit oss bäst vi kunnat inomhus framför vedspisen. Det har byggts väldigt mycket lego, skapats orimliga byggprojekt av möbler, filtar och leksaker och vi har kollat på film mitt på dan. Och för att riktigt få känslan av helg hela veckan har vi ätit saker som glass i ugn med mosade äpplen, kanelbullar och chokladbollar. Allt inbäddat i lagom mycket barnsnor förstås. Att göra saker tillsammans är ju det finaste.

Så var vårt höstlov! Nu ser vi fram emot vinter. På onsdag vankas jättekul nyheter här på bloggen och på fredag ska jag åka till Finland och hålla två föreläsningar. Det ska bli så kul! Håll tummarna för att min röst (som försvann helt efter föreläsningen i Perstorp) kommit åter.
/Sara Bäckmo