Sedan ett år tillbaka är jag hemmajobbare, utöver dagar eller kvällar när jag föreläser på annan ort. Här är svar på några av de frågor om mitt arbete som kom efter inlägget "Är ni hemma jämt?".

Vad räknar du in i din arbetstid?
Jag räknar de jobb som jag får betalt för som mitt arbete. Det jag kan fakturera. Konkret handlar det om att skriva artiklar, blogga, skriva bok, föreläsa samt spela in och redigera videoklipp till YouTube/Play. Odlar gör jag på min fritid och det räknar jag inte som arbete, utöver de få gånger jag behöver spela in moment där jag visar hur jag gör något. Att underhålla alla sociala medier tar mycket tid och det mesta av det hinner jag göra under arbetstid. Jag försöker vara noga med att hålla mig till arbetstiderna även om jag ofta behöver kompensera för improviserat trädgårdshäng genom att jobba extra om kvällarna.

Hur orkar du jobba från 6-20? 
Att vara hemmaförälder tar mycket energi. Mer energi än att jobba. I jämförelse med en heldag med barnen är det lätt som en plätt att sitta vid skrivbordet drygt en arbetsdag, särskilt som jag är gravid. Det är liksom lyxigt att starta dagen med frukost i min egen takt, lyssna på musik, skumma mail och flöden och planera dagen. Sen flyter timmarna förbi väldigt snabbt och jag känner mig sällan trött efter en dag.

Eftersom jag jobbar hemma i vårt hus tycker jag att det är lätt att ta pauser, som att gå ner och krama barnen, kissa hunden, kolla temperaturen i varmbänken och så där. De snabba pauserna ger mer här hemma än på en arbetsplats där mycket av samtalen under pauser trots allt handlar om själva arbetet och kollegorna. De långa dagarna hinner jag med mycket och jag skulle egentligen hellre vilja ha två långdagar per vecka än flera halvdagar. Men det fungerar sämre för min man eftersom långa dagar är mer påfrestande i jobbet som psykoterapeut.

Finns det någon tid till fritid, träning, vila i veckorna eller jobbar alltid någon av er 6-20 varje vardag?
Vi har massor av tid till fritid. Men vår fritid är tillsammans med barnen, till skillnad från den som alltid är ledig efter jobbet kvällstid när barnen sover. Vi kan med gott samvete säga att vi aldrig har för lite tid med barnen och det gör det lätt att välja bort en del annat. I gengäld har vi så flexibla tider och arbeten att vi lätt kan stuva om när det behövs. Min man åkte till New York i höstas i flera dagar för att han kände för det och jag tillbringar fyra dagar på trädgårdsmässan i Stockholm i vår. Det blir helt enkelt en annan typ av fritid.

Oftast är vår fritid hemmavid och mycket enkel. Vi tankar må-bra-kontot genom att grilla korv med ungarna, gå på skogspromenad och spela jättemycket spel. Ikväll äter hela familjen kvällsmat tillsammans och efter det går min man en promenad med hunden, lyssnar på en podd och har värdefull ensamtid medan jag gosar med barnen och fixar disken innan kvällsjobbet. Sånt känns mer värdefullt än att packa iväg sig till ett träningspass på kvällen, särskilt som vi vet att barnen fått den uppmärksamhet de behövt under dagen. Och vi vuxna med för den delen. Att en av oss jobbar hemma betyder ju också att vi hinner ses och prata, fika tillsammans och planera framåt innan vi är dötrötta på kvällen.

En annan jättestor fördel är att vi aldrig har de där VAB-problemen många andra familjer ställs inför. När är ungarna för sjuka för att gå till skola/förskola egentligen? Vem ska vara hemma? Vems jobb blir lidande? Det är alltid någon hemma och vi kan alltid sätta barnens bästa i första rum. Och när någon av oss föräldrar blir sjuka kan vi ganska enkelt stuva om arbetstiden till andra tider och andra dagar utan att förlora särskilt mycket i inkomst.

Jag undrar hur du får ro att arbeta hemma? Stänger du in dig på arbetsrummet när du skriver? 
Mitt arbetsrum är på husets andra våning. Vårt hus är gammalt och orenoverat, här på andra våningen används bara ett sovrum och ett arbetsrum. Lekrum och kök och tv-rum finns på nedre plan och därför är det enkelt att "gå till jobbet" och sedan stanna här utan att bli störd.

Jag har ganska lätt att vilja lägga mig i saker som har med hus och hem att göra, påminna om saker och tycka att mitt sätt är det bästa. Känns det igen? För mig har det varit bra träning att bara låta bli. Släppa taget. Det har också varit det bästa för hela familjen. Nu tycker jag det är jätteskönt att gå till jobbet, skicka slängpussar till barnen genom fönstret och äta supergod mat som står lagad och klar på bordet klockan fem utan att ha behövt lägga mig i varenda detalj. Det tog lite tid för arbetsron att infinna sig men nu har jag en jättefin rytm som jag inte skulle vilja vara utan.

Jag undrar om era barn alls går på förskola?
Våra barn börjar på förskola när de fyllt fyra år. När vår första son föddes var planen att ha barnen hemma heltid till dess de började F-klass och istället hitta andra likasinnade familjer att hänga med, både för barn och vuxnas skull. De familjerna växte inte på träd, kan jag säga. Och både min man och jag tyckte inte att det var ett alternativ att åka till BVC:s öppna förskola och dricka te med föräldrar vi inte egentligen hade lust att vara med och tvinga fram nåt slags socialt umgänge. Så det blev ett mellanting med förskolestart vid fyra års ålder eftersom barnen gärna vill leka med sina kompisar, som ju alla går på förskolan.

Nu efter sommaren börjar vår yngsta i förskola och går då 15 timmar per vecka, fördelat på tre dagar. Hon går de dagar hon vill, precis som de andra gjort och är fri att vara hemma så mycket hon vill. En av oss föräldrar är alltid hemma. De två äldsta går nu i F-klass och sista året i förskola med 15 timmar per vecka.

Jag tycker det har varit en bra kompromiss. När ungarna är 4 år har de hunnit att bli starka individer och är gamla nog att säga sin mening om saker och ting när de börjar på förskolan.

Har du familjen hemma hela tiden när du jobbar hemma?
Ja, min man man är alltid hemma när jag jobbar, tillsammans med vår dotter och vissa dagar är grabbarna hemma med. Alltså är det full rulle med mat, fika, transporter av barn, hundpromenader, lek och bråk och allt annat som hör vardagarna till. Men när jag jobbar är jag helt bortkopplad från det, precis som jag skulle varit om jag istället jobbade på en arbetsplats.

Kommer inte barnen och vill vara med hela tiden?
Nej, det funkar jättebra. Nyckeln är nog att det finns ett tydligt arbetsrum i huset. Jag är uppvuxen med föräldrar med varsitt arbetsrum och har alltid tyckt att det varit viktigt där jag själv bott. Den som sitter i arbetsrummet är liksom inte tillgänglig och barnen köper det rakt av. Visst kommer det ett litet troll ibland och behöver ritpapper eller vill visa en ombyggd lego-bil, men det är inget som stör direkt. De är ju så gulliga!

Jag upplever att det blev en stor ändring i hur vi alla såg på mitt jobb när jag lämnade Sveriges Radio för drygt ett år sedan och började skriva mer "på riktigt" istället för på hobbynivå. Tidigare kunde jag plocka fram datorn lite varstans för att jag behövde fixa med något och då blev det svårare med gränserna. För när jobbar man och inte? Och vad ger gratisjobbet egentligen till det gemensamma? Nu jobbar jag i princip alltid när jag använder dator eller videokamera och det har barnen lärt sig. Och jag jobbar aldrig när jag är med barnen, då är det bara vi.

Även om man inte får betalt för det jobb man gör, som med att skriva en hobbyblogg som man har ambitioner med till exempel, kan det vara en bra idé att prata om det som ett jobb just för att få in i hela familjens struktur att det är ett viktigt arbete. För om det inte genererar pengar just nu så kan det obetalda arbetet ändå vara en ovärderlig väg till en framtida inkomst. Och då behöver det prioriteras.

Jag har jobbat i tjugo år på vanliga arbetsplatser, som Sveriges Radio, Sveriges Television och andra mediebolag. De senaste sex åren (efter att vi fick vårt första barn och innan jag blev egenföretagare) har jag behövt jobba väldigt flexibelt och därför tackat nej till spännande jobb och fasta tjänster till förmån för att kunna tråckla med arbetstiden och kunna vara hemma med barnen. Det har gått fint, men det är förstås ett ställningstagande att välja familjen före jobbet. Det har blivit mycket lättare sedan jag blev min egen med arbetsrum på övervåningen.
/Sara Bäckmo