Potatisen kan plockas upp ur jorden en och en, vilket är väldigt praktiskt precis i början av skördeperioden.

I år har potatisen på friland fått stå mycket längre än tidigare år utan att drabbas av bladmögel. Nu ser jag spår på enstaka blad av angrepp och snart kommer jag därför att börja kapa blasten. När det är gjort skördar jag potatisen planta för planta. Men fram till nu har jag istället skördat potatisen knöl för knöl. På så sätt har plantorna kunnat växa vidare och gett mig mer att skörda då potatisen fått växa vidare på sin plats.

LÄS MER: RABATT PÅ IMPECTAS SOLDRIVNA BEVATTNING UNDER 2023

En del kallar det här sättet för att mjölka potatisen. Själv säger jag fulskörda.

När jag läste in taltidningar för ett gäng år sedan kommer jag ihåg att en krönika jag läste in för Svenska Dagbladet handlade just om det här skördesättet. Och att krönikören tyckte det var som att våldföra sig på plantan nästan, när han stack ner hela handen till plantans allra heligaste och lirkade loss en och annan knöl. Som ett slags potatissköte som blev förlöst på sin avkomma alldeles för tidigt. Nåt sånt.

Själv har jag inga betänkligheter. Jag skördar järnet. Det är lite av en sport att försöka hitta de stora knölarna och avgöra vilka som är bara lite för små för att få åka upp.

När potatisen blommar brukar det finnas knölar att hämta.

Jag börjar skörda min potatis ungefär tre månader efter det att knölarna satts i jord. Ett annat riktmärke kan vara att plantorna blommar. Inte all potatis blommar, så tremånaderstricket brukar vara bäst.

Det jag gör är helt enkelt att jag letar upp plantans fäste i backen. Sedan lirkar jag loss täckmaterialet från jorden och knölar ner fingrar och hand i den (i mitt fall i alla fall) porösa jorden. Så fipplar jag runt lite där i den svala myllan tills jag stöter på en lagom stor potatis. Då tar jag upp den. Jag brukar ta en potatis från varje planta. När jag tagit upp en skuffar jag för täckmaterialet igen så ingen potatis riskerar att bli grön för att solens strålar når genom materialet. När jag hämtat vår mat står plantorna kvar som om ingenting har hänt och växer vidare. Ett riktigt kanonsätt.

Under det skyddande täcket av halm och ogräs ligger potatis som jag kan skörda en och en.

Så här skördade jag mina åtta plantor i odlingstunneln under den månad de gav skörd från slutet av maj innan bladmöglet drabbade dem. Nya potatisar hann växa ut medan jag skördade grannplantorna.

Men snart är det alltså dags för en mer traditionell skörd, då jag försiktigt gräver eller lirkar upp hela plantorna ur jord eller täckmaterial.

Och vad tror du jag gör när jag dragit upp en planta? Sätter ut något nytt förstås! Eller sår. Ringblommor, krasse, dill, sommarmorötter, rucola, rädisa, asiatiska kålsorter, sallat. Det finns en hel massa grönsaker som trivs i den fina jorden som blir efter att potatis skördats. Låt inte jorden stå tom de fina månader vi har kvar att odla. Sätt eller så nytt!
/Sara Bäckmo